Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

StartsidaInformationAktiviteterHistoriaFörsäljningAdressändring
Tidningen
Veteran info
Bli medlem
 

 

 

 

 

 

 

Regionsmötet i Göteborg den 12 september

Regionsmöte Väst genomfört tisdagen den 12 september i Marinstugan Göteborg. Vår kamratförening representerades
av Bo Westman och Jan Erik Nordberg. Gunnar Ohlsén ingår även i SMKR styrelse.

Chefen säkerhetspolisen till Halmstad den 19 oktober



Torsdagen den 19 oktober kl 18.00
kommer chefen säkerhetspolisen Anders Thornberg att
informera om terrorhot och andra hot mot Sverige i Klarasalen Stadsbiblioteket i Halmstad.

Arrangör: Försvarsutbildarna i Halmstad, AFF i Halland och Stadsbiblioteket i Halmstad.

Kom i god tid!

 

Årets jullunch den 2 december

Jullunchen år 2012

För många av oss är detta årets första julbord, skönt är väl det då att avnjuta det i kamraters sällskap.
I år gör vi det - lördagen den 2 december.

Priset är 275 kronor. Då ingår glögg, julbord, lättöl/ vatten och kaffe. Övrigt, köper du själv så glöm
inte kontanter.

Har vi glömt någon som inte får/ fått denna information. Hjälp oss att sprida den. Är vederbörande
inte medlem? lägg på en hundralapp så är problemet löst.

Vi startar med glögg från klockan 14.00. Glöggen och lunchen serveras på mässen i kanslihuset. Ingång
från ekporten.

Jullunchen serveras klockan 15.00. Allt blir enligt tradition.

Styrelsen för kamratföreningen önskar alla varmt välkomna lördagen den 2 december kl 14.00.

OBS! SENASTE ANMÄLAN FREDAGEN 24 NOVEMBER.

 

Du anmäler dig till genom att betala in 275 kr på pg nr 262724-8. Glöm ej att ange eget namn
och jullunch på talongen
.

Bidrag till kvällens lotterier emottages tacksamt.

För styrelsen

Lars Folkesson

 

 

 

Informationsbroschyr om SMKR


http://smkr.org/Dokument/Infofolder%20SMKR%202017.pdf

 

 

Militärrabatt
Du som är medlem i någon kamrat-förening erbjuds nu möjlighet att gå med
i förmånskonceptet MILITÄR-RABATT

 

 

https://www.militarrabatt.se/

 

 

Film från vår resa till Finland

En film om vår kamratförenings resa till Finland - kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

 

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller

en DVD film med hårdplastfodral med omslagsfoto (100 kr).

 

 

Hallänningar säkrar skydd åt finskt flyg


Beväpnade med en kulspruta modell 58 och en automatkarbin Ak–4 är hemvärnssoldaterna Samuel Nagel och Stefan Håkansson
på sin vakt. Bild: Jari Välitalo Hallandsposten

När finska flygvapnet för första gången övar på att försvara Sverige skyddar halländska hemvärnssoldater deras bas.


 

– Hemvärnet är mer på riktigt i dag jämfört med när jag gick med för 21 år sedan, säger Stefan Håkansson
från Getinge.

 

Då HP kommer till flygbasen Hagshult, som ligger djupt inne i de småländska skogarna norr om Värnamo, taxar precis
fyra gråmålade stridsflygplan ut på startbanan.

 

Det bullrar rejält när de drar på och försvinner upp i den molniga skyn. Men det rör sig inte om Flygvapnets vanliga Jas 39 Gripen.
I stället är det USA-tillverkade F–18 Hornet-plan med finska nationalitetsbeteckningar.

 

Som en del av avtalet mellan Sverige och Finland om fördjupat försvarssamarbete är Hornet-förbandet med på den svenska
storövningen Aurora.

 

Under övningen är Hagshult hemmabas för både finska och svenska plan – och i skogen intill grupperar precis halländska
hemvärnssoldater ut för att skydda dem.

 

– Vi är tränade att bevaka olika skyddsobjekt och utföra försvarsstrid om det behövs, säger kapten Peter Agholt, chef för ett av
de halländska hemvärnskompanierna.

 

En som kallats in till övningen är gruppchefen Stefan Håkansson.

 

– Alla hemvärnssoldater är skyldiga att tjänstgöra minst åtta dagar om året, säger han och visar att han är beväpnad med
en automatkarbin Ak–4 med rödpunktssikte.

 

Samtidigt som han ser fram emot att få delta i Aurora säger Stefan Håkansson att ju större övningar det rör sig om, desto längre
blir väntan för den enskilde soldaten på fältet.

 

– Vi får se hur det blir med sömnen, säger han och visar att tälten ska sättas upp inte långt från banan, där det dånar öronbedövande
när de fyra finska Hornet kommer in för landning igen.

 

– Bland dem vi kallat in till Aurora är det bara en handfull som inte kommit, men de har alla anmält giltiga förhinder i förväg, säger
Peter Agholt och lyfter fram hur motiverade alla är.

 

– Arméns soldater har blivit duktiga genom alla internationella missioner, men de flesta är mest vana att agera som grupp eller pluton.
Efter 1990-talets nedrustning av det svenska försvaret är det i princip bara hemvärnet som fortsatt att öva strid med enheter av
ett kompanis storlek, säger han och betonar att hemvärnet i dagsläget utgör halva Försvarsmakten.

 

45:e hemvärnsbataljonen, som hör hemma i Halland, deltar med cirka 450 personer på Aurora.

 

– I år har vi lyckats rekrytera ett 100-tal nya, många i åldern 35–40 år. De flesta är sådana som hann göra värnplikten innan den
lades i malpåse och nu är deras barn så pass stora att de kan vara hemifrån ibland, säger Peter Agholt och berättar om hur de
i år skickat sms till 2 500 personer för att kalla rätt målgrupp på informationsmöten.

 

– Innan vi tecknar avtal med någon gör vi intervjuer och hembesök. Vi vill inte få in någon med fel attityd, säger han.

 

Flygfältet de bevakar är ingen vanlig flygflottilj, utan en så kallad krigsbas som tillhör F 17 i Ronneby. Hagshult var en av många
baser som byggdes under kalla kriget för att stridsflyget skulle kunna spridas ut runt om i landet och inte vara så sårbart för fientliga anfall.

 

Till varje krigsbas fanns ett antal raksträckor på det vanliga vägnätet intill, som också kunde användas till start och landning.
När politikerna på 1990-talet ansåg att det inte längre fanns något militärt hot mot Sverige avvecklades dock nästan hela bassystemet.

 

Just Hagshult sägs 2013 ha varit ett av två mål då ryskt flyg vid påsk övade kärnvapenattacker mot Sverige. Men för hemvärnet handlar
det inte bara om militära hot som spelas upp under övningen. Vid en stor övning på Hagshult förra året iakttogs många utländska
fordon som Försvarsmakten misstänkte höll på med underrättelsetjänst.
Anders Holmer
Hallandsposten 2017-09-23

 

Här kommer inbjudan till vår nya temakörning. Det blir föredrag, guidad tur ombord
och slutligen en fartfylld resa i 40 knop över Mysingen och Järnholmssundet.

Om möjligt önskar vi få hjälp med att sprida informationen vidare. Välkomna!

Hälsn.  Björn T

marknadsgruppen

 

Marknadsgruppen FSvR

event@robotbatar.se

www.robotbatar.se

 

 

MSB: Omfattande åtgärder krävs för att befolkningen
ska ha tillräckligt skydd vid krig

Aleppo efter ryska och syriska bombräder. Källa: euronews.com (Foto inlagt av Lars Björk)

Befolkningsskyddet är inte tillräckligt inför ett väpnat angrepp på Sverige. Därför förbereder MSB
intensifiering av arbetet med att utveckla och stärka befolkningsskyddet. Det kommer att krävas
omfattande åtgärder under lång tid. Militärstrategiskt viktiga områden har prioritet
.
Det konstaterar MSB i en rapport till regeringen.

 

I rapporten betonar MSB att befolkningsskyddet är ett system av åtgärder som behöver utvecklas utifrån
en gemensam inriktning, men som kan variera för olika delar av landet. MSB höjer ambitionerna inom ramen
för myndighetens nuvarande uppdrag när det gäller skyddsrum, varningssystem, förstärkningsresurser,
utbildning och information till allmänheten.

 

Rapporten Befolkningsskyddets förmåga och anpassning till nutida förhållanden

Skyddsrum

Det har inte gjorts någon analys på många år av vilken hotbild som ska vara styrande för skyddsrumsbeståndet.
Några nya statligt finansierade skyddsrum har inte heller byggts sedan 2002. Många av de byggnader som har
skyddsrum i dag står i begrepp att byggas om eller moderniseras.

 

MSB anser att befintliga skyddsrumstillgångar bör behållas i så stor utsträckning som möjligt och att regeringen
behöver ge en inriktning för vilka långsiktiga investeringar i form av nya skyddsrum som bör göras.

 

I väntan på en inriktning för det långsiktiga arbetet med skyddsrum, arbetar MSB vidare med förberedelser för
att stärka och utveckla det befintliga beståndet av skyddsrum. I arbetet prioriterar vi de områden som regeringen
har lyft fram som särskilt militärstrategiskt viktiga.

 

Som ett första steg inventerar MSB samtliga skyddsrum och deras skyddsstatus på Gotland, samt beräknar
kostnaderna för den modernisering som behövs. Myndigheten avser att göra motsvarande inventeringar och
kostnadsberäkningar för vart och ett av de övriga militärstrategiskt viktiga områdena.

 

Om skyddsrum

Varning för flyganfall

Ljudanläggningar för utomhusvarning finns i de flesta svenska tätorter. Via dessa kan kommunen sända bland
annat signalen flyglarm. Men det förvarningssystem som ska ge information till berörda kommuner om ett förestående
flygangrepp, fungerar inte i dag. MSB avser att tillsammans med Försvarsmakten under 2018 se över förutsättningarna
för en återskapad förmåga till effektiv förvarning för flyganfall.

 

Om dagens VMA-system


Information till allmänheten

Regeringen har gett MSB i uppdrag att utveckla informationen till privatpersoner om vad kriser, höjd beredskap och
påverkanskampanjer innebär och om hur man kan förbereda sig för detta. MSB tar fram ett informationsmaterial som
ska skickas till alla 4,5 miljoner hushåll i Sverige i samband med kampanjen Krisberedskapsveckan 2018.

 

Nationellt informationsmaterial till allmänheten

Kommunal räddningstjänst behöver förstärkas under höjd beredskap

MSB bedömer att det behövs väsentliga förstärkningar både av materiel och personal i den kommunala räddningstjänsten
under höjd beredskap. Den kommunala räddningstjänsten är i dag anpassad för insatser i fredstid. Den statliga utrustning
för räddningstjänst under höjd beredskap som överfördes till kommunerna under 1990-talet är i allt väsentligt avvecklad hos
kommunerna.

 

MSB förvaltar statliga förstärkningsresurser för bekämpning av skogsbränder, översvämningar, oljeutsläpp och utsläpp av
farliga ämnen, samt för samverkan och ledning m.m. De kan delvis betraktas som relevanta även för räddningstjänsten
under höjd beredskap. MSB utvecklar förutsättningarna för att kunna använda förstärkningsresurserna i hela hotskalan,
det vill säga även vid krigsfara och krig.

 

Från 2018 avser MSB att erbjuda grundutbildning för räddningstjänstpersonal i beredskap (grundutbildning för deltidsanställda
inom räddningstjänst) som anpassats till behoven vid höjd beredskap. Omfattningen beror på tilldelning av medel till myndigheten.

 

MSB kommer att återkomma till regeringen med närmare bedömningar av utvecklings- och anpassningsbehoven för kommunal
räddningstjänst under höjd beredskap och för MSB:s förstärkningsresurser, samt vilka kostnader de kan innebära.

 

MSB:s förstärkningsresurser

 

Grundutbildning för räddningstjänstpersonal i beredskap

Lokal organisation behövs

MSB anser att det behöver finnas en organisation med ansvar att ställa i ordning skyddsrum och informera allmänheten likt
det tidigare hemskyddet, som bestod av totalförsvarspliktiga och frivilliga. Här menar MSB att frivilliga försvarsorganisationer
kan komma att ha en viktig roll för att rekrytera, utbilda och organisera befolkningsskyddet på lokal nivå.

 

MSB avser att inom sitt ansvarsområde se till att regler och uppdrag som rör frivillig försvarsverksamhet utvecklas och anpassas
för detta ändamål.
Källa: MSB

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Värnplikt – lönsamt för samhället?

av Karlis Neretnieks

Samarbete, ledarskap, laganda ger en vidare samhällsnytta!   Foto: Bezaw Mahmod, Försvarsmakten.

 

Emellanåt framförs det i debatten att värnplikt, även om det är en billig metod att bemanna försvarsmaktens förband,
är en dyr lösning ur samhällsekonomisk synvinkel. Det kanske vanligaste argumentet är att en person som är inkallad
under sin militära utbildningstid inte bidrar till samhällsekonomin genom arbete eller studier. I det senare fallet genom
att inträdet på arbetsmarknaden fördröjs. Ett antal årsarbetsinsatser motsvarande antalet personer som är inkallade
genomförs inte, alltså innebär det en samhällsekonomisk kostnad. Jag vill hävda att detta argument har avsevärda brister. 
Det kan mycket väl vara så att ett väl utformat värnpliktssystem i själva verket är en god investering för samhället även
ur ekonomisk synvinkel, förutom vad det ger i form av ökad säkerhet för landet.

 

Då inlägget syftar till att belysa de samhällsekonomiska aspekterna av värnplikt behandlas inte värnpliktens betydelse
för Försvarsmakten, d v s att kunna bemanna en rimligt stor krigsorganisation och möjligheterna att tillgodogöra sig
kompetenser i det civila samhället. T ex att kunna bemanna ”IT-krigföringsförband” med personer som sannolikt skulle
vara svåra att locka eller som skulle vara mycket dyra att anställa.

 

Det grundläggande problemet med att försöka beräkna den samhällsekonomiska nyttan av att ett antal människor ges
olika typer av militär utbildning är svårigheten i att mäta intäkten trots att man vet att den finns. Att enbart (eller främst)
använda förlorade arbetsår som mått påminner därför om skämtet med att leta efter den borttappade nyckeln där gatlyktan
lyser upp marken. Man tittar på det som går att se men avstår från att väga in ett antal faktorer på grund av att de befinner
sig i ett dunkel.  Det trots att de kan vara helt avgörande för svaret.

 

För att först nämna några av de fördelar som oftast förknippas med värnplikt. Hur mycket lönsammare är en person för
ett företag om han eller hon redan tidigt lärt sig arbeta i grupp mot ett gemensamt mål? Vad innebär det i ökad lönsamhet
för ett företag att de anställda har lärt sig att umgås och arbeta ihop med andra än bara likasinnade? Vilka konflikter och
friktioner undviks på en arbetsplats om medarbetarna tidigt har bibringats insikten att de inte är ”centrum i världsalltet”?

 

I den mån man hävdar att militär utbildning inte bidrar till att utveckla dessa färdigheter och egenskaper ska de naturligtvis
inte tillskrivas något ekonomiskt värde. Om man däremot anser att värnpliktstjänstgöring bidrar till att på ett positivt sätt
utveckla dem (egenskaperna) så borde det rimligtvis bidra positivt till samhällsekonomin – ett antal arbetsplatser fungerar
bättre.

 

En annan aspekt som lyfts fram i en artikel av Elisabeth Braw i Financial Times (10 sep 2017), rörande finsk och israelisk
syn på samhällsnyttan av värnplikt, är de nätverk som ofta skapas under värnpliktstiden vilka bidrar till att vissa företag
blir framgångsrikare än andra.

 

En faktor som förvånansvärt sällan nämns är den utbildning i praktiskt ledarskap som många värnpliktiga får (eller snarare
fick tidigare) genom att de utbildas till och övas att vara chefer. T ex chef för en stridsvagn (4 personer), skyttegruppchefer
(7-8 personer) eller plutonchefer (30 personer). Att denna förmåga att leda människor och organisera verksamhet inte skulle
vara till nytta och ge positiva effekter i deras framtida yrken, må det vara som entreprenörer, i kommuner, i statliga verk
eller i det privata näringslivet, på såväl låga som höga befattningar, ter sig mycket osannolikt.

 

Att många personer redan i unga år ges utbildning för att leda under ofta påfrestande förhållanden är antagligen den mest
underskattade bonuseffekten för samhället. Chefers förmåga att leda och motivera människor är en av de allra viktigaste
faktorerna för en väl fungerande verksamhet, det oberoende av bransch eller organisation. God ledning, eller om man så
vill bra chefer, påverkar många och får därför stort genomslag. En fråga som kan ställas är vad det inneburit för svensk
ekonomisk utveckling att ca 5000 värnpliktiga per år tidigare utbildades till att praktiskt leda olika typer av verksamhet?
Sannolikt ganska mycket.

 

Då jag aldrig sett någon beräkning, inte ens försök till beräkning, hur ovanstående faktorer har bidragit eller skulle kunna
bidra till Sveriges ekonomiska utveckling, presenterar jag här en ekvation som jag hoppas att någon ekonom vill (vågar)
ta sig an.

 

Anta att vi varje år utbildar 10 000 värnpliktiga, varav 2000 ges olika former av målinriktad ledarskapsutbildning.

 

Hur många arbetstimmar kommer att sparas (d v s hur många fler timmar kommer att ägnas åt effektivt arbete) om
huvuddelen av de tidigare värnpliktiga tack vare sin militärtjänstgöring under sina första arbetsår har en bättre förmåga,
än vad de annars haft, att hantera utmaningarna på en arbetsplats och därmed blir bättre och effektivare medarbetare?

 

Hur många fler företag kommer att startas eller bli mer lönsamma därför att, säg 500, av de årligen utbildade värnpliktiga
i sina framtida verksamheter kan utnyttja nätverk som skapats under värnpliktstiden, vilka ekonomiska vinster innebär det
för samhället?

 

Hur mycket effektivare (billigare alternativt lönsammare) kommer olika verksamheter i samhället kunna drivas om arbets-
marknaden årligen tillförs 2000 personer som genom sin värnpliktsutbildning givits en ofta inte oäven förmåga att hantera
personal och leda olika verksamheter?

 

Hur förhåller sig ovanstående vinster till den kostnad det innebär att 10 000 unga människor varje år inte är en del av den
civila arbetsmarknaden?

 

Jag vet inte svaret. Dock är jag helt övertygad om att kalkylen kommer att visa att värnplikt inte bara är en samhällsekonomisk
kostnad utan att den också ger avsevärda samhällsekonomiska vinster. I slutändan kanske till och med större än kostnaden.

 

Karlis Neretnieks är generalmajor, ledamot av KKrVA och tidigare chef för Försvarshögskolan.

20 september 2017

 

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot
Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

 

Årets jullunch den 2 december

Foto från jullunchen 2016

Kamratföreningens jullunch genomförs lördagen den 2 december kl 14.00.

Bifogar kallelsen från vår klubbmästare Lars Folkesson.                                             ./    
  

 

Tidningsredaktionen behöver Din hjälp

Ett foto av flera från 1959 - insänt av Ove Rydgren – tack Ove!

Har du något att berätta?

Artiklar, fotografier, artikelförslag och anekdoter mottages tacksamt.

Kontakta Bo Westman: Tel: 0730-21 90 50

Epost: bossebus213@hotmail.com

 

 

Film från vår resa till Finland

 

 

En film om vår kamratförenings resa till Finland - kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

 

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller
en DVD film med hårdplastfodral med omslagsfoto enligt ovan (100 kr).

 

 

 

Försvarsmaktsövningen Aurora startade den 11 september

För att öka den militära förmågan kommer Försvarsmakten under september att genomföra försvarsmaktsövningen Aurora 17.

Det är en nationell övning som bygger ett starkare försvar, där samtliga stridskrafter deltar, och som ökar den samlade förmågan
att möta ett angrepp mot Sverige.

 

Försvarsmaktens uppdrag är ytterst att försvara Sverige och svenska intressen, vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer.
Ett av de främsta verktygen för att höja, pröva och signalera militär förmåga är övningar. Därför är omfattande och avancerad
övningsverksamhet en central del av ett starkare försvar.

 

Kommer att både synas och höras

Aurora 17 är den första och största övningen i sitt slag på mer än 20 år. Samtliga stridskrafter och fler än 19 000 män och kvinnor,
varav en fjärdedel från Hemvärnet, kommer att delta. Dessutom deltar ett flertal myndigheter och andra länder i Aurora 17.

 

Övningen kommer att genomföras i luften, på marken och till sjöss. Förband i hela Sverige kommer att beröras men de största
övningsområdena kommer att vara i Mälardalen och Stockholm, på och runt Gotland samt i Göteborg. För att stärka det nationella
försvaret och öva förmågan att möta ett angrepp mot Sverige kommer deltagande förband att ta sig fram och öva i områden som
ligger utanför Försvarsmaktens egna övnings- och skjutfält. I dessa områden kommer markägare och boende att särskilt informeras.

 

Säkerhet tillsammans och ökad totalförsvarsförmåga

Ett flertal myndigheter kommer att delta i övning Aurora 17 och på så sätt öka den svenska totalförsvarsförmågan.
Dessutom deltar militära förband från andra länder, något som bygger både säkerhet tillsammans och samtidigt ökar
den svenska operativa förmågan.

 

Skeden
Övningen är indelad i fyra skeden enligt följande;

förberedelseskede 11-18/9,
förmågeskede 19-23/9,
försvaraskede 24-27/9 och
avvecklingsskede 28-29/9
.

Läs mer här:

http://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/ovningar/aurora-17/

 

Se filmen här:
https://youtu.be/N9SeGmgBa_c

 

 

Dagens Industri: Aurora visar att Sverige tar ryska hotet på allvar

 

LEDARE. I veckan drar militärövningen Aurora 17 igång med cirka 20 000 svenska och 2000 utländska deltagare.
Den har föregåtts av en hetsig debatt om lämpligheten av att militär personal från Nato-länder som USA och
Frankrike samövar med svenskar på svenskt territorium.

 

Debatten missar poängen. Övningen syftar varken till att lägga grunden för ett Nato-medlemskap eller att avskräcka
eller provocera Ryssland. Inte heller hotar den vår så kallade alliansfrihet. Den syftar till att öva upp den svenska
försvarsförmågan utifrån dagens förutsättningar – baserat på vår försvarsdoktrin och det säkerhetspolitiska läget.

 

Det är på alla sätt rationellt.

 

Övningsscenariot har konstruerats för att vara så verklighetstroget som möjligt utifrån hotbilden. Det går ut på att
en militärt överlägsen motståndare (Ryssland) anfaller Sverige som en sidomanöver, för att ta kontroll över Östersjön
och därmed skära av möjligheterna för Nato att komma till Baltikums undsättning, som är den fiktiva attackens huvudmål.

 

Blir scenariot verklighet gör det knappast någon skillnad att Sverige sedan 2015 börjat återuppbygga det nationella försvaret.
Inte heller spelar värdlandsavtalet ("host nation support") med Nato eller bilaterala försvarssamarbeten någon roll.
I alla fall inte så länge de inblandade inte kan samarbeta eller vet hur de ska agera när det verkligen gäller.

 

Övning är enda sättet att upptäcka brister. I frånvaron av större utlandsinsatser är övningar dessutom ett bra sätt att
locka rekryter till Försvarsmakten, vilket behövs.

 

I veckan inleder även Ryssland en stor övning, Zapad, i Belarus och i västra Ryssland. Enligt Moskva ska endast 12 700
personer delta, vilket tros vara en ordentlig underdrift och ett sätt att slippa OSSE:s krav på utländska observatörer.
Det egentliga deltagarantalet tros vara över 100 000.

 

Omständigheterna kring Zapad är en påminnelse om varför övningar likt Aurora är nödvändiga – varför vi inte får bli naiva
kring det ryska hotet. Såväl annekteringen av Krim som attacken på Georgien 2008 föregicks av närliggande övningar.

 

Men det är samtidigt viktigt att verka för avspänning på den politiska nivån. Att vi sedan i vintras återigen har en
diplomatisk dialog med Moskva är positivt. Likaså att vi har en handelsminister, Ann Linde, som tror på bilateral
handel som en långsiktig väg mot avspänning

Di 11/9

 

 

Ryssland är det störande momentet

T-14 – kommer vi att få se Rysslands nya huvudstridsvagn under övningen? (Foto & text inlagt av Lars Björk)

Aurora 17, som inleds om drygt en vecka, är den största militärövningen i landet på ett kvartssekel.
Knappt 20 000 svenska soldater deltar, därtill ett par tusen utländska. Eftersom majoriteten av dem är amerikaner,
larmar försvars- och Natofiender om hur farligt allting är.

Betydligt mer oro borde Zapad 17 väcka, den övning Ryssland håller nästan samtidigt.

Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE föreskriver att utländska observatörer ska bjudas in till övningar med
mer än 13 000 man.

Ryssarna insisterar alltid på att få komma när Nato drillar. Så hur många påstår de ska delta i Zapad? Knappt 13 000.

Det verkliga antalet blir över 100 000 soldater. Vad Ryssland gör är att hålla parallella manövrer och hävda att de inte hänger ihop,
allt för att slippa insyn.


Zapad 2013 blev en generalrepetition inför Rysslands annektering av Krim och militära överfall på Ukraina.

 

Medan Aurora handlar om att försvara, bland annat Gotland, har Zapad i närtid använts i andra syften. 2009 års upplaga innehöll
ett simulerat kärnvapenanfall mot Warszawa. 2013 blev en generalrepetition inför Rysslands annektering av Krim och militära överfall
på Ukraina. Nu vankas både blixtkrigsövning och hybridvarianter.

En stor del av Zapad försiggår i Belarus, vilket ger blandade känslor. Diktatorn Alexander Lukasjenko är allierad med Vladimir Putin,
men vill slippa fasta militärbaser på sin mark. Risken med Zapad är att några tiotusental ryska soldater helt enkelt blir kvar i landet.
Den belarusiske presidenten har för sin del inviterat utländska åskådare, som en liten försiktighetsåtgärd.

 

Putin talar alltid om Natos provokationer. Men det var trots allt Ryssland som raserade säkerhetsordningen i Europa genom att flytta
gränser med våld, i Ukraina. Den västliga alliansens rimliga slutsats har varit att i någon mån stärka försvaret av sina medlemsländer.

Fyra bataljoner har stationerats i Baltikum och Polen. USA skickar några hundra fallskärmsjägare under Zapad. Mer än snubbeltråd
är det naturligvis inte.

 

Ukraina och Syrien drar redan stora resurser, så Putin har knappast råd med nya äventyr just nu. Men transparens krävs av den som
vill bygga förtroende och stabilitet. Den som är ute efter motsatsen stänger dörrarna.

Gunnar Jonsson
Ledare DN 08-29

Tyskland: Regeringen uppmanar tyskarna att ha 10 dagars
nödlager hemma - hur länge klarar du dig?

Läs mer hos Deutsche Welle.

 

Handeln jublar när svenskarna bunkrar upp


Rent generellt har intresset för överlevnadsprodukter ökat under de senaste åren, intygar båda handlarna.
Många kunder är bosatta i Stockholms innerstad och Göteborg och ungefär 25 procent är kvinnor,
säger Fredrik Qvarnström.

 

På Överlevnadsbutiken återfinns vev radioapparater och portabla vattenfilter bland bästsäljarna, som båda kostar
några hundralappar. Även frystorkad mat som kan lagras upp till 25 år säljs i stora partier.

 

”Då köper kunderna ofta för större summor, kanske för 5.000 kronor och lagrar upp”, säger Fredrik Qvarnström.

 

Att allt fler väljer att handla för stora summor på en och samma gång märker också Jörgen Eriksson.

 

”De köper inte bara ett vattenfilter, utan 5 eller 12. De handlar så mycket att de skulle kunna klara sig hela livet,
i princip”, säger han, och tillägger att portabla matlagningsprodukter i form av till exempel små vedspisar också
säljer bra.

 

Även på större kedjor med fysiska butiker har intresset för överlevnadsprodukter ökat under det senaste året.
På forum för Preppers, som många survivalister kallar sig själva, har kedjan Biltema beskrivits som "en guldgruva".

 

”Vi märker att vi allt oftare nämns i de sammanhangen. Dessa kunder är främst intresserade av plastdunkar
för förvaring av vatten. I rena försäljningssiffror är det dock ingen stor skillnad eftersom vi säljer mycket
av dessa varor naturligt
”, säger Henrik Jarl, presskontakt på Biltema.

 

Även butikskedjan Jula intygar att vattendunkar och skyddsmasker sticker ut som storsäljare i sortimentet.

http://www.di.se/nyheter/handeln-jublar-nar-svenskarna-bunkrar-upp/

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Nyttan med allianser

 

av Mats Bergquist

Bild: Patrick Rolands / shutterstock.com

USA behöver allierade för att skapa säkerhetspolitiskt handlingsutrymme. Bild: Patrick Rolands / shutterstock.com

 

Alltsedan interventionen i Afghanistan 2001, som ju ännu pågår, och kriget mot Saddam Husseins Irak har amerikansk
säkerhetspolitik åter karaktäriseras av tendenser till ”retrenchment”, av en vilja att undvika interventioner utomlands.
Men positionen som det internationella systemets garant närmast påtvingar USA en roll också i konflikter som man
helst skulle vilja undvika. Tendensen har emellertid under Barack Obamas presidentur varit tydlig, både i Libyen
och i Syrien. Även om Obama varit mycket uppskattad i Europa vidmakthöll han också samtidigt en viss distans
och skapade begreppet ”den asiatiska vändningen”.

 

Denna tendens har förstärkts påtagligt under Donald Trump som hela tiden betonat ”America First”. Han ifrågasatte
t o m under sin valkampanj värdet av NATO och krävde i klara verba mera substantiella bidrag till alliansens gemen-
samma försvar. Först efter många om och men har Trump offentligt fått ur sig att USA alltfort står bakom NATO:s art 5.

Sina allierade i Asien har han gett en örfil när han tidigt efter sitt tillträde aviserade att USA skulle lämna det Trans-Pacific
Partnership som den förra administrationen med stor möda förhandlat fram och som var avsett att binda Stilla Havsländerna
närmare varandra. Kritiken mot NAFTA-fördraget har också varit stark, ”det sämsta handelsavtal USA någonsin slutit”.

 

Sett över en längre tidsaxel har skriftningar av detta slag under de senaste hundra åren förekommit i amerikansk säkerhetspolitik,
från ökat internationellt engagemang tillbaka till en mera återhållsam position och efter en period igen mera aktivt tillbaka på
scenen. Den hållning som Donald Trump intar har denne omfattat under många år. Det är lätt att nu glömma att denne länge
rört sig i politikens utmarker och redan långt före 2015 funderat på att ge sig in i kampen om presidentmakten. Han har då och
då publicerat helsidesannonser i amerikansk press där han bl a menat att USA:s allierade skott sig på dess bekostnad genom
för USA ofördelaktiga handelsavtal och låtit USA ta hand om notan för deras säkerhetspolitik. Således har han hävdat att
NATO-länderna är skyldiga USA enorma summor, eftersom de på grund av dess engagemang kunnat nöja sig med mycket
måttliga försvarsutgifter.

 

Det kan mot denna bakgrund av dessa tydliga tendenser till amerikansk isolationism, vara av intresse att läsa en bok av Jacob
Grygiel och Wess Mitchell, ”The Unquiet Frontier: Rising Rivals, Vulnerable Allies, and the Crisis of American Power”,
utgiven förra året av Princeton University Press. Grygiel är professor vid Johns Hopkins University i Washington. Mitchell,
som har varit chef för en tankesmedja med Europainriktning, är nu en av de mycket få nominerade och av senaten godkända
högre tjänstemännen i Rex Tillersons State Department, nu som ”Assistant Secretary for European Affairs”.

Det intressanta med Grygiels och Mitchells bok är att dess budskap egentligen är svårförenligt med det som Trump ofta för

till torgs och snarast skall uppfattas som en plädering för nyttan för en stormakt av politiska och militära allianser.
Det skall bli intressant att se hur länge Wess Mitchell kommer att stanna på sin post.

 

Grygiel och Mitchell erinrar inledningsvis om att isolationismen, eller i Donald Trumps version, ”America First”, har sin bas
i en övertygelse om USA:s fördelaktiga geografiska läge, om den teknologiska utvecklingens möjligheter att s a s agera från
amerikansk mark, eller om en ideologisk föreställning om USA:s unika historia. I Donald Trumps fall gäller också en medvetenhet
om krigströtthet och vikten av att satsa på supermaktens många inrikes problem. Författarna avvisar alla argumentkategorierna.
USA är inte längre osårbart, vilket det upplevda hotet från Nordkorea tydligt visar.

Att försvära sig åt begrepp som ”hemispheric security” är en farlig illusion och som de skriver med en intressant formulering,
”walls are poor offensive tools”. Eftersom Trump ogärna lär tillgodogöra sig skriftlig information, är väl risken inte så stor att
han läst Grygiels och Mitchells bok.

 

USA har nu, konstaterar de som det förefaller övertygade realisterna Grygiel och Mitchell, att hantera två revisionistiska stormakter,
Ryssland och Kina, som båda ägnar sig åt att testa USA. Ryssarna gör det mera påtagligt framför allt i de forna Warszawapakts-
länderna, numera NATO-allierade, kineserna mera subtilt, inte minst i sydkinesiska sjön. Att testa den status quo-benägna
supermakten USA genom nålstick, eller hot mot dess allierade kan ofta vara ett billigt och – särskilt om föremålet för testandet
ligger i närheten av den revisionistiska stormakten – effektivt och mindre riskabelt sätt att inhösta politiska vinster. Man kan på
detta sätt så tvivel om alliansers hållbarhet och frammana eftergiftspolitik från hotade staters sida. Man kan dessutom sända en
signal till andra stater i regionen eller annorstädes om beskyddarmaktens relativa opålitlighet. För en mindre stat är det inte utan
vidare naturligt att söka skydd i en maktbalanspolitik mot en närbelägen stormakt. Det krävs i så fall ofta tydliga incitament från
alliansens ledande makt.

 

Donald Trump har ju kritiserats för att han envist framhållit sin önskan om bättre relationer med Moskva och ibland uttalat beundran
för Vladimir Putin. Intressant nog återkom presidenten till detta under en presskonferens i anledning av besöket av den finske
presidenten den 28 augusti där Trump hänvisade till Finlands goda relationer med Moskva och uttrycket en förhoppning om att
detta också skulle kunna bli en möjlighet för USA. (Det är ganska troligt att Mitchell som har en kort redovisning av finsk försvarspolitik
i boken, briefat denne om vårt grannland). Kina var däremot initialt, innan Trump träffade president Xi, fienden med stort F,
framför allt därför att Peking enligt Trump lurat USA genom valutamanipulation och orimliga exportöverskott, åstadkomna genom
dumping. Bakom detta tänkande rörande Ryssland ligger, förutom möjliga men ännu outredda ekonomiska intressen för Trumps
hotellgrupp, en vanlig förhoppning om att det borde vara möjligt göra upp med arvfienden – ett tydligt stormaktsperspektiv.

Härigenom skulle man både kunna förvandla fienden till en partner i besvärliga internationella konflikter och minska den
internationella spänningen. Men Grygiel och Mitchell är inga anhängare av sådana uppgörelser med revisionistiska stormakter
som tenderar att ske på bekostnad av allierade, men där frestelsen ökar med kostnaderna att upprätthålla en effektiv allians.
De använder bl a Obamas strävanden att ”socialisera” Iran som exempel och pekar på den oro detta väckt i flertalet arabländer.

 

Den läsning som författarna till ”The Unquiet Frontier” gör av tendensen till amerikansk ”retrenchment” leder dem ibland till att
övertolka politiska reaktioner bland USA:s allierade. Sålunda kan ASEAN och Gulfländernas samarbetsorgan GCC och andra
regionala samarbetsmönster uppfattas som uttryck för tvivel om USA:s vilja att uppfylla sin stormaktsroll, vilket rimligen endast
är en del av bilden. Men de små nya steg som EU tagit mot ökat försvarssamarbete och tämligen öppenhjärtiga uttalanden av
Angela Merkel av innebörd att EU nu måste ta hand om sin egen säkerhet har givetvis ett direkt samband med Donald Trumps
redovisade politik. Flera EU-länder har också under senare tid ökat sina försvarsutgifter.

 

Detta är inte en utveckling som Grygiel och Mitchell bejakar. De menar att man ofta bortser från de risker som denna ovan beskrivna
utvecklingen innebär. Även om band med avlägsna och svårförsvarade allierade kan te sig som dåliga investeringar, måste man
ha i minnet de strategiska skäl som ligger bakom en allians. Även om USA har enorma militära och ekonomiska resurser räcker
de inte till att påverka utvecklingen i den för USA helt centrala eurasiska landmassan. Detta problem kan man lösa på tre olika sätt,
menar Grygiel och Mitchell: genom en ”containment”-politik och hålla avsevärda styrkor i eller nära ett utsatt territorium, genom att
överflytta styrkor vid behov eller genom allianser. Av dessa tre strategier föredrar de båda författarna klart den tredje. Den första
kräver mycket stora ekonomiska och militära resurser. Den andra strategin, som ju tillämpats under såväl första som andra världskriget
kan te sig rätt lockande men ger på sikt högre kostnader, både genom nödvändigheten av att vid behov på nytt bygga upp en närvaro
och den oundvikliga tidsutdräkten innan man är på plats. Då blir militärallianser den bästa lösningen. De kostnader som dessa medför
måste vägas mot möjliga besparingar både i människoliv och finansiella kostnader.

 

Militärallianser kan för USA ha tre grundläggande geopolitiska fördelar, menar Grygiel och Mitchell:

  • de kan verka krigsavhållande,
  • de kan medverka till begränsningar av andra stormakters ambitioner och
  • de kan vinna anhängare av ett globalt status quo.

Författarna målar upp en bild av Rysslands västliga grannar utan NATO, betonar alliansernas balanserande funktion och erinrar
om att de utökar supermaktens strategiska optioner. De mindre allierade tar frivilligt på sig risken för konflikter mot ett garanterat
stöd mot möjliga hot. Denna senare mening rymmer, som vi framhöll i förra årets rapport om Finland och NATO, den centrala
frågeställningen i finsk och svensk säkerhetspolitik. Allianser kan vidare, hävdas det i ”The Unquiet Frontier”, leda till att små länder,
som annars kanske skulle välja andra optioner, håller sig till en maktbalanspolitik.

 

De militära resurser som allierade tillför stormakten skall inte heller underskattas, liksom inte de sätt varpå allianser kan fungera
som uttryck för stormaktens ”power projection”, incitament för ekonomiskt samarbete mellan parterna samt skydd för världshandelns
transportvägar.

 

Det är uppenbart att Jacob Grygiels och Wess Mitchells bok renodlar sina argument. Det blir nästan en nödvändighet om man skall
märkas i den ständigt pågående akademiska debatten om supermakten USA:s grundläggande strategi. Under senare år har vi
t ex kunnat notera inlägg av Michael Mandelbaum, Joseph Nye, Charles Kupchan, Robert Art, Graham Allison, Stephen Walt,
Andrew Bacevich och många andra. Dessa inlägg dyker ibland, som givetvis är författarnas förhoppning, upp i politiska kolumnisters
alster. Så har fallet varit med ”The Unquiet Frontier”. Ibland resulterar böckerna i en anställning i det nationella säkerhetsrådets stab,
i State Department eller Pentagon och en möjlighet att i alla fall på marginalen påverka stormaktens utrikespolitik.
Det blev alltså fallet med Wess Mitchell. Också därför förlänar hans och Jacob Grygiels läsvärda bok intresse.

 

Mats Bergquist är ambassadör och ledamot av KkrVA

11 september 2017

 

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot
Hallands Regementes och Ha

 

Foto från Finlandsresan 2017-08-30--09-03

Alla resenärer samlade vid Sveaborg (foto med låg upplösning pga epost)


Blandade foto från Finlandsresan -  bland annat från ”krigsstigen” vid frontmuseet i Hangö.

Fotograf: Claes Norelöv

En DVD film från kamratresan till Finland kommer att redigeras och möjlighet för Dig att beställa
filmen av undertecknad.

 

Uppstartsmöte med styrelsen
Kamratföreningens styrelse har genomfört uppstartsmöte den 4 september.

  • Styrelsen beslöt att jullunchen genomförs lördagen den 2 december kl 14.00.
    Mer information/kallelse kommer att utsändas senare.
  • I huvudsak mycket positivt gensvar från Finlandsresenärerna.
  • Medlemsantalet ökar – vi är nu 1022 medlemmar.
  • Tidningsredaktionen har uppstartsmöte den 5 september kl 12.00.
    Redaktionen önskar hjälp från Dig med artiklar, foto från förr mm.

 


Inbjudan till kamratföreningsmöte för SMKR Västra region
Det är åter dags för ett regionmöte för Västra regionens kamratföreningar.
SMKR gör nu ett nytt försök att samla så många kamratföreningar som möjligt
den 12 september i Marinstugan (tillhör Flottans Män) i Göteborg.

Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening representeras av Bo Westman plus
ytterligare en deltagare.

Läs hela inbjudan här (pdf fil)

 

Välkommen till MILITÄRRABATT

MILITÄRRABATT erbjuder förmånliga rabatter hos flera företag och organisationer i hela Sverige.
Kravet för att ta del av rabatterna och förmånerna är att du är hel- eller deltidsanställd eller värnpliktig
i Försvarsmakten, tillhör hemvärnet eller någon av frivilligorganisationerna knutna till Försvarsmakten.

 

Bli medlem och få tillgång till massvis med förmåner och rabatter på allt mellan kläder, kosttillskott,
kängor, taktiskt utrustning, klockor, linser, glasögon, resor och mycket mer.

Saknar du aktiveringskod kan du hämta ut en kod på ditt soldathem, eller ansöka om en.
Läs mer här…

https://lansering.militarrabatt.se/om-oss/medlemskap

https://www.militarrabatt.se/

 

SMKR PÅ FACEBOOK


Se Gunnar Ohlsén vid spakarna på SK 50.

https://www.facebook.com/SverigesMilitaraKamratforeningarsRiksforbund/



Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Strategiskt självmål


av Lars Wedin

Tyvärr saknas det inte ämnen att ta upp i denna blogg. Ett axplock på tänkbara ämnen följer nedan.

Gällande försvarsbeslut har det blivit mera regel än undantag att mål är alltför lågt satta men ändå underfinansierade.
När S + C + M kom överens härförleden så nöjde man sig som vanligt med att besluta om att underfinansiering
fortfarande skall gälla – om än i mindre grad – men – också som vanligt – talade man bara i monetära termer.

Vad är det man vill att försvaret inte skall göra?

Eftersom vår finansminister har annonserat att det finns 40 miljarder att spendera på reformer så kunde man tänkt sig
att försvarsbeslutet 2015 skulle finansieras fullt ut. Det hade dessutom varit lämpligt att stärka detta beslut.
Nu är signalen ”vi kan stärka försvaret men vi vill inte” – underförstått: ”vi blir räddade av USA/Nato”.

IT-skandalen visar att Rikets ledning inte fungerar. Mycket tyder på att Statsministern, mer eller mindre explicit, skickat
signalen ”blanda inte in mig” till sin omgivning. Denna misstanke styrks av att han som en första åtgärd flyttade ut
krisledningen från Statsrådsberedningen.

Terrorismen är sannolikt det idag mest akuta säkerhetshotet. Inga åtgärder verkar dock vidtas beträffande hemvändande
IS-krigare. Det finns inga inrikestrupper som skulle kunna hantera ett omfattande angrepp. Det finns ingen sjukvårdsberedskap
värd namnet. En attack typ Bataclan 2015 med ett stort utfall av skottskadade människor kan inte hanteras.

Försörjningsberedskapen är låg, vilket tydligt visades när Kungl. Örlogsmannasällskapet hade en konferens om ämnet
i juni i år.

Polisen kan inte hantera vardagssäkerheten i våra städer. Posten kan inte skicka brev. SJ kan inte köra tåg. Sveriges
viktigaste hamn, Göteborg, är blockerad av en intern facklig strid sedan flera månader. Vår cyberberedskap är allmänt låg;
trenden mot ett kontantfritt näringsliv leder till risk för ekonomisk totalkollaps.

Vår örlogsflotta har en medelålder av 28 år men, bortsett från två ubåtar, finns idag ingen plan för förnyelse.

I denna blogg skall emellertid ett annat problem tas upp: det strategiska självmål som vår (uppenbarligen inte så
kompetenta utrikesledning) åstadkommit genom att ansluta sig till förbudet mot kärnvapen.

Kärnvapen eller inte?


Foto inlagt av Lars Björk

Den sjunde juli antog FN ett förbud mot kärnvapen som öppnas för ratificering den 20 september. De flesta europeiska stater
har inte skrivit på. De som har skrivit på är: Cypern, Irland, Lichtenstein, Malta, San Marino, Schweiz, Sverige och Österrike.
Inget av dessa är med i Nato; inget har kärnvapen.

Ett första konstaterande är att avtalet, om det blir ratificerat, inte kommer att få någon direkt effekt på kärnvapeninnehavet;
detta gäller för officiella innehavare enligt icke-spridningsavtalet som exempelvis Indien eller Nordkorea. Däremot kan det
skapa en hel del problem, inte minst för Sverige.

Sveriges agerande här är vad man kallar ”do-gooder” d v s ett välmenande men naivt beteende som riskerar att leda till
negativa konsekvenser.

Det finns åtminstone tre aspekter på frågan:

  • Inrikespolitiskt
  • Utrikespolitiskt
  • Allmänstrategiskt

Inrikespolitiska aspekter
Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken bygger på internationellt samarbete. I praktiken innebär detta att vi förväntar
oss hjälp från Nato/USA. Den svenska så kallade fredsrörelsen gillar inte detta. Massiva propaganda- och eller desinformations-
kampanjer pågår exempelvis nu mot höstens militära storövning Aurora. Däremot är fredsrörelsen (som vanligt) tyst om den
ryska storövningen Zapad.

En svensk anslutning till ett kärnvapenförbud, som trätt i kraft, skulle sätta ett vapen i händerna på vänstern och den
s k fredsrörelsen som – med viss formell rätt – skulle komma att hävda att Sverige inte bör samarbeta med stater som bryter
mot internationella överenskommelser inom ramen för FN.

Den s k fredsrörelsen skulle naturligtvis inte acceptera att Sverige byter ut samarbetspolitiken mot ett kraftigt upprustat nationellt
försvar (om ett nationellt försvar över huvud taget vore möjligt).

Utrikespolitiskt
Östersjöområdet utgör nu ett spänningsfält med fokus på de baltiska staternas säkerhet. Härtill kommer att Ryssland av allt att
döma strävar efter att kunna etablera Östersjöområdet som ett sanktuarium – d v s ett skyddat område där man bl a kan uppträda
med fartyg beväpnade med långdistansroboten SS-N-27 Sizzler.


Ryska kryssningsmissilen SS-N-27 Sizzler – räckvidd 2600 km (Foto & text inlagt av Lars Björk)

Det råder emellertid en ömtålig stabilitet i området tack vare Natos närvaro till havs, i luften och iland i de Baltiska staterna.
Sveriges strategiska roll som innehavare av Östersjöns längsta kust och Gotland – områden varifrån förbindelserna mellan
de Baltiska staterna och Västeuropa samt Atlanten kan behärskas – behöver inte utvecklas här; den är väl känd.
Men Sverige är också en destabiliserande faktor genom sitt svaga försvar och vacklande hållning till Nato.

Om Sverige skulle ratificera avtalet så riskerar två saker att inträffa:

  • Vårt samarbete med Nato/USA försvåras dels beroende på inrikespolitiska strider (se ovan) och
    dels eftersom vi har biträtt ett beslut som är ägnat att försvaga alliansens försvarsmöjligheter.
  • Vi öppnar för påtryckningar från Ryssland som en konsekvens av ovan.

Det bör i detta sammanhang understrykas att Ryssland under senare år har utnyttjat kärnvapen på ett nytt sätt. De har gått från att
vara rena avskräckningsvapen till att bli medel för ryska påtryckningar och hot (exempelvis hotet att förinta den danska flottan om
Danmark skulle gå med i Natos försvar mot ballistiska robotar). Man rör sig fortfarande inom det strategiskt virtuella området men
har övergått från en ren defensiv till en hybridstrategi av defensiv-offensiv karaktär. I en sådan utpressningssituation är Sverige
beroende av att Ryssland uppfattar att Sverige sannolikt står under USA/Natos kärnvapenparaply. Skulle Sverige ratificera kärnvapen-
förbudet så minskar denna sannolikhet drastiskt ur ett ryskt perspektiv och Sverige står då mer öppet för hot underbyggda av kärnvapen.

Konsekvensen blir att Östersjöområdet destabiliseras och att Sverige riskerar att hamna i det som under det kalla kriget kallades
”finlandisering” – kort sagt, vi skulle förlora vår säkerhetspolitiska suveränitet.

Allmänstrategiska synpunkter
Det har skrivits många böcker om kärnvapen och deras roll. Det finns här inte plats för en ens tillnärmelsevis komplett analys (den
intresserade kan exempelvis läsa François Géré och Lars Wedin, La politique, l’état et la guerre som kommer på Nuvis i höst).

Kärnvapen är ett politiskt vapen – det är inte avsett att användas i praktisk krigföring. De verkar genom sin enorma förstöringspotential.
”Strategiska spelare” som Putin och Kim Jong-Un och i viss mån Trump utnyttjar detta – något som kallas brinkmanship. Men tröskeln
mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig är ogenomtränglig; ingen stat vågar på allvar gå över denna. Kärnvapen verkar därför som
ett lock på konflikter mellan kärnvapenmakter. Att det är så visas av att ingen på allvar har diskuterat Putins kärnvapenhot mot bl a Danmark
och de Baltiska staterna.

Nu kan det naturligtvis sägas att en herre som Kim Jong-Un är så oberäknelig, så hänsynslös att han är beredd att offra sig själv, sin familj
och resten av sitt land i en kärnvapenduell. Men det är i verkligheten knappast troligt. Om inte Sydkorea var skyddat av USAs kärnvapen-
paraply vore däremot risken för ett förödande krig långt ifrån försumbar.

Denna återhållsamhet speglas inte minst i den konflikt mellan Kina och USA som utspelas i, framför allt, Sydkinesiska havet. Båda parter
”gestikulerar” men är samtidigt återhållsamma. Kina använder exempelvis företrädesvis sin kustbevakning och sin fiskeflotta (en sorts
fiskande milis) i konfrontationerna med US Navy, vilket ger en lägre upptrappningsrisk än Navy mot Navy.

I en kärnvapenfri värld skulle dessa återhållande faktorer inte finnas. Precis som i upptakten till första världskriget skulle upptrappning
mötas av upptrappning tills det totala kriget var verklighet – Clausewitz absoluta krig som ”för begreppet krig till dess yttersta gräns”.
Ett konventionellt storkrig på exempelvis europeisk mark skulle få fruktansvärda följder.

Men, säger ”fredsivraren” det skulle (nog – vi kan ju inte veta) inte bli så utan världen skulle bli fredligare. Den franske filosofen Blaise
Pascal (1623–1662) diskuterade ett motsvarande problem nämligen gudstro och frälsning i det eviga livet. Om jag satsar på att Gud
inte finns och det visar sig, efter ankomsten till andra sidan, att jag hade fel – Gud fanns – så har jag förlorat min frälsning.

Men om jag satsar på att Gud finns så får jag alltid rätt: antingen finns han och jag når frälsningen men om så inte är fallet så gör
det ju ingenting.

Nu är risken för en total kärnvapennedrustning inte särskilt stor. Det enda som kommer att hända om Sverige ratificerar avtalet är att
vi riskerar att alienera våra vänner och underlätta för vår ryske granne. Vår utrikesledning riskerar också att framstå som naiv och
okunnig.

Kanske kan Världen utvecklas till en punkt där det inte längre finns några krigsrisker. Då kommer kärnvapnen att försvinna som en
konsekvens härav. Men dit är det just nu oändligt långt.

 Lars Wedin är kommendör, Directeur des études vid Institut Français d’Analyse Stratégique och ledamot av KKrVA.
1 september, 2017

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

När Kina når fram till Östersjön

av ambassadör Ingolf Kiesow


Kinas nya robotjagare Typ 055 som har  128 vertikala avfyrningstuber för olika kryssnings-, luftvärns- och sjömålsrobotar.
Den har en 130 mm automatkanon, olika antiubåtsvapen och avancerat närluftvärn. (Foto & text inlagt av Lars Björk)


Krisen om Nordkoreas kärnvapenambitioner har visat hur Kinas roll i världspolitiken bara fortsätter att växa i takt med dess
ekonomiska styrka. I juli 2017 deltog kinesiska stridsfartyg för första gången i en samövning i Östersjön med den ryska flottan
utanför Kaliningrad. Gruppen bestod av den kinesiska flottans nyaste och största robotjagare samt en fregatt och ett underhållsfartyg.

Statsminister Löfvén kommenterade den kinesiska närvaron med att säga att ”det är en sak vi får ta upp och fråga om det har
någon betydelse och om det är ett nytt intresse, som vi inte vet något om”.

 

Förmodligen kommer svaret till Sverige att bli detsamma som har uttalats i likalydande artiklar i kinesiska media. Syftet med övningen
angavs vara att ”hjälpa dem att handskas med möjliga hot, skydda fartyg och last till sjöss i framtiden i samband med utvecklingen
av ”One Belt One Road” samt det tjugonde århundradets maritima sidenväg”.

 

Betyder detta att Kina i samverkan med Ryssland tänker skydda sina intressen med militära medel från Stilla havet till Atlanten?
Det rör sig visserligen om avsikter på lång sikt, men ett sådant uttalande förtjänar ändå omgående uppmärksamhet, eftersom

det rör vårt närområde.

Solid grund för rysk-kinesisk samverkan

Det rysk-kinesiska samarbetet kommer inte plötsligt. Ryssland och Kina har flera grundläggande gemensamma intressen.

 

För det första har de en av världens längsta landgränser mellan sig. Den både skiljer och förenar. Efter åtskilliga år av tvister och till och
med väpnade skärmytslingar enades de båda länderna om att både bilägga en tvist om gränsdragningen i Ussuri-floden och att år 2001
tillsammans med övriga grannländer skapa en regional organisation för samverkan och lösande av tvister. Bl  a skall man bekämpa terrorism
och separatism hos de många etniska och religiösa minoriteterna i Centralasien, Ryssland och Kina.  Den nya organisationen fick namnet
The Shanghai Cooperation Organisation, och inom denna bedrivs bl a regelbundna militära samövningar till lands, till sjöss och i luften.

 

För det andra delar man en motvilja mot USA:s och övriga västländers dominans i världspolitiken. Tillsammans med Brasilien och Indien
skapade man en informell organisation för att verka i detta syfte. Sedan även Sydafrika år 2010 hade anslutit sig fick den namnet BRICS,
som är en akronym bildad på den första bokstaven i deltagarländernas namn. Dess uppgift är att ge dem mera inflytande i världspolitiken
i allmänhet och FN i synnerhet samt att utveckla ekonomiska och politiska organ som alternativ till FN, världsbanksgruppen och andra
institutioner som för närvarande domineras av USA, EU och Japan. Kina har inom ramen för detta arbete spelat en ledande roll för
tillkomsten av en internationell  utvecklingsbank, som skall vara ett alternativ till Världsbanken.

 

För det tredje har båda länderna expansionistiska ambitioner, för Rysslands del bäst illustrerat med kriget mot Georgien och annekteringen
av Krim-halvön samt det fortsatta stödet till ukrainska separatiströrelser. För Kinas del kan framhävas de pågående försöken att förvandla
Sydkinesiska havet till ett kinesiskt innanhav och de tidvis återkommande kraven på en lejonpart av den indiska delstaten Arunachal
Pradesh samt kravet på att Taiwan skall vara en del av Kina. I dessa frågor har Ryssland och Kina stött varandra med officiella uttalanden
och röstande i FN:s säkerhetsråd (med undantag för en gränstvist mellan Indien och Kina, där Ryssland anstränger sig att bibehålla sin
traditionella vänskap med Indien). Som en illustration till den höga graden av samordning kan nämnas att de båda presidenterna enligt
amerikanska källor har haft 20 toppmöten sedan Xi Jinping tillträdde sitt ämbete som Kinas president.

 

Genom sina expansionssträvanden kommer båda länderna i motsatsställning till grannar, som vill bevara status quo och som stöds
av västländer.

Vad är ”One Belt One Road”?

Syftet med samövningen i Östersjön handlar enligt kinesiska medier främst om ”One Belt One Road”(OBOR). Vad är då detta, som skall
föranleda behov av militär närvaro mitt i Europa?

 

OBOR är en företeelse, som det är svårt att få ett begrepp om. I media och offentliga framträdanden i Kina är det ibland en målsättning, ibland
ett projekt och ofta en etikett, som klistrats på ett redan pågående projekt. Det är delvis ett resultat av Kinas ständiga exportöverskott, som har
skapat världens största valutareserv (omkring tre biljoner eller tretusen miljarder dollar) vartill kommer mycket stora tillgodohavanden på
utlandet av privata företag. Detta är tillgångar, som anses må bättre av få arbeta utomlands än att lagras på konton. Framför allt är det dock
uttryck för en ambition hos Kinas ledare att förena de olika delarna av den eurasiska kontinenten (och delar av Afrika) i ekonomiskt hänseende.
Som en travestering på uttrycket att ”alla vägar leder till Rom” vill Kinas ledare att Kina skall vara navet i ett ekonomiskt nätverk.
Underförstått leder detta i sin tur till politiskt inflytande.

Enorma investeringar

Idéerna om hur målen för OBOR skall förverkligas kom till ett något klarare uttryck under ”The Belt and Road Forum for International Cooperation”.
Det är stora belopp, som utlovas. Kina själv skall bidra med gåvobistånd och billiga krediter. Man hoppas på deltagande i finansieringen av
delprojekten av privata företag och internationella utvecklingsbanker för att uppnå investeringar på sammanlagt ett tusental miljarder dollar.
En schweizisk bankgrupp har med utgångspunkt från floran av offentliga kinesiska uttalanden bedömt att Kina avser att bidra med omkring
500 miljarder dollar i investeringar i 62 länder under fem år – ett belopp som är nästan lika stort som den amerikanska försvarsbudgeten.
Andra bedömare talar om dubbelt så stora bidrag.  Mycket av planerna avser fullföljande av redan påbörjade projekt.

Kina bjuder upp till dans

Europa och Afrika är slutdestination för de tilltänkta transportlederna, vilket är en naturlig utveckling som en följd av Kinas sedan länge
pågående investerings- och charmoffensiv. År 2016 investerade Kina enligt Financial Times fyra gånger mera i Europa än investeringarna
i den andra riktningen och betydligt mera än vad Kina investerade i USA. Den ekonomiska charmoffensiven är visserligen för Europas del
uppblandad med kritik av europeiskt inflytande i Afrika och Asien i form av demokratiska och parlamentariska förebilder. Det hindrar inte
att president Xi Jinping utnyttjade G-20 mötet sommaren 2017 på ett ganska oblygt sätt och förenade sig med förbundskansler Merkel
i deklarationer om stöd för frihandel och kamp mot klimatförändring och global uppvärmning. Det framstod som en utmaning till president

Trump´s utspel om ”America First” på handelsområdet och förnekande av människans inverkan på klimatet. Kina försöker splittra den
transatlantiska länken och föra Europa närmare sig. Kina vill framstå som försvarare av gemensamma intressen men skyla över de skillnader
som faktiskt finns mellan Europa och Kina ifråga om grundläggande värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter.

 

Två transportleder

Även om One Belt One Road (OBOR) sett som ett allmänt begrepp är ganska nebulöst finns det en rejäl stomme av redan påbörjade eller
framförhandlade delprojekt att bygga på.

 

Till lands skall ”Sidenvägen” bestå av järnvägar, landsvägar och gasledningar genom Centralasien och fram till Polen och Ungern med förlängning
till Frankrike respektive Grekland. En helt ny järnväg skall byggas mellan Budapest i Ungern och Belgrad i Serbien. Den anknyter till en redan
existerande järnväg mellan Belgrad och Pireus i Grekland, där Kina redan har övertagit driften av stadens hamn. Den avses bli en knutpunkt för
sjöfarten på Medelhavet och vidare till Nordeuropas och Afrikas kuster. Från Pireus skall varor också kunna transporteras på järnväg till hela
övriga Europa.

 

Till sjöss innebär Sidenvägen redan pågående och redan gjorda investeringar i en stor importhamn i Gwadar i Pakistan för olja från Mellanöstern.
Investeringar förbereds också i en järnväg, en landsväg och en oljeledning från Gwadar till Kashgar i västra Kina. På detta sätt minskar Kina
sitt beroende av transporter genom Malacka-sundet, som kan störas av indiska och amerikanska militära operationer.

 

En annan parallell led skall gå via Malacka-sundet och hamnar i Malaysia som Kina bygger eller investerar i, nämligen Tanjung, Port Klang
och Penang. Den leden går sedan vidare ut mot Indiska Oceanen till Hambantota i Sri Lanka, där Kina har köpt en hamn.

 

Därefter slås de båda delarna samman, och den maritima Sidenvägen går via Gwadar till Djibouti, där Kina både har anlagt en ny hamn
och byggt en örlogsstation. Den senare invigdes i juli 2017 under ivriga försäkringar om att den bara skall användas för ”defensiva ändamål”.
Kina har också byggt en järnväg från Djibouti till Addis Abeba i Etiopien. Från Djibouti går leden genom Suez-kanalen till sin europeiska
slutdestination i Pireus.

Kritik av projektet

OBOR framställs i Kina regelmässigt som Xi Jinpings personliga initiativ och har fått mycket lovord av internationella finansinstitut och biståndsorgan.
Det har också kritiserats av afrikanska länder med dåliga erfarenheter av kinesiska investeringar i form av dålig lönsamhet, bristande respekt

för lokala behov och uteslutande användning av kinesisk arbetskraft.

 

Andra berörda länder som Indien, Japan och Australien har uttalat betänkligheter inför kinesisk kontroll över strategiska anläggningar inom
transportsektorn och även energisektorn, som därnäst tar emot mest kinesiska investeringar i OBOR-projektet. Dessa tre länder känner sig
hotade av Kinas aggressiva uttalanden, växande militära förmåga och kinesisk expansion i Sydkinesiska havet samt för Indiens del av en
pågående gränskonflikt, där Kina hotar med att använda vapenmakt.

 

Inom EU förekommer särskild kritik mot att elva medlemmar, som samtliga har varit sovjetiska satellitstater, deltar i det så kallade 16+1-samarbetet
med Kina inom ramen för OBOR. Kina får enligt kritikerna möjlighet till ett splittrande politiskt inflytande. De elvas inflytande sägs ha kommit till
uttryck i utformandet av EU:s officiella uttalande om utslaget av skiljedomstolen i Haag 2016 om det Sydkinesiska havet. Det kom att helt sakna
kritik av Kina eller ens nämna domstolens ställningstagande. Deklarationerna från 16+1-mötena saknar vidare referenser till EU:s krav på Kina
rörande ömsesidighet, transparens samt lika och rättvisa konkurrensvillkor. Kritik riktas mot utförandet av 16+1-projekten, bl a järnvägsbygget
mellan Budapest och Belgrad, som kritiseras för att kringgå EU:s regler för offentlig upphandling. De fyra medlemmarna av den så kallade
Visegradgruppen av länder inom EU (Polen, Ungern Tjeckien och Slovakien) spelar en ledande roll bland de 16+1. Visegradländerna är mest
kända för att driva sina gemensamma kulturella och politiska särintressen inom EU samt sin vägran att efterkomma EU-kommissionens direktiv
om mottagande av flyktingar. Inom 16+1 finns alltså flera splittringstendenser inom unionen, som Kina kan utnyttja för sina egna syften.

OBOR ställer Europa inför flera frågor

Det förekommer också betänkligheter inför de kinesiska investeringarna i strategisk infrastruktur i EU. EU-kommissionens hemsida redovisar
en hel rad problem rörande de ekonomiska relationerna med Kina (http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/china/).
Kina kräver tillträde till den europeiska marknaden, men vill inte medge konkurrens på lika villkor för europeiska företag i Kina.  Frankrike,
Italien och Tyskland lade i februari i år fram ett förslag till EU-kommissionen om att införa en särskild granskningsprocedur för investeringar
från länder utanför unionen. Betänkligheterna har bl  a föranletts av kinesiska köp av tyska företag, som producerar strategiskt känsliga varor
och IT-teknik. Det finns dock ett motstånd mot en sådan granskningsmekanism från sydeuropeiska länder med svag ekonomi som Grekland
och Portugal – där Kina satsat särskilt på investeringar i strategisk infrastruktur. Även de nordiska länderna, inklusive Sverige ställer sig avvisande.
EU-kommissionen bearbetar nu förslaget, och dess ordförande väntas komma med ett utlåtande inom kort.

 

I oktober 2017 möts det kinesiska kommunistpartiets kongress för att utkora ledare för den närmaste femårsperioden. Det mesta talar för att partiet
och därmed landet kommer att fortsätta ledas av en grupp under nuvarande president Xi Jinping. Därför får man räkna med att säkerhetspolitiken
kommer att fortsätta med nuvarande nationalistiska och militaristiska inriktning under de närmaste fem åren.

 

Sedan Ryssland samtidigt började utsättas för kännbara ekonomiska sanktioner från västländerna samt effekten av sjunkande oljepriser och
europeisk ovilja att fortsätta med sitt beroende av ryska gasleveranser har den ryska utrikespolitiken fört landet allt närmare Kina, som avses
ersätta Europa som avnämare av den ryska gasen. Med en travestering av talet under Barack Obama´s tid om USA:s ”omfokusering” av strategiska
resurser till Asien talar man både i Ryssland och Kina om ”Putin´s Pivoting to China”. Mängder av ekonomiska och politiska överenskommelser har
ingåtts. Ett militärt samarbete har intensifierats. Man utvecklar gemensamt framtida vapensystem och bedriver militära samövningar till lands, till
sjöss och i luften.

Slutsatser för Sverige

 

Mot bakgrund av

 

– det allt djupare samarbetet med Ryssland på de ekonomiska, politiska och militära områdena,

 

– Kinas uttalade ambitioner att bli en världsmakt, som kan utmana USA,

 

– dess ansträngningar att vinna inflytande i Europa samt

 

– dess fortsatta ekonomiska och militära styrketillväxt

 

framstår de kinesiska stridsfartygens närvaro i Östersjön som en varning. Kinesisk militär närvaro i samverkan med Ryssland i vårt närområde
kan inte uteslutas för all framtid. Därmed finns det också anledning att redan nu anlägga ett totalförsvarsperspektiv på Kinas agerande, särskilt
dess förvärv av infrastruktur och företag i Europa och Sverige i synnerhet

Sverige bör sluta att opponera mot det tysk-fransk-italienska initiativet och i stället verka för ett antagande av förslaget om en obligatorisk prövning
av försäljningar till länder utanför EU av företag med strategisk betydelse. Ett kinesiskt företag har redan köpt Volvo personbilar. Ericsson samarbetar
till exempel med kinesiska företag inom telekommunikation. Skulle ett av dessa försöka ta över Ericsson har vi för närvarande inte någon praktisk
möjlighet att motsätta oss detta. En EU-reglering skulle stärka möjligheten att anlägga totalförsvarsaspekter på en sådan beslutssituation. Sverige
skulle då kunna hänvisa till EU och inte stå ensamt exponerat inför kinesiska påtryckningar.

 

Sedan 1989 är vapenexport till Kina förbjuden för EU-länder. Förbudet är inte sanktionerat i någon bindande reglering utan har endast uttalats som
ett embargo i en deklaration av ministerrådet. Det har flera gånger väckts förslag om att avskaffa embargot. Det finns anledning att befara att försäljning
av vapenteknik till Kina kan resultera i att den tekniken senare återfinns i ryska vapenplattformar. Sverige bör inte medverka till en sådan utveckling.
Det kanske inte omedelbart ökar riskerna för vårt eget försvar, men väl för dem som skall rädda oss, d v s NATO.

Ingolf Kiesow är ambassadör och ledamot av KKrVA.

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot
Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

 

 

Händer i vår förening mm

26 augusti kl 09.00 – 15.00              Lv 6 regementets dag (se nedan)

30 augusti – 3 september                 Kamratresa till Finland (se nedan)

4 september kl 18.00                        Uppstartsmöte för Kamratförenings styrelse

5 september  kl 12.00                       Tidningsredaktionen påbörjar sitt arbete

 

 

 

 

 

Fotografier från förr (1959)


”Jag förmodar att du aldrig sett kapten Jens Bögvard, Daniel Bildt mfl så här civilklädda” skriver Ove Rydgren.
Foto insänt av Ove Rydgren

 


Till musik marscherande trupp 1959, med överfurir Bjerngren och kapten Berthag i täten, utanför kasern 2 vid I 16.
Känner Du igen några soldater på fotografiet vill Ove Rydgren att Du kontakta honom - epost
Foto insänt av Ove Rydgren

 

Regementschef (1957–1959) överste Arne Mohlin delar ut priser efter en handbollsturnering på I16 kaserngård 1959.
Foto insänt av Ove Rydgren

Sovjets torpedering av det svenska passagarerfartyget Hansa 1944
Överste Arne Molin var en av de två överlevande bland nästan 100 passagerare

https://youtu.be/BLGIAmWmKrg

 

 

Tidningsredaktionen behöver Din hjälp

Har du något att berätta?

Artiklar, fotografier, artikelförslag och anekdoter mottages tacksamt.

Kontakta Bo Westman: Tel: 0730-21 90 50

Epost: bossebus213@hotmail.com

 

 

Resan till Finland


Förberedelserna, inför resan till Finland 2017-08-30--09-03, går enligt plan.
Vi har fått positiva bemötande vid våra önskemål om resmålen i Finland.
Totalt blir vi 93 resande – samt tre personer som ansluter i Finland.

Avresa sker i två bussar vid Lv 6 kasern 2,  onsdagen den 30 augusti kl 08.00.
Lastning av bagage sker från kl 07.45 – kom i god tid!

 

 

Vårt regemente i Halland

1991 gjorde Ingemar Jägerstedt och undertecknad en film om Hallands Regemente.
Vid denna tid hade en del infanteriregementen börjat läggas ned och syftet med vår film var
att göra reklam för I 16 och InfOHS. Nedläggningen av Hallands Regemente och Hallands
brigaden blev ett faktum 9 år senare. Regementschefen överste Göran Wetterlund intervjuas liksom
Landshövdingen, Conny Hansen agerar truppförande plutonchef under anfallsstrid i Halmstad hamn mm.

https://youtu.be/JHuijmOrEkw

 

 

För Dig som vill veta lite mer om vad som pågår i vår omvärld....

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Mot väpnad konflikt

Av  Johan Wiktorin


Då är det dags (lite försenat) för en ny uppdatering i serien som startade 25. september 2014. För nytillkomna läsare
sedvanliga förbehåll. Jag vet inte allt som händer, jag vet inte exakt hur parterna tolkar detta, jag vet inte var jag skulle
starta på axeln, utan det är trenden som är den viktiga slutsatsen i analysen. Senaste alstret hittar du här.

 

————————-

 

När det gäller att forma koalitioner, så är det framförallt närmandet mellan Turkiet och Ryssland som omvärlden bör
hålla ögonen på. Sen i januari har det kommit nya uppgifter om att Turkiet vill köpa moderna ryska luftvärnsrobotar,
vilket Nato skulle få svårt att godkänna. Franska diplomater har klagat på att Turkiet läckt hemliga specialoperationer
mot IS, för att dessa inte ska försvagas inför strider med kurdiska styrkor. Turkiet har också genomfört ett örlogsbesök
i början av april, några veckor innan ett ryskt SIGINT-fartyg kolliderade med ett lastfartyg och sjönk utanför Istanbul.
Efter lite inledande anklagelser från Ryssland kunde Svarta havsflottan bärga den viktigaste underrättelsekapaciteten
som gått förlorad.

 

Erdoğan har, enligt turkiska läckor/försöksballonger, planer på att gå med i den Eurasiatiska tullunionen istället för EU:s.
Klart är också att Erdoğan också uppmanat den turkiska diasporan i Tyskland att inte rösta på de konservativa, social-
demokraterna eller de gröna. Underförstått kan de absolut inte rösta på AfD, varför tolkningen är att valsedeln bör vikas
till Die Linke, som ju naturligtvis är pro-Kreml.

 

Skulle det visa sig att de turk-ryska förbindelserna är djupare än vad vi ser, så har det potential att bli geopolitisk jordbävning.
Särskilt farligt skulle det kunna bli i slutet av september och tiden därefter, eftersom den kurdiske ledaren Barzani fått igenom
en folkomröstning om självständighet den 25. september, som en händelse dagen efter det tyska valet. För att ytterligare
komplicera bilden är det väl belagt att Barzanis far, Mustafa Barzani, samarbetade med KGB under kodnamnet RAIS,
vilket öppnar upp för en hypotes att det kan finnas ett ryskt inflytande kring önskan och timing kring folkomröstningen.
Dessutom pågår förhandlingar mellan Turkiet och Iran om gemensamt ingripande mot PKK/YPG/PJAK.

 

En kolossal motgång för Ryssland var Montenegros upptagande i försvarsalliansen Nato, där de montenegrinska myndigheterna
anklagar Moskva för att ligga bakom det misslyckade kuppförsöket jag skrev om i förra analysen. Med stor sannolikhet har
Montenegro fått hjälp av underrättelsestjänster i Väst för att avvärja denna sammansvärjning, eftersom landet är alldeles
för litet för att kunna generera den typen av förvarning.

 

Det politiska och diplomatiska trycket genomgick en metamorfos, när president Trump deklarerade att USA skulle lämna
klimatavtalet. Det har inte direkt så mycket med spänningarna mellan Väst och de andra stormakterna, utan är mer ett uttryck
för en riktning i den internationella politiken, där avtal alltmer ifrågasätts eller börjar frångås av just stormakterna.

Mycket uppmärksamhet fick den tyska förbundskanslern Merkels ord om att tiden då Europa kunde förlita sig på USA är förbi.

 


Ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato ses som ett hot mot Ryssland och skulle försämra de bilaterala relationerna. Foto: TT

Den 1 juni kunde TT berätta att den ryske presidenten kommenterat Sveriges relation till Nato vid ett besök i St. Petersburg.
Enligt Vladimir Putin, så skulle ett svenskt Nato-medlemskap vara ett hot mot Ryssland.

 

I mitten av juli deklarerade ledaren för den självutropade s.k folkrepubliken i Donetsk, Alexander Zakharchenko, att Ukraina
utom Krim skulle heta Malorossiya (lilla Ryssland), vilket är en provokation mot regeringen i Kiev. Detta skulle ju ingen ta på
allvar, om det inte vore för att alla förstår att det är en Kremlfraktion som driver denna linje hårt.

 

På det ekonomiska området har det varit tydliga positionsförflyttningar. Den amerikanska kongressen röstade i slutet av juli fram
ytterligare sanktioner mot Ryssland, Iran och Nordkorea, vilket presidenten var tvungen att skriva under veckan efter.
Sanktionerna mot Ryssland var riktade mer mot den ryska statens kärnintressen inom sektorer som energi, försvarsmateriel och
gruvdrift. Svaret lät inte vänta på sig. Den ryske premiärministern Medvedev skrev ursinnigt på sin Facebook-sida (!) att hoppet
om att förbättrade relationer med USA var över och att detta var en förklaring om handelskrig mot Ryssland.

 

Parallellt röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt igenom ytterligare sanktioner mot Nordkorea, riktade mot dess exportindustri.
Nordkorea har också stängts av från SWIFT, vilket ju är ett slags ekonomisk blockad. Det är dock tydligt att Kina sätter press
på Nordkorea, men kommer att försvara regimen om USA skulle gå till ett överraskande angrepp.

 

USA har nu också officiellt beskyllt Ryssland för att ha brutit mot INF-fördraget från 1987 som gäller medeldistansrobotar
(se tidigare analyser om inofficiella utspel). I Representanthuset förbereds nu propositioner att USA skulle börja utveckla
nya robotar, vilket skulle begrava avtalet för gott.

 

De ekonomiska relationernas försämring följdes snabbt av ett tillkännandegivande från Kreml att USA var tvunget att låta
755 personer vid sina beskickningar att sluta arbeta. Konsekvenserna är bland annat resevisum för ryska medborgare till
USA bara kan utfärdas i Moskva, även om du råkar bo i Vladivostok. Givetvis påverkas den amerikanska underrättelseförmågan
negativt av dessa restriktioner i arbetskraft, vilket ju är eftersträvansvärd effekt av Kreml. Insynen minskar och risken för missförstånd
ökar samtidigt som Ryssland höjer sin militära säkerhet. Sammanlagt blir det alltså både svårare och farligare för Väst att räkna ut
vad som kommer att hända.

 


Samtalet ska ha skett under slutet av en middag med G20-ledarna och deras respektive under
den sista kvällen i Hamburg. Foto: TT

Samtalet dessförinnan mellan Trump och Putin i enrum utan amerikansk tolk under G20-mötet känns inte lugnande, när vi betänker
att det pågår flera utredningar om samarbete mellan Trump-kampanjen och Kreml.

 

När det gäller aktioner från politisk opposition mot respektive motståndare har det hänt en hel del saker, även om en del inte kan
kopplas till den andra (eller tredje/fjärde) sidan. Detta gäller särskilt den sträng av mer eller mindre sofistikerade terrorattacker
som hänt i Europa under våren och sommaren. Manchester. London. Barcelona. Åbo. Drottninggatan, även om den senare
bjuder på en och annan avvikelse från andra terroristangrepp. Bland annat har inte någon tagit på sig ansvaret och desinformation
mot uzbekiska regimmotståndare var väldigt snabbt ute.

 

Det blev också känt att de två av de dömda nazisterna i bombdåden från i vintras, hade mottagit paramilitär träning i Ryssland av
den ”Ryska imperiska legionen” i St Petersburgs området. Vem som helst med minsta kunskap förstår att detta skett med de ryska
myndigheternas implicita medgivande. Det är helt otänkbart att regimen inte skulle känna till en sådan verksamhet, i synnerhet som
man är maniskt paranoid när det gäller ”utländska agenter”, dit bland annat Nordiska Rådet numer räknas.

 

Andra nazister slog i samband med en demonstration i Falun 1. maj sönder en pappdocka av försvarsminister Peter Hultqvist
och skanderade: Folkförrädare.

Jag hoppas att Säpo kommer slå ned hårt framöver på de här elementen som inte tycks ha något emot utländskt bistånd.
De svenska nazisterna har varit underskattade under lång tid liksom jihadisterna. Risken är uppenbar att dessa liksom
”anti-fascistiska” grupper triggar varandra med ökad polarisering och destabilisering som följd. Säpo varnade i början av juli
för en unik situation med 3000 våldsbejakande extremister i landet.

 

Underskattningen var tydlig i Almedalen, där kommenderingen drogs ned utan att nazisterna trappade ned sin verksamhet.
Många deltagare i veckan har vittnat om sin olust och den hotfulla stämning som uppstod i ett mindre (säkerhets)polisvakuum
i slutet av veckan.

 

Till detta ska också läggas tre rapporterade brev med pulver till tre av Sveriges statsråd de senaste veckorna, nämligen Skog,
Linde och Baylan. Här är jag optimistisk att ett väl utredande Säpo ska gripa gärningspersonen/personerna.

 

Andra officiellt olösta fall under våren innefattar bombhot mot stationen i Göteborg och tåg i Södertälje i början av februari liksom
bombhotet mot ett flygplan i Luleå den 16 mars, som enligt SVT hade försvarsministern som passagerare.

 

Nazistiska stödtrupper, denna gång amerikanska, fanns även på plats vid sammanstötningarna i Charlotteville som slutade med en
fasansfull ihjäl körning av en demonstrant. Tumulten ledde till politisk turbulens i den amerikanska huvudstaden, och president Trump
fick utstå hård kritik och många avhopp från olika kommittéer till följd av dessa upploppsliknande scener och ond bråd död.

 

Nu upplevde även Moskva besvär från politisk opposition, även om den var långt ifrån aggressiv. Det stod snarare regimen i Ryssland
och Belarus för under demonstrationerna i Moskva och Minsk i mars. Den ryske oppositionella politikern Navalny utsattes för en slags
syraattack som gjorde honom delvis blind på höger öga vid ett senare tillfälle. De ryska protesterna har långsamt spridits, framförallt
ut till mindre städer. Regimen har dock full kontroll över dessa.

 

Vi får heller inte glömma det avvärjda mordförsöket på Frankrikes nya president Macron, där en högerextremist greps för dessa planer.

 

På informationsområdet har kanske verksamheten inte blivit mer komplex, men väl mer frekvent. Precis som på terroristområdet,
så kan det vara svårt att bestämma om och vem som ligger bakom en attack. Nåväl, några nedslag:

 

Delar av Skatteverkets hemsida försvann under flera dygn och det gick inte att deklarera skatter och arbetsgivaravgifter för företag.
Hamnen i Göteborg utsattes för en cyberattack i slutet av juni och dagen efter fungerade inte SVT lokalsändningar. Öland blev utan
ström 3/7 och sex dagar senare blåstes Viktigt meddelande till allmänheten (VMA) i Stockholm samtidigt som flera krisberedskaps-
relaterade hemsidor inte gick att nå.

 

Tidigare under våren hade vi bankomatstopp i början av april och SVT hade ett inslag om tillfällen då främmande makter varit inne
i våra finanssystem. Detta anser jag vara den mest underskattade risken vi har, inte minst på grund av kaskadkonsekvenser.

 

På den internationella nivån hade vi de stora attackerna Wannacry i maj och Petya i juni. Wannacry var ett gisslanvirus och Petya
tolkades först också som ett sådant, men efteranalysen pekar mer mot att det istället tog bort spår av tidigare datorintrång.
Det hindrade dock inte bland annat danska Maersk att förlora miljardbelopp på grund av attacken. Åtminstone Wannacry bedöms
vara utvecklat av amerikanska NSA, men också troligen stulet av någon.

 

FBI började också visa intresse för Kaspersky, ett ryskt mjukvaru- och konsultbolag specialiserat på anti-virus. Det amerikanska
försvarsdepartmentet deklarerade att ingen inom den egna sektorn får anlita bolaget. Amerikanska företrädare trappade också upp
anklagelserna mot Wikileaks och utpekades av CIA-chefen som en rysk underrättelseorganisation. Intressant nog flyttade Wikileaks
sedan sina servrar till Ryssland.

 

En av de mest besynnerligare episoderna under perioden var president Trumps referens till Sverige:”… you look at what’s
happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden.”

 

Det utbröt omedelbar förvirring huruvida det hade hänt något, om han menade något annan plats eller om har med svagt talspråk
refererade till ett program om Sverige som sänts på Fox News. Oavsett vilket, så var det här negativt för oss. Vi måste kämpa emot
etablerandet av en negativ Sverigebild, eftersom vi förlorar säkerhet, mänskligt utbyte och investeringar om denna sätts för hårt.

 

Intressant nog visade det sig vara samma fotograf som hjälpt till att göra det negativa programmet om Sverige som hjälpte Ocean

Explorer att sprida bilder på gamla ubåtsvrak och liknande i Östersjön för att få oss att tro att det var något annat.

 

Fox News gästades strax efteråt av den förmente svenske experten på nationell säkerhet, Nils Bildt. Denne dömde istället ut svensk
kriminal- och migrationspolitik istället, och budskapet var svart-svart. Så småningom fick Fox News be om ursäkt för att inte ha
kontrollerat upp sin gäst lite bättre, men skadan var redan skedd. Själv skulle jag bra gärna vilja veta vem det var som föreslog
honom till producenterna.

 

I samma veva avslöjade danska Radio24syv att ungdomar i Rinkeby uppgett att ryska NTV erbjudit dem 400 kronor för att starta upplopp
som kunde filmas. Det gick lite bättre för Komsomol Pravda som lyckades intervjua Nya tiders Vávra Suk utan upptäckt i förväg på
liknande teman.

 

Det är oklart när det bestämdes, men nog torde allt detta och den ryska inblandningen i det amerikanska valet ha påverkat statsministern
att först skriva artikel på DN Debatt om att skydda valet 2018 genom bland annat utbildning av partierna från Säpos sida (tänk er en sådan

tanke för en generation sedan, och då var det ändå kallt krig). Därefter åkte statsministern till Gotland och lät sig filmas åkandes stridsvagn.
Den sekvensen var blev riktad, medvetet eller omedvetet, mot Moskva som ju bland annat sett den krigserfarne Krustjov som ledare.

 

Åtgärder för strategisk avskräckning har fortsatt på olika sätt. I början av februari övade Ryssland sina kärnvapenstyrkor och USA sköt
en Tridentrobot från en Ohioubåt som en styrkedemonstration. Nato började förstärka med motsvarande sammanlagt en brigad i de tre
baltiska staterna och i juli förde USA dit luftvärnssystemet Patriot som ytterligare en snubbeltråd inför höstens stora ryska övning Zapad17.

I början av april sköt den ryska ubåten Krasnodar kryssningsrobot mot mål i Östersjön under en övning. Långt därifrån skickade USA
den 18 april upp sina F-22 för att markera mot ryska strategiska bombflygplan av typen Tu-95.

 

I början av juni blev avskräckningen mer konkret, när USA förde in de tre bombplanen B-1, B-2 och B-52 samtidigt för första gången till
Europa. B-1-plan och B-52:or uppträdde över Östersjön och blev hårt uppvaktade av ryska stridsflygplan som markering. Några dagar (15/6)

senare svarade Ryssland genom att för första gången någonsin flyga in med en rote Tu-160 över Östersjön samtidigt som SAAB gjorde

första flygstarten med Gripen E.

 

Min bedömning är att det kan ha varit en markering mot Danmark, där Folkemoedet (ung. Almedalen) startade på Bornholm samma dag.

Danmark spjärnar med amerikansk uppbackning emot NordStream2 i Östersjön. Sveriges bidrag till den debatten blev att en kommunstyrelse
i Karlshamn under januari körde över regeringen när det gällde upplåtande av lagerplats till de ryska rören.

 

På andra sidan jordklotet gjorde USA verkställighet av hotet/löftet att flytta det långräckviddiga luftvärnssystemet THAAD till Sydkorea, något
som både Kina och Ryssland fortfarande har starka synpunkter på. Systemet är i första hand till för att kunna skjuta ned nordkoreanska robotar,
men har bieffekten att det även givetvis kan göra motsvarande med kinesiska och ryska.

 

Ryssland genomförde också en stor beredskapskontroll den 25 juli i militärdistrikten som en slags förövning till Zapad.

 

UPPDATERING 21/8 kl 22.36: Medan jag skrev framkom det att ryska RIA hade en stor artikel om det automatiska andraslagssystemet
Perimetr (Död mans hand) som ska garantera ett ryskt svar vid ett kärnvapenangrepp från västmakterna. Eftersom information om detta

system är knapphändig och dess existens inte publikt bevisad, så är min preliminära slutsats att detta är en eskalering av de psykologiska
operationerna. SLUT

 

Det skedde också ett antal strategiska förflyttningar. De ryska 3D-robotställningen (Mark/Kust/Luftvärnsrobot) i Kaliningrad får anses vara
upprättad. Den förstärktes också under högsommaren med flera stora örlogsfartyg ur Norra Marinen som gick in och ur Östersjön med fartyg

som kryssarna Peter den Store och Marskalk Ustinov, vilket innebar en våldsam tillfällig förändring av de marina styrkeförhållandena i Östersjön.
Mest uppmärksamhet fick däremot ballistiska robotubåten /Typhoon) Dmitri Donskoj som seglade i ytläge från Murmansk och defilerade svenska
kusten utan att drabbas av ett enda ofog eller markering från de nordiska fredsrörelserna. Mindre uppmärksamhet fick däremot det nya stora
landstigningsfartyget Ivan Gren som kan lasta en mindre pansarskyttebataljon ur Marininfanteriet.


SU-30SM

 

Ryssland flyttade även fram ytterligare några exemplar av det nya stridsflygplanet SU-30SM till Östersjömarinen i Kalingrad-enklaven.
Detta är ett mycket kompetent stridsflyg som kan bära mycket last/ha lång uthållighet och uppträda i flera roller. USA ville inte vara sämre
och flyttade över dagen den 25 april fram en grupp F-35 till Estland som markering för första gången. En udda fågel var när USA i slutet
av februari flög WC-135 Constant Phoenix i Barents hav, troligen för att fastställa normalbilden för radioaktivitet i vårt närområde.

 

Övningsverksamheten har också fortsatt i närområdet med oförminskad styrka under sommaren. 76. Luftlandsättningsdivisionen i Pskov
genomförde nyligen bedömt fällning med nya stridsfordonet BMD-4 och förra veckan genomförde Östersjömarinen landstigningsövningar
mot oförsvarad kust med ett särskilt inslag som fick mig att dra slutsatsen att man inte övade ubåtsjakt samtidigt. Finland är enda landet

i Östersjön utan ubåtar och utan allians. De baltiska staterna och Danmark har inte heller egna ubåtar, men skulle kunna påräkna stöd av
polska och tyska, åtminstone i teorin.

 

På stridsverksamhetssidan bör noteras dödshot nyligen mot OSSE-observatörer i östra Ukraina från pro-ryska separatister, vilket begränsat
insynen i området. Parallellt har stridsverksamheten under våren ökat i de östra delarna samtidigt som USA öppnat för leveranser av
pansarvärnsrobotar till Ukraina.

 

USA fällde också en gigantisk bomb med 11 tons sprängkraft i Afghanistan. I kväll ska president Trump annonsera en ny(gammal) strategi.
I förhandssnacket har en del uppmärksamhet riktats mot ryskt och iranskt stöd till talibanerna – sina tidigare kontrahenter.

 

Annars är det främst i Syrien som det varit närmast mellan stormakterna. Som ett svar på Assadregimens stora C-angrepp mot Khan Shaykhun
i början av april avlossade USA 59 kryssningsrobotar mot den flygbas varifrån attacken genomfördes. Den ryska ledningen blev ursinnig och
avbröt tillfälligt all koordinering mellan de bägge länderna i Syrien. Strax före midsommar sköt sen USA ned en syrisk SU-22 som anföll SDF-
ställningar. Detta var den första luftstriden sen 1999 som USA sköt ned ett plan. Ryssland svarade dagen efter här, i Östersjön, genom att flyga
mycket nära ett amerikanskt spaningsplan. Veckan efter uppvaktade Ryssland också närgånget vårt signalspaningsflyg över Östersjön.

 

MVK VIII

—————————-

 

Tiden framför oss är volatil. Potentiella tysk-turkiska-kurdiska spänningar under september parat med självständighetsomröstning under
oktober i Katalonien, där den spanska krigsmakten i grundlagen har uppdraget att bevara landets territoriella integritet. Till detta kommer

den svårförutsägbara situationen kring koreanska halvön, där man inte kan utesluta att slutmålet för diktatorn är att överraska världen med
en färdig kärnvapenrobot från ubåt, vilket kraftigt skulle försvåra skyddsåtgärderna. I övermorgon börjar USA en civil övning som heter
Earth Ex 2017 som innebär en tillbakagång till elektronisk stenålder. Något sådant skulle kunna inträffa, om någon detonerade en stor
elektromagnetisk puls (EMP) på hög höjd.

 

Det har nu gått tre och halvt år sedan Krim och fortfarande har inte den ryska ledningen vikit sig, tvärtom. Man har fortsatt i östra Ukraina,
gått in i Syrien, har en flottaktivitet som är högre än under kalla kriget enligt chefen för amerikanska Medelhavsflottan samtidigt som chefen
för de amerikanska flottoperationerna har beordrat en operativ paus idag till följd av att ytterligare ett amerikanskt örlogsfartyg, USS John S.
McCain, kolliderat med annat fartyg. Givet den amerikanska navigations noggrannheten, så får vi nog öppna upp för möjligheten av elektroniska
angrepp mot navigationssystemen på dessa fartyg.

Operativt bedömer FOI nu att Ryssland har kapacitet att genomföra två operationer med 150 000 parallellt. Förutsättningarna för en sådan
kommer att finnas på plats när Zapad rullar igång om ett par veckor och tiden därefter, särskilt som det kommer finnas stora ryska styrkor
i Belarus, vilket medger anfall mot Polen/Litauen liksom Ukraina. Särskilt att notera är att de ryska specialförbanden kommer dras ur övningen
för att sedan fortsätta med en ny övning när Zapad slutat, enligt ryska källor.

 

En annan intressant operationsriktning är den nordafrikanska, där ryska fallskärmsjägarstyrkor övat alltmer med de egyptiska motsvarigheterna.
Krigsherren Haftar i Libyen har besökt Moskva och jag har noterat en hel del logistikflygningar till västra Egypten. En del ur Norra Marinen

som besökte Östersjön har stävat mot Medelhavet liksom signalspaningsfartyget Yantar.

 

————————-

 

I allt detta gnetar Konungariket Sverige sakta vidare. Två nya tillskott till Försvarsmakten om sammanlagt 7,3 Mdkr + 1,3 Mdkr till totalförsvaret
i övrigt togs fram till 2020 i beslut över blockgränserna. En tillräckligt stor enighet för att det ska kännas bra, även om lagernivån i form av ammunition,
robotar och bränsle gott kunnat ökas ytterligare. Parterna lade också grunden för utökad grundutbildning från 2020, vilket betyder ökad organisation
och ytterligare resurser framöver. Att ÖB fick gehör för mycket av sina förslag indikerar ett gott och förtroendefullt samarbete mellan regeringen
och Försvarsmakten.

 

Försvarsminister Hultqvist träffade den 19 maj sin amerikanska motsvarighet i Washington. Det tidigare avtalet bekräftades och utvecklades
med den nya administrationen, vilket är vitalt för en småstat i en aggressiv stormakts skugga. Försvarsminister Mattis upprepade vicepresident
Bidens budskap från augusti om stöd i händelse av en kris. De amerikanska militära chefsbesöken har också under våren stått som spön i backen
och för första gången någonsin ska stora amerikanska förband öva i Sverige under övningen Aurora. De amerikanska specialförbanden har dock
varit här på övning i Karlsborg fick vi veta från USA efter att övningen var genomförd.

 

Aktiviteten på försvarsdepartementet har varit hög under våren, vi ingick också tillsammans med Finland ett avtal om medverkan i den brittiskt
ledda Joint Expeditionary Force som ytterligare väver samman oss med vänligt sinnade nationer. Försvarsministern fortsatte också under våren
sin kontrapsykologiska kampanj mot desinformation, denna gång avseende övningen Aurora.

 

Under sommaren blev det dock tvärstopp i maskineriet, när Näringsdepartementet visade sig ha gömt huvudet under armen i samband med
upphandlingen av IT-drift och förvaltning. Om detta har skrivits mycket som inte ska upprepas här. Militärt sett var skadan mindre än befarat
tack vare tidigt igångsatta åtgärder med uppföljning, regeringens initiala krishantering skadade dock förtroendet på ett värre sätt för försvaret
inklusive försvarsministern. Det är dock lite svårt att hänga med i svängarna, när misstroendevotumet används för att försvarsministern har
skött sitt jobb. Med facit i hand kan man säga att denne ha gått upp till statsministern tillsammans med de andra statsråden, men huvudansvaret
för kommunikationen med statsministern torde ju ligga hos de avgångna statsråden.

 

Riksdagen borde istället använda sin kraft på området att istället granska regeringens underskrivande av ett kärnvapenförbud. Detta låter fint
och bra, men äventyrar enligt min analys vår säkerhet i någon omfattning. Det motverkar definitivt det arbete som försvarsdepartementet bedrivit
för att stärka vår militära säkerhet.

 

Regeringen vill att Sverige tillsammans med Irland och Österrike som enda EU-länder skriver på ett folkrättsligt bindande dokument om att
förbjuda kärnvapen. Det ska inte kunna finnas som avskräckning – mot länder som Nordkorea eller Pakistan eller Ryssland för den delen – något
som vi och hela Västeuropa byggt sin säkerhet på sedan andra världskriget.

 

Kärnvapenstaterna är inte med i dialogen, våra nordiska grannländer vill inte ställa upp, inte heller Angela Merkel. Inte ens Japan, som är det
enda landet som utsatts för ett kärnvapenanfall, tar i dokumentet med tång. Reaktionerna från våra allierade i EU och partners i USA tilltar
i styrka för detta tilltag, när Gustav Adolfs torg kör ett solorace i bästa neutralitetsnostalgi som riskerar att alienera våra partners.

 

Ukraina, Nordkorea, Balkan, Kaukasus, Venezuela, Libyen, Östersjön och Nordkalotten. Allting hänger ihop och den geopolitiska världen
skälver. Vi har de kort vi har, det gäller nu att använda dem klokt med det gemensammas bästa för ögonen. Om en månad kan vi behöva
varandra, mer än vi anade.
Johan Wiktorin  KKRV

21 augusti, 2017

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Europas demokratier hotas av desinformation och kaos

Samhället står inför en stor utmaning då det gäller utmaningen från desinformatörer. Foto: BABAROGA / Shutterstock.com

Att kunskap är makt har vi sedan länge lärt oss, men vad innebär det i praktiken? Hur länge har detta gällt?
Även information är makt, vad innebär det? Det är svårt att säga när man lever mitt i någonting, men jag tror att vi just nu
upplever ett skifte, någonting nytt håller på att ske mellan staterna och fundamentalt nya verktyg håller på att skapas.
Det är om dessa frågor jag tänker skriva i detta inlägg.

Om vi ser så långt tillbaka som till medeltiden i Europa så fanns ingen direkt koppling mellan kunskap och teknik.
Om en vetenskapsman kom på något nytt fenomen, så marginaliserades det oftast, då det inte stod någonting om
detta i Bibeln. Om man undrade över något fenomen, gick man till prästen. Teknik och matematik, var ämnen långt
ner i status i jämförelse med Teologi, Logik och Retorik. Om en härskare ville vinna ett krig, gick han inte till vetenskaps-
män eller matematiker.

Det stora genombrottet kom när teknik och vetenskap kopplades samman. Bland annat när Francis Bacon 1620 gav ut
”Det nya vetenskapliga redskapet”, där han var först att mynta ”Kunskap är makt”. Han hävdade att det inte spelar någon
roll om kunskapen inte är helt sann, utan om den gör oss mäktigare. Ingen kunskap är 100 % sann. En teori som ger oss
möjlighet att tillverka nya saker är kunskap. Vetenskapliga teorier omkullkastas och nya framläggs som beskriver naturen
på ett bättre sätt, men den gamla kan fortfarande vara användbar i vissa lägen. Vi lär t ex fortfarande ut Newtons teorier
i gymnasiet, fast Einsteins teorier visat att de inte gäller när vi närmar oss ljusets hastighet. Även Galileo Galilei och
några ytterligare vetenskapsmän på 1500- och 1600-talet, som började använda matematik som ett viktigt verktyg
bidrog till att vetenskaps- och teknikutvecklingen tog rejäl fart.

Vetenskapen blir idag mer och mer matematisk, får större precision och nya framsteg sker i en accelererande takt.
Många människor tycker att det är meningslöst med vetenskap som inte leder till ny teknik, och vi får allt svårare att
skilja mellan vetenskap och teknik.

Under 1800-talet accelererade utvecklingen då affärsmän ville göra goda affärer och olika nationers ledare ville ha starka arméer.
Idag tar vi hjälp av forskare för att lösa vitt skilda problem inom både den privata och den offentliga sektorn. Företagen avsätter
idag ofta en stor del av vinsten, för att kunna förfina sina produkter eller utveckla nya produkter. Stater lägger ofta en rejäl del
av sin budget på forskning och teknikutveckling. Detta har lett till en snabb utveckling av både de företag som arbetar med
teknikutveckling och samhällets kunskapsmassa. Detta gäller inom många områden, allt från medicinteknik till vapenutveckling.

Världens militära styrkor finansierar och styr en icke ansenlig del av mänsklighetens teknikutveckling och vetenskapliga forskning.
Om man vill jobba med den allra senaste tekniken, så är man ofta hänvisad att arbeta med militära projekt. Väldigt mycket av
den civila teknik vi har idag, kan vi tacka den militära forsknings- och teknikutvecklingen för, t ex GPS, Internet, mobiltelefoner,
datorer och jetflyg.

Idag styrs krigen i första hand av vilken teknik man har tillgänglig och den som har den bästa tekniken och de bästa vetenskaps-
männen får ett enormt övertag. Kriget håller på att bli en forskningsprodukt. Före den industriella revolutionen betydde organisation,
logistik, taktik, disciplin, uthållighet och militär skicklighet oftast mycket mer än de olika vapensystem som användes.
Idag är det som sagt det omvända som gäller: ”vetenskap och teknik är makt”.

Det är ur denna synvinkel man bör förstå varför USA lägger ca 50 % av hela världens försvarsbudget på sin militär, varför Ryssland
lägger en stor del av sin statsbudget på utveckling av nya vapen och varför Nordkorea lägger nästan hela sin statsbudget på
vapenutveckling och krigsmakt. Dessa nationer har en ambition av att vara beskyddare av vårt befintliga system eller så vill de få
ett större internationellt inflytande. De lägger stora resurser på ny militärvetenskap, ny teknik och på grundforskning.

Precis som vetenskap och teknik ger makt, ger även information makt. Denna information kan röra allt från det vi nämnt tidigare
vad gäller ny teknik och forskning till att spionera på andra länders inre angelägenheter, politiker, företag, hemliga dokument och
militära anläggningar. Detta har skett tidigare och fortgår alltjämt, med hjälp av spioner, ny teknik för att inhämta information och
från öppna källor. Detta är inget nytt.

Det nya, som jag ser det, är att man inte verkar lika intresserad av korrekthet, utan det viktiga är att informationen ger makt och
kan påverka på ett sätt så att den ger fördelar. Information tvättas och läggs tillrätta. Färre är intresserade av att det som presenteras
är rätt, det är viktigare att det belägger ens egna åsikter eller ger fördelar. Detta ger paralleller till det som skedde på 1600-talet,
då man kom på att vetenskapen inte alls säkert har rätt, det viktiga är att man kan dra nytta av den och bygga ny teknik som ger
makt eller vinster.

Att slarva med sanningen är mycket farligt för våra demokratier i Europa som har som fundament att bygga på korrekt information.
Vi har tidigare haft starka medier som granskat makten och med stora resurser undersökt händelser och skeenden.
Nu när nya medier allt mer tar över och information som inte blir granskad kan få stort genomslag, byggs det upp en stor möjlighet
för aktörer att lyckas med att skapa kaos och som på sikt kan få våra demokratier att falla. Befintliga medier har färre journalister
och det har hänt att SVT och SR okritiskt har sänt ut information som är felaktig. Information som har sitt ursprung hos främmande
makt och som vill få ut sin bild av vad som händer.

Vi ser idag att vissa stater och makthavare medvetet och på ett helt nytt sätt sprider falsk eller kraftigt vinklad information för att ibland
på kort sikt, eller på lång sikt nå sina mål. Vi ser detta från Ryssland, Turkiet, Nordkorea, men även från Trumps USA. Har vi med hjälp
av våra nya medier, så som bloggar, sociala medier gjort oss mer sårbara? Eller kan det vara tvärt om?
Makthavare får inte stå oemotsagda, se på den arabiska våren. Dock är det så att desinformationen har blivit ett viktigare verktyg
och givits nya möjligheter, med hjälp av de nya medier som vuxit fram de senaste 10 åren.

Så om vi nu ”översätter” de ca 400 år gamla tänkarna genom att byta ut kunskap mot information:

Så blir den nya informationskrigföringen:

  • Information är makt.
  • Det spelar ingen roll om informationen är sann, utan om den gör oss mäktigare.
  • Ingen information är 100 % sann, istället är det viktigare att den gör oss mäktigare.
  • Desinformation som ger oss möjligheter att nå våra mål är information.

Vi har byggt ett system där man förväntar sig att information är korrekt och lättillgänglig, och när den inte är det så hotas vårt system.
Vi behöver korrekt information för att fatta rätt beslut i samhället och medborgarna behöver detsamma för att kunna utvärdera sina
makthavare.

Vi har till viss del tappat vår förmåga till kritiskt granskande, då detta skötts av professionella aktörer som forskare, vetenskapsmän
och journalister. Det är inte enbart främmande stater som medvetet slirar med sanningen, även inom vårt land är det många som
vill sprida sitt budskap, myndigheter som ”tvättar rapporter” för att framstå i en bättre dager eller politiker som håller inne med sanningen.

Vi behöver mer kritiskt tänkande, inte aningslöst dela information på sociala media, ändra rutiner i våra media så de inte okritiskt
publicerar falsarier och lära ut mer om källkritik i våra skolor. Vi bör stärka MSB och det Psykologiska försvaret, för att minska
ryktesspridning. Vi bör även se över bidragssystemen till våra traditionella medier, så att de har råd att opartiskt granska olika skeenden.

Magnus Sjöland är verkställande direktör och ledamot av KKrVA.
21 augusti 2017

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot
Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

 

Händer i vår förening mm

14 augusti  kl 10.30                          Planeringsmöte – inför Finland

26 augusti kl 09.00 – 15.00              Lv 6 regementets dag

30 augusti – 3 september                 Kamratresa till Finland

4 september kl 18.00                        Uppstartsmöte för Kamratförenings styrelse

September                                       Tidningsredaktionen påbörjar sitt arbete

 

 

En AMF-film om vårt attackflyg (slutet av 1950-talet)

En grupp A 32 Lansen under anfallsuppdrag

https://vimeo.com/223742975

 

 

Foton från 36. Nordiska Kamratföreningsmötet
vid Lv 6 i Halmstad 14-18 juni  2017

Se foton i SMKR galleriet. Klicka här!. Ytterligare foton kommer.

 

 

Rivigt ryskt TV-inslag om atomfartygens ankomst i Finska viken


Världens största ubåt liksom världens största ytstridsfartyg, bägge atomdrivna, har nu nått
fram till Finska viken, vilket med viss emfas skildrades igår på den ryska militära Tv-kanalen Zvezda.

Publicerades den 25 juli 2017

https://youtu.be/XAQDJGOrgUQ

 

 

 

Sten Sjöström: När KGB ville värva mig

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/940764?programid=4773

 

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Man tager sig för pannan

av Lars Nylén

 

ÖB Micael Bydén, SÄPO-chefen Anders Thornberg, statsminister Stefan Löfven (S) och
Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör Transportstyrelsen,
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Samtidigt som man inom Transportstyrelsen våren 2015 diskuterade att engagera utomstående för hantering av viss
datadrift bedrev vi inom Kungl Krigsvetenskapsakademien ett delprojekt om cyberhotet mot samhället och behovet av
informationssäkerhet bland annat inom den civila statsförvaltningen. Vi pekade i seminarier och artiklar bland annat
på riskerna med sammankopplade system och system i system och hur känslig information kunde läcka.

 

Problemen är större än det som nu hänt på Transportstyrelsen. Hösten 2015 konstaterade amerikanska FBI att
cyberhotet, i sina olika former, är större än terroristhotet. Regeringen måste ta ett fastare tag om taktpinnen på
detta viktiga säkerhetsområde och se till att det blir verkstad och inte bara tomma ord.

 

It-teknologin genomsyrar samhället och är till stor nytta. Samtidigt är den förenad med sårbarhet och en ny arena
för antagonister av olika slag. Därför är IT-säkerhet av största betydelse. Information kan via nätet stjälas, förändras,
blockeras och manipuleras, dessutom så att kritiska samhällssystem skadas med mera. Angreppen kan ske på
nanosekunder och ibland upptäcks de inte alls.

 

Samtidigt som hackers och andra antagonister med olika syften hela tiden och systematiskt ”knackar på portarna” till
våra datorer får vi inte underskatta risken med att även personer som är anställda i säkerhetsklassade miljöer, av lättja,
obetänksamhet eller okunnighet, lämnar dörren öppen på vid gavel. Bekymret med hotet inifrån ökar med mobila arbets-
platser, arbete utanför tjänstestället, från hemmet eller publika miljöer och med parkoppling av datorer och mobiltelefoner.

 

IT-säkerhet hör till de centrala delarna av försvaret av vårt land och vårt lands funktionalitet, så står det i en rapport från
Socialdemokraterna år 2011. Sen dess har bland annat Riksrevisionen granskat, granskat igen och regeringen 2015
skrivit till riksdagen om intensifierade åtgärder. Bidde det bara en tummetott?

 

Risker, sårbarhet och behov av skydd tycks ”ha gått flera värdshus förbi”. Transportstyrelsen beslutar att göra avsteg,
Säpo får veta och granskar och rekommenderar stopp för outsourcing och regeringskansliet informeras.
Ändå händer det!

 

Informationssäkerhet måste ses som ett strategiskt värde i dagens och morgondagens verksamhet. Den grundläggande
kunskapen och beställarkompetensen på områden som rör IT-system måste utvecklas inom staten.
Statliga organ får inte tillåtas tappa det vakna och vakande ögat genom att dräneras på egen IT-kompetens.
Vad hjälper det med tjusiga risk- och sårbarhetsanalyser om man struntar i att reagera när larmet ljuder.

 

Vill man dyka djupare in i problematiken och ta del av förslag till skyddsåtgärder är Krigsvetenskapsakademiens (KV21)
bok ”Sverige – värt att skydda” med alla referenser en bra inkörsport (
kan köpas här).

 

Lars Nylén är tidigare rikskriminalchef och generaldirektör, samt är ledamot av KKrV

24 juli 2017

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Ryskt maktspråk i bl a Baltikum, hur påverkar det vår säkerhet

av Stefan Forss

I Finland firar vi 100 år av självständighet. Det blev möjligt främst av två orsaker.

Rysslands interna svaghetstillstånd för hundra år sedan och särskilt bolsjevikernas revolution i november 1917
gjorde det möjligt för Finland att äntligen slita sig loss.

Den andra orsaken var att vår veterangeneration och finska armén mot alla odds lyckades förhindra att Stalins
oövervinneliga röda armé skulle ha ockuperat Finland 1940 och 1944. Priset för att Finland aldrig blev en kommunistisk
folkrepublik var högt, 95 000 stupade soldater samt 2 000 civila. Den senare siffran visar att Finlands försvarsmakt
förmådde uppfylla sin huvuduppgift att skydda och värna landet och dess befolkning kanske bättre än något annat
krigförande land i Europa. Under vår försvarskamp fick vi också betydande hjälp, främst från Sverige, som vi har
stor anledning att vara tacksamma för.

En svensk symbolhandling som vi även kunnat glädjas åt sedan 2003 är att Konungen vid officiella statsbesök
i Finland också lägger ned en krans vid minnesstenen för de för Finland fallna frivilliga svenska soldaterna,
bara ett kort stenkast från deras överbefälhavares, marskalk Mannerheims grav på Sandudd, Finlands motsvarighet
till amerikanernas Arlington.


Baltikum 1945-1991 under sovjetisk ockupation

Under lyckligare omständigheter skulle också Estland, Lettland och Litauen ha kunnat fira 100 års självständighet i år.
Så blev det inte, utan i stället hamnade de som sovjetrepubliker under ett halvsekels ockupation att betala ett långt
högre pris än Finland. Då de i samband med Sovjetunionens upplösning återvann sin självständighet, uppfylldes
inte bara balternas egna drömmar och förväntningar, utan det hade en dramatiskt positiv effekt även säkerhetspolitiskt
för Finland och Sverige. Med det sovjetiska militära uttåget ur Baltikum under första hälften av 1990-talet försvann
en primär invasionsriktning.

Att värna om detta, d v s att göra det som är möjligt för att säkra att rysk militär inte än en gång skulle komma att kontrollera
de baltiska stränderna, är självfallet ett mycket högt finskt och svenskt intresse. I mitten av 1990-talet försökte USA
få Finland och Sverige att ta ansvaret för balternas försvar, men en sådan börda hade vi naturligtvis inte möjlighet att
ta på oss. Den frågan löstes på det politiska planet då de 2004 blev medlemmar i Nato. Att det sedan dröjde länge
innan Nato började göra verkliga militära beredskapsplaner för baltstaternas försvar är att beklaga, men just på den
biten arbetas det nu intensivt.

Detta innebär självfallet en utmaning även för Finland och Sverige, eftersom trovärdiga militära beredskapsplaner inte kan
åstadkommas utan betydande indirekt stöd från främst Sverige men i viss mån också Finland. Att det förhåller sig så är
militär expertis rörande eniga om. Kungl Krigsvetenskapsakademiens eminenta bok
Till bröders hjälp rekommenderas.

Alltnog, att torgföra eventuella utfästelser som Finland och Sverige kunde tänkas göra för balternas försvar är ingen klok
politik. Man bör inte öppet visa alla kort. Vad man däremot kan säga är att vi inte kan låtsas vara neutrala och avsäga
oss Lissabonavtalets solidaritetsklausul. Neutralitetens tid tillhör för Finland och Sverige historien, vi är inte längre
i praktiken ens alliansfria, så stark är vår tillhörighet i det västliga lägret. Den insikten har ryska militären f ö sedan länge.
Om det brinner i knutarna ska vi inte inbilla oss att vi kan stå vid sidan och titta på. Vi blir indragna i konflikter som berör
närområdena. Men det är också i vårt egenintresse att vara beredda att ta kalkylerade risker för att freden ska kunna
bevaras och att bränder inte uppstår.

Det innebär att vi gemensamt måste försvara den säkerhetsordning som började byggas upp inom ESK (nuvarande OSSE)
med Helsingforsdokumentet1975 (
Helsinki

 

Final Act 1975) och som på 1990-talet gav så vackra resultat
(
Paris Charter for a New Europe 1990, Istanbuldokumenten 1999).

Detta är den värdegrund vi bör bygga på och vi kan inte backa enbart för att Ryssland inte längre godkänner de centrala
OSSE-dokumenten. Putins stand-in som president, Dmitrij Medvedev föreslog i april 2009 i Helsingfors ett reviderat dokument,
som han kallade Helsinki Plus. En slagfärdig kollega vid finska försvarshögskolans strategiska institution bedömde då att det
ryska förslaget i verkligheten var ett Helsinki Minus. Grundbultarna i OSSE-dokumenten fanns inte längre kvar (bl a nationernas
suveräna rätt att själva välja sina säkerhetsarrangemang, förbudet att bruka eller hota med bruk av våld, gränsernas
okränkbarhet). Intressesfärer legitimeras.

I det sammanhanget är faktiskt Molotov-Ribbentropavtalet och dess hemliga tilläggsprotokoll alltjämt överraskande aktuella.
Rysslandsexperten
Paul Goble argumenterar att Ryssland än i dag har väldigt svårt att helt ta avstånd från M-R-avtalet.
Goble stöder sig på ryska underrättelseofficeren, generallöjtnant Pavel Sudoplatov (chef för NKVD:s specialoperationer)
som i sin bok Special Tasks (1994) skrev följande:

“The Molotov-Ribbentrop accord was extremely highly valued by the Soviet leadership because this was the first treaty with
the participation of the USSR where one of the leading world powers (Germany) officially recognized the Soviets having a
right to its own interests beyond its own borders. Nothing similar had occurred in the entire history of the USSR.”

Med stalinismens återkomst i Vladimir Putins Ryssland är ett dylikt erkännande än viktigare att notera. De kretsar som upplever
OSSE-dokumenten som likgiltiga eller överspelade bör besinna sig. Alternativet ovan förskräcker.

Vad Ryssland under Putin är kapabelt till har man demonstrerat med stor tydlighet. Delar av Georgien annekterades efter kriget 2008,
Krim stod i tur 2014 och Ryssland har i praktiken tagit kontrollen över även andra delar i Ukraina, i Donbass.
Enligt ryska och ukrainska pressuppgifter
medgav utrikesminister Lavrov slutligen att Ryssland även initierade kriget i östra Ukraina.


Ryska och pro-ryska trupper i östra Ukraina

Ryska folkets
förtroende för president Putin är dock alltjämt starkt. Stalin utsågs nyligen till Rysslands
största person genom tiderna, medan Putin kom tvåa. Han klår bl a Peter den Store. Sextio procent av ryssarna anser alltjämt
att landet är för litet och att
vissa länder vid landets gränser egentligen tillhör Ryssland. President Putin kan alltså åberopa
folkets starka stöd för sin politik. Allt detta är sådant som vi måste förhålla oss till och också gardera oss emot – tillsammans.
Något dylikt ska inte få ske i vårt närområde.

För vissa är Natomedlemskap den självklara lösningen. Att ansluta sig till den västliga försvarsalliansen Nato utifrån politiska
värdeomdömen är i sig inte klandervärt. President Ahtisaari, mottagare av Nobels fredspris, står för denna åsikt. Men Finland är
en demokrati och en stor majoritet av finska folket anser alltjämt att Natomedlemskap inte är till fördel för landet.
Det måste respekteras.

En annan synpunkt som tyvärr knappast alls debatterats är att Natos militära förmåga sedan1990-talet körts ned till den grad att
man inte längre – USA undantaget – har kapacitet eller förmåga att föra storskaliga krig. Fredsdividenden utmättes till fullo och
återtagning är synnerligen kostsamt och politiskt oattraktivt för många prominenta europeiska medlemsstater. Även om god vilja
fanns är det en omständlig och tidskrävande procedur att ställa om försvarsmakterna från krishantering till ”high end operationer”.



JAS Gripen landar på finsk vägbas. Foto: Försvarsmakten

Finland och Sverige har redan nu utvecklat försvarssamarbetet i glädjande hög grad och kursen står fast. Men detta är naturligtvis
otillräckligt. I dagarna har båda våra länder ingått bilaterala avtal med både Tyskland och Storbritannien. Då Tysklands försvarsminister
Ursula von der Leyen talar om en kommande europeisk försvarsunion inom EU, är det skäl att lyssna. Finland är i princip positiv
till en sådan utveckling. I praktiken ska det ändå inte bli någon dubblering, utan Nato består i sin traditionella roll.

Om man går händelserna i förväg kan man kanske se vid horisonten att EU ”utlokaliserar” det hårda försvaret till Nato.
Många hinder finns dock kvar.
”Det viktigaste är att känslan att hjälpa varandra vaknar. Jag hoppas att det ökar inom Europa”,
sa president Sauli Niinistö vid ett seminarium i St. Michel den 1 juli.

Alltnog, vi har inte suttit och rullat tummarna de senaste åren, men det behövs ändå klara mellanstationer. Vi bör alldeles särskilt
satsa på Norden som en naturlig koalition av villiga att hantera de stora utmaningar som vi med säkerhet har framför oss.
Vi har en gemensam värdegrund att bygga på. Våra nationella försvarsmakter har sina styrkor och svagheter. Vi ska kunna agera
tillsammans, söka sådana lösningar som stöder styrkorna och minskar svagheterna. Det innebär också att våra ledande politiker
förbinder sig till denna form av samarbete, att man är med på kartan och också i allt högre grad deltar i övningar och spel som
stärker samhörighet och samförstånd. Negativa överraskningar kan komma snabbt och oväntat och då behövs snabba
koordinerade beslut.

Stefan Forss är professor och kallad ledamot av KKrVA.
24 juli 2017

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Besegra terroristerna

av Göran Frisk

Det katastrofscenario som beskrivs nedan kommer förhoppningsvis inte att hända. Ganska säkert
kan ävenledes förutskickas att det inte blir verklighet eftersom ett visst specifikt scenario ytterst
sällan inträffar.

Men likartade katastrofer kan drabba vårt land varmed det beskrivna och liknande mardrömsscenarier
tjänar syftet att väcka medvetandet, att skapa en beredskap hos riksledningen och myndigheterna liksom
i befolkningens breda skikt för att ytterst svåra påfrestningar också kan drabba Sverige.

Vi vet således inte om eller när en katastrofsituation kan drabba vårt land. Möjligheten varken kan eller
skall avskrivas av det enkla skälet att framtiden är genuint osäker. Av det skälet behövs en mental
beredskap hos alla medborgare, ett medvetande om att det goda och trygga samhället inte är givet
utan måste aktivt skyddas.

Tommy Jeppsson/Redaktör

Situationen juli 2017

Sverige har ett antal problem. Jag håller mig till information från massmedia.

I Sverige finns ca 3000 presumtiva terrorister eller stödpersoner.

Ett antal områden i svenska städer är no-go zoner där olika kriminella ligor härskar. I dessa områden kan räddningstjänst,
ambulanser och poliser inte lösa sina uppgifter utan att mötas av stenkastning och brandbomber.

Kriminella gäng främst från Östeuropa genomför traffickingverksamhet i Sverige med kvinnor från Östeuropa, Afrika
och Asien. Kriminella gäng och terrorgrupper kan samarbeta.

I Sverige finns några hundra tusen muslimska flyktingar som bor utspridda över landet i små och stora orter.

Kvinnor i muslimska familjer kan utsättas för hot och våld av olika sorter t ex slängas ut från balkonger för att dö,
androm till varnagel. Kvinnan ifråga har gjort något som misshagat mannen, fel klädsel, ex vis varit utanför hemmet
utan tillåtelse av mannen.

Många muslimska män som är gifta med svenska kvinnor anser att barnen är mannens egendom. Det händer att mannen
tar barnen vid skilsmässa eller separation och återvänder till sitt hemland. Barnen kan inte träffa sin mamma förrän de är
gamla nog att välja själva.

Muslimer kan delas in i två huvudgrupper, sunni och shia. Här och var avskyr dessa grupper varandra och bekämpar
varandra på olika sätt. Saudi-Arabien är det ledande sunnimuslimska landet och Iran är det dominerande shia-muslimska landet.

De s k IS-terroristerna är mycket våldsamma och avrättar sina motståndare inklusive kvinnor och barn bl a genom
halshuggning. Somliga av dem tycks ha ett dödskultideal.

Vit makt som har nazistisk grund för sin verksamhet som då och då genomför attacker på såväl judar som muslimer.

Hur besegra terrorister och de kriminella gängen

I militära operationer används ofta ett antal regler som kallas Krigföringens tio grundregler. Dessa bör användas med
omdöme. Jag tänker använda en del av dem i denna berättelse. De redovisas som en bilaga sist.

När det gäller underrättelsetjänst brukar man skilja på tre händelseförlopp

Lämpliga metoder för att besegra terrorister och kriminella gäng

Vad har Sverige för resurser att vinna kampen mot terrorister och kriminella gäng?

Vi har en helt överlägsen vilja att försvara våra svenska värderingar. Vi är också många fler än såväl terrorister som kriminella gäng.
Jag utgår från denna grund när jag försöker komma med några förslag vad vi bör göra.

Upprätthålla en god anda

Den enkla slutsatsen är att vi på olika sätt ska bryta terroristernas vilja att begå terrorbrott. Vi ska också bryta de kriminella gängens
vilja att begå brott. Den enkla regeln är att ingendera bryr sig om straff men däremot för upptäckt och att bli fångade.

En summarisk genomgång av vad Sverige har för resurser visar att de redan idag är betydande. Vi har dessutom varit framgångsrika
vid några tillfällen vilket lett till lagföring och fällande domar.

Polisen finns över hela landet och har gedigen utbildning i såväl terrorbekämpning som brottsbekämpning. F n genomgår polisen
en omfattande omorganisation som bl a innebär att resurser ska kunna skickas dit där de behövs bäst.

Säkerhetspolisen är numera en egen organisation. Dess uppgift är bl a underrättelsetjänst. Detta innebär samarbete med utländska
säkerhetstjänster. För att komma i förhand är underrättelseverksamheten utomordentligt viktig. Av uppenbara skäl finns ingen
anledning att närmare beskriva medel och metoder. Värt att notera är dock att i flera länder i Europa har polisen lyckats förhindra
olika terrorattentat. Samarbete med de framgångsrika länderna pågår ständigt och är utomordentligt viktig.
En väl fungerande underrättelsetjänst är en förutsättning för framgång.

Eftersträva samverkan

Inom Försvarsmakten finns goda resurser som numera kan utnyttjas efter diverse lag – och författningsändringar.
Försvarsmakten blir allteftersom bättre och bättre när ny materiel tillförs och värnplikt införs.

Hemvärnet är en mycket viktig resurs av många skäl. Välutbildad personal med numera modern utrustning.
Detta innebär att de kan skydda byggnader, upprätta vägspärrar etc. De kan delta i spaningsoperationer eftersom de letar
i sina hemtrakter som de känner väl. Man kan försvara sig själva, man behöver inte frukta vare sig terrorister eller kriminella gäng.
Det finns också marint hemvärn som kan operera i skärgårdar och hamnar. Det marina hemvärnet kan operera ihop med
sjöstridskrafter och amfibieförband. Kanske viktigast av allt, hemvärnet har hög beredskap

Inom Försvarsmakten finns s.k. EOD-förband. Dessa kan desarmera olika typer av sprängladdningar och ammunition.
De används kontinuerligt hemma i Sverige och i våra internationella operationer. De har stridsvana från utländska missioner.

Försvarsmakten har goda flygtransportresurser genom Herkules-planen och olika helikoptertyper.

Utforma organisationen för krigets syften

Fallstudie – Dag 1

Säkerhetspolisens underrättelsetjänst har fått mycket oroande information från olika håll. Under flera veckor har IS-terrorister
tagit sig till Sverige från såväl Syrien, Irak och andra delar av Mellan-Östern. Olika uppgifter från skilda håll tyder på kommande
terrordåd. Vilken typ av dåd är ännu oklart likaså när.

Polisens Nationella Operativa Avdelning, NOA, orienterar statsministern och berörda ministrar. Statsministern kallar till ett möte
med sitt säkerhetsråd. I detta ingår bl a ÖB, chefen för MSB och andra verkschefer.

Statsministern ger order att han om sex timmar vill ha förslag från ministrar och verkschefer vilka motåtgärder som ska vidtas.
Han kallar samtliga partiledare att delta vid det mötet.

Chefen för NOA utsågs till chef för operation VARGEN. Efter sex timmar var alla samlade igen inklusive partiledarna och nu
också regeringens alla ministrar. De som var på semester eller tjänsteresa har återkallats.

NOA ska leda verksamheten från skyddad uppehållsplats. Regeringskansliet har ledningscentral i skyddsrummet i anslutning
till kansliet. De inblandade myndigheterna ska höja sin beredskap till 24/7 vilket är 24 timmar dygnet rum under en vecka
och kan förlängas. Massmedia informeras om att en lednings- och beredskapsövning har påbörjats och ska pågå ett antal dagar.
Inga ministrar, partiledare eller myndighetschefer tillåts besöka sina bostäder. Närmast underställd statssekreterare ges uppgiften
att meddela familjerna. Vaktbolag avdelas att skydda bostäder och regeringsbyggnader.
Alla var medvetna om vilken skada Breivik hade åstadkommit i de norska regeringskvarteren.

Utrikesministern fick i uppgift att orientera sina kolleger i de nordiska länderna.

Försvarets underrättelsetjänst, FRA och andra informationsorgan kopplade upp sambandet. Underrättelser började strömma
in som måste analyseras. I muslimska områden i hela Sverige började en ökad aktivitet märkas. Telefonavlyssning, spaning
på datanät etc visade dock inte på något särskilt. Underrättelsetjänsterna funderade på vilka möjligheter som terroristerna
hade att åsamka skada. Vad är farligast? En gemensam underrättelseberedning visade på möjliga alternativ:

Från ett mycket oväntat håll kom utomordentligt viktig information. Tre imamer från Stockholm, Göteborg och Malmö sökte upp
närmaste polisstation och blev omedelbart satta i förbindelse med Säkerhetspolisen. De hade var för sig lyckats snappa upp delar
av planen i samband med fredagsbönen i respektive moské.

Underrättelsealternativen var till del rätta. Mörda riksledningen inklusive kungafamiljen och alla landshövdingar.
Sabotera kärnkraftverken som stod för hälften av Sveriges energiförsörjning. Imamerna visste bara namn på några enstaka
terrorister men inte var de bodde eller när terrordåden skulle genomföras. Avsikten med terrordåden var att försätta Sverige
i politiskt kaos och en energikris. Enligt imamerna var antalet terrorister flera hundra.

Statsministern med närmast berörda ministrar och myndighetschefer samlades för att få underrättelserna redovisade.
Chefen för NOA och ÖB hade diskuterat om inte situationen skulle kunna utvecklas till en krigssituation. Men det fanns inga
som helst tecken på att någon stat eller organisation var inblandad i terrorverksamheten på något sätt. Statsministern avgjorde
att inga organisations- eller ledningsförändringar ska göras. Chefen NOA är den operativa chefen och får begära vad han behöver
från myndigheter och länsstyrelser inklusive Försvarsmakten. Förbindelsepersonal bemannar alla staber och ledningsplatser för
att alla behov och underrättelser ska komma fram till dem som ska utnyttja dem.

Beslut i stort

Efter att lyssnat till samtliga myndighets- och verksamhetschefer fattade statsministern med regeringen följande beslut.

Förhindra med alla till buds stående medel de planerade terrordåden!

Handlingsregler:

Efter detta beslut vidtog en febril aktivitet.

Sätt upp ett mål och håll fast vid det!

ÖB och Chefen för kustbevakningen avdelade örlogsfartyg, kustbevakningsfartyg, amfibieförband, arméförband, luftvärns-,
och flygförband för skydd av kärnkraftverken i luften, på marken och från sjön.

Underrättelsetjänsterna och FRA hade under sin verksamhet fått fram att ett antal drönare hade stulits som kan användas
lastade med sprängämnen.

Under kalla kriget kunde ÖB höja försvarsmaktens beredskap med två order av olika skärpa, LYSTRING och GIV AKT.
De innebar att försvarsmaktens beredskap höjdes i två steg med fredsorganisationen men inga inkallelser gjordes.
Under dagens situation används dessa begrepp inte. Men den närmaste jämförelsen är GIVAKT.
Beredskapen höjs avsevärt med alla förband.

Alla hemvärnsförband fick höjd beredskap och uppgiften skydda de skyddsföremål som de utbildats för att bevaka.

Luftvärnsförband fick uppgiften att skydda kärnkraftverken mot drönarattacker.

Alla lokala och regionala polisstyrkor underställs landshövdingen i respektive län. Landshövdingens roll liknar den som
civilbefälhavaren hade i varje milo under kalla kriget. Men eftersom varken militärområdesorganisationen eller civilområdes-
organisationen finns så får landshövdingarna göra så gott de kan med sina länsstyrelser.
Alla hemvärnsförband och bevakningsföretag får sina uppgifter från respektive länsstyrelse.

Fortsatt händelseutveckling – Dag 2

Alla polisenheter som kunde avdelas fick order från NOA att genomsöka alla områden där man kunde misstänka att
terrorister gömde sig. Ett generellt tillstånd till husrannsakan hade utfärdats av regeringen underskrivet av justitieministern.
Regeringen hade beslutat att riket skulle styras genom dekret. Lagändringar fick anstå till senare.

Riksdagens krigsdelegation kallades efter att Regeringen hade fattat sitt Beslut I Stort till Riksdagshuset i Stockholm.
Riksdagshuset sattes under bevakning och skydd av militära förband med stöd av bevakningsföretag.

Den omfattande husrannsakningsoperationen gav klent resultat. Men en fasansfull upptäckts gjordes. Den imam i Stockholm
som larmat polisen hittades halshuggen på Rinkeby torg med både huvud och kropp upphängda. IS spred bilden på detta
dåd på sina som vanligt välfungerande mobil- och internetförbindelser. Den kompakta tystnaden i muslimska miljöer blev
om möjligt ännu mer kompakt.

Alla teleförbindelser inklusive mobilnäten och internet slutade efter denna upptäckt att fungera. Sabotage fastslog NOA.

De högsta operativa cheferna kallades till skyddsrummet och ledningscentralen i Rosenbad. Samband upprättades på
blåljusmyndigheternas intranät med landshövdingarna. I en del fall på skyddade ledningsplatser. Till mötet hade också
kallats cheferna från de stora telebolagen inklusive GD Post och Telestyrelsen. Statsministern ledde mötet och ville höra
vars och ens åsikt hur man skulle gå vidare för att förhindra fler illdåd.

Efter diskussionen enades man om att ta i förvar alla de presumtiva terrorister som Säkerhetspolisen hade i sina register.
Det rörde sig om ca 750 personer huvudsakligen vuxna män från Mellan-Östern, Afghanistan, Nigeria och Somalia.

GD PTS fick order reparera och upprätta reservnät. Operationen sattes igång omkring midnatt efter mötet.

Gripandena gjordes av poliser runt hela landet. Man lyckades gripa omkring 300 personer men 450 var försvunna.
Kriminalvårdsstyrelsen hade sen lång tid tillbaka förberett ca 1000 förvaringsplatser där de gripna inte hade tillgång till
kommunikation med varandra.

För säkerhets skull spanade polisen också på de kriminella gängens normala uppehållsplatser men inte heller där gav
spaningen resultat.

De ”normala” skjutningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö har fortsatt men bedöms inte ha haft något samband med
befarad terrorverksamhet.

Fortsatt händelseutveckling – Dag 3

Klockan tre på morgonen på tredje dygnet upphörde nästan alla radiostationer att sända inklusive alla TV-sändningar.

Samtidigt anfölls två av kärnkraftverken av drönare med sprängladdningar. Luftvärnsförbandet vid Ringhals lyckades skjuta
ner tre av fyra. Den fjärde exploderade på en av reaktorbyggnaderna med något slags riktad sprängladdning. Personalen
i ledningscentralen började snabbstänga båda reaktorerna.

Luftvärnsförbandet vid Forsmark var inte lika framgångsrikt men sköt ner två av fyra drönare. Ingen av drönarna träffade
någon reaktorbyggnad men väl två byggnader, en förrådsbyggnad och en oljetank för reservelverk.
Kärnkraftsverket stängdes inte av.

Oskarshamns kraftverk klarade sig bättre eftersom under natten hade Oskarshamns hemvärnsförband varit ute i terrängen
runt kärnkraftverket och upptäckt några mindre skåpbilar som stod parkerade i skogen nära kärnkraftverket. Hemvärnsförbandet
spanade i skogsområdet och fann en glänta där en grupp män i civila kläder höll på med att förbereda fyra drönare för start.
Hemvärnsförbandet sköt varningsskott men blev omedelbart beskjutna av en skyddsstyrka i skogen intill gläntan.
Eldstrid utbröt med såväl eldhandvapen och handgranater. Hemvärnsförbandet hade granatgevär och kunde beskjuta och
förstöra de fyra drönarna. Terroristerna försvann in i skogen uppenbarligen på väg till sina bilar. Hemvärnssoldaterna besköt
bilarnas däck som därmed blev obrukbara. I hemvärnsförbandet fanns en hemvärnsman som pratade arabiska.
Han uppmanade terroristerna att lägga ner sina vapen och lägga sig på marken. Två försökte göra motstånd men bekämpades.
De sju som gav upp belades med fängsel såväl på händer som fötter. De visiterades och sprängämnen och vapen togs ifrån dem.
Rapport till länsledningen i Växjö. Kärnkraftverket stoppades inte.

Handla offensivt

Operationsledningen i Stockholm fick rapport via ”blåljusnätet” att kärnkraftverken hade försvarats och skyddats.
Samtidigt konstaterades att kraftverkens sambandssystem med såväl kärnkraft som vattenkraft fungerade såväl på
talsamband som mail.

Det var nu förmiddag den tredje dagen då nästa förfärande rapport kom till NOA och därmed till regeringen. I Luleå, Östersund,
Sundsvall, Gävle, Karlstad, Uppsala, Västerås, Stockholm, Linköping, Jönköping, Kalmar, Göteborg, Malmö har katastrofer inträffat.

Ett antal för-, grund- och gymnasieskolor har blivit attackerade med giftgas. Många hundra kanske flera tusen elever, lärare och
skolpersonal är dödade eller svårt skadade. Alla Sveriges sjukhus har gått upp i stabsberedskap. All personal är inkallad.

Sverige har inte skyddsmasker. De som finns har försvarsmakten och räddningstjänsten- Samtliga med skyddsutrustning har
beordrats att hjälpa till att ta hand om de gasskadade och föra dem till sjukhus. Omedelbart efter att skadade hade tagits om
hand och kommit under vård beordrades den militära personalen och räddningstjänsten att påbörja sanering av de områdena
som utsatts för giftgas.

Samtlig polispersonal sätts in för att hitta och fånga gasterroristerna.

Men då kommer nästa katastrofinformation. Ett antal grundskolor i Örebro, Norrköping, och Landskrona har anfallits av flera
terrorister som skjutit elever och skolpersonal och lärare. Ingen vågade ta sig ut ur skolorna. Terroristerna placerar brandladdningar
vid skolorna och tänder på dessa. Poliser och hemvärn anfaller terroristerna men dessa försvarar sig skickligt. Polisen begär förstärkning.
Armé-förband ansluter efter ett par timmar. Räddningstjänsten kallas in för att släcka bränderna. Men fordon och personal beskjuts och
bränderna sprider sig. Då vidtar räddningstjänsten en oväntad åtgärd. Man sätter igång sina högtryckssprutor och besprutar områden
där terrorister gömmer sig. Samtidigt bildar räddningstjänsten skumdimma och i skydd av denna rycker arméförbandet, poliser och
hemvärn fram och letar upp terroristerna och bekämpar dem. Skolorna börjar utrymmas och bränderna släcks.

Fortsatt händelseutveckling – Dag 4

I regeringskansliet och krigsdelegationen råder stor förstämning. Skolelever, lärare, poliser, hemvärnsmän, bevakningspersonal,
soldater och officerare har stupat. Krigsdelegationen föreslår att Sverige förklarar sig vara i krig med några identifierade terrorist-
organisationer. Detta innebär att ett stort antal lagar som knappt är kända sätts i kraft. Förfogandelagar är ett sådant exempel.
Detta sker.

Men nu händer något helt oväntat. Majoriteten imamer och ordförande i muslimska församlingar tar genom blåljusnätet kontakt med
regering och NOA. De kommer med ett radikalt förslag. De vill hjälpa polis, hemvärn och militära förband att leta upp och avslöja
gömställen och vapengömmor inom de islamska grupperna. De ledande företrädarna för de islamska församlingarna förklarar sin
inställning med att de fått information om giftgasattackerna och dödandet av elever i de olika skolorna inklusive brandladdningarna
mot skolorna. Deras egna barn och ungdomar hade mördats tillsammans med svenska barn och ungdomar.

Efter denna förändring satte alla poliser, hemvärnsförband igång att leta efter terrorister i hela Sverige. Ganska snabbt började
terrorister gripas och avväpnas.

Krigstillståndet mot de identifierade terrororganisationerna upphävdes efter ett dygn.

Ett omfattande reparations-, återställnings- och utredningsarbete vidtog. Under detta arbete visade det sig att ett antal chefer inte
hållit måttet utan drabbats av panik och handlingsförlamning. Däremot hade poliser, hemvärnsförband, militära förband,
bevakningsföretag etc löst sina uppgifter väl och handlat okonventionellt och överraskande.

Trots de få dagarna av terrorverksamhet och motståndet mot denna hade ett stort antal människor drabbats av
PTSD, (posttraumatiskt syndrom). De var i stort behov av vård.

Kungen talade till svenska folket och utlyste tre dagars landssorg.

Efter tre dygn hade ca trehundra terrorister gripits! Nu återstod en lång period av rättsprocesser. Ca 150 saknades av det
ursprungliga antalet och antogs ha flytt ur landet eller dödats.

Avslutning

Det är uppenbart att Sverige måste förbättra sin förmåga att förhindra terrordåd. Av berättelsen framgår vad som kan och måste
göras. Åtgärderna kräver pengar, politisk enighet och utbildning av medborgarna. Integrering i samhället av de flyktingar som
kommit till Sverige behöver ges mycket hög prioritet.

Viktigare än allting är

Sverige är värt att försvara med alla till buds stående medel.

Bilaga

Krigföringens tio grundregler

 
Göran Frisk är kommendör och ledamot av KkrVA
2 augusti, 2017

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot

 

 

 

 Vidarebefordrat brev:

Från: "Arne Broberg sr" <arbrob@online.no>

Ämne: Nordisk stevne 2017 i Halmstad

Datum: 28 juni 2017 20:54:50 CEST

Till: "Anders Emanuelson" <anders.emanuelson@gmail.com>, "SMKR - Stockholm " <smkr@telia.com>

Kjære Anders.

Jeg vil på det varmeste få takke deg og din stab for et fantastisk bra gjennomført stevne i Halmstad. Tilbakemeldingene fra de norske deltakerne har bare vært udelt positive. Det som imponerte meg aller mest,
og som jeg også ga uttrykk for i min takketale, var alle de frivillige som hadde stilt opp til de enkelte arrangementene.
Vel blåst !!!! som vi sier i Norge. Hils dine nærmeste medarbeidere og GOD SOMMER.
PS. Nå er det bare for oss å forsøke å gjøre det like bra i 2019.DS
 

(Skulle vært sendt tidligere, men har hatt datatrøbbel)

Mange hilsner

Arne Broberg
Kragstadvn 26-N-3513 Hønefoss
+4732121715/+4791562950

sagesman gunnarohlsen@spray.se 

 

Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2017-07-16

 

   

 

Se fler foton i Galleriet. Klicka här!. Ytterligare foton kommer.

 

 

 

Nordiska mötet, XXXVI, i Halmstad

Av  Alf Eckerhall

På trappan vid rådhusets port stod kungarna Kristian IV och Gustav II Adolf till synes väntande på oss

närmare 200 delegater från de nordiska länderna. Kungarna hade träffats redan 1619 på det då alldeles

nybyggda slottet i Halmstad; Gustav II Adolfs ärende var att gälda den sista delbetalningen av Älvsborgs

andra lösen, som vid freden i Knäred 1613 hade bestämts till en miljon riksdaler silvermynt.


Svenska delegationen förbereder avlämning på Lv 6 kaserngård (foto SMKR)

Vi hade i vårt logi på Lv 6 på Galgberget stigit upp i ottan och intagit en stärkande frukost samt med

musikkårs hjälp hälsat våra nationsflaggor. Vi hade också genomfört en ceremoni med kransnedläggning
vid veteranstenen i Norre katts park samt med musikkår marscherat på gruppkolonner genom Norre port
till Stora torg. Vi ankom en halvtimma före utsatt tid, men kommunstyrelsens ordförande Johan Rydén var
på plats och välkomnade oss till Halmstad och till det vackra rådhuset i tegel.

 


Uppställning vid veteranstenen i Norre katts park (foto SMKR)

Rundvandringen i rådhuset blev en verklig konstrunda med Halmstadgruppens och andra framstående
konstnärers alster att beskåda.

Det blev också tillfälle till provsittning av de 71 fullmäktigestolarna och att lyssna till Johan Rydéns
redogörelse för de politiska partiernas balansakter i plenisalen.

På eftermiddagen fick vi på Garnisonsmuseet träffa 91:an Karlsson och alla mustiga befälspersoner i

Hans närhet. Där fanns också interiörer, vapen och materiel som gott räcker till ytterligare några besök

därstädes. På kaserngården fanns utställning av modern krigs materiel och raska instruktörer som lärde

oss allt vi borde veta om utrustningen. På Skedalahed visades luftvärnets utrustning som funnits efter

hästanspänningens tid. En lvakan kunde skjuta 120 skott på en minut! I regementets hörsal blev det

sedan ett pedagogiskt och intressant föredrag av Lv-skolans stf chef Johan Kämpe om Dagens svenska

luftvärn samt luftvärnets utveckling. Lv har två bataljoner och skall skydda, bekämpa, hindra, störa,

understödja och luftövervaka. Deras radar täcker samtidigt nästan hela södra Sverige.

Dag två var särskilt nyttig för alla markbundna delegater (armépersonal). I Ängelholms flygmuseum

fick vi lära oss att inte bara känna igen alla flygplan från J21 och J29 till JAS 39, utan också vilka

prestanda varje plan har. F 10s kamratförenings piloter hade gått man ur huse för att lära oss allt de

kunde. Besöket avslutades med avancerad flyguppvisning, som gjorde några besökare alldeles yra.

I Halmstads hamn fick vi en snabbutbildning på korvetten Sundsvall. Besättningens 40 officerare och

sjömän lärde oss allt om korvettens kapacitet och beväpning. En svaghet, som vi kanske inte skall

nämna, är det egna skyddet mot luftburna robotar. Men den detaljen kan nog komma att avhjälpas så

småningom.

 

Den tredje dagen började på FMTS. All teknisk utbildning inom Försvarsmakten samordnas av

Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad. Det gäller även den tekniska utbildning som sker vid

andra förband, skolor eller centrum. Skolan ansvarar för att upprätthålla och utveckla insatsförsvarets

tekniska bataljon. Stora krav ställs på tekniska officerare under en internationell insats pga

att utrustning belastas hårdare och tillgången på reservdelar och verkstäder är sämre än hemma.
Officerare, specialistofficerare och civil personal utbildas för alla försvarsgrenar i kurser som varierar i

längd mellan ett par dagar och ett helt år.

FMTS utbildar också flygtekniker, flygledare och officerare från en rad länder på t.ex.

JAS 39 Gripen, helikoptersystem och stridsvagn 122. Skolan stöder även försvarsindustrin med teknisk
utbildning i samband med exportaffärer.

Vi lärde oss mycket om materielen, men lyckades inte begripa den fullt ut.

 


Besök vid Halmstad slott (foto SMKR)

På eftermiddagen blev det mottagning och visning av slottet. Kristian IV såg till att slottet byggdes för

hans rekreation. Slottet ligger intill Nissan och utanför den gamla stadskärnan. Och tur var det, för

på hösten 1619, ett par år efter det slottet var färdigbyggt brann hela staden utom kyrkan och några

stenhus ned till grunden. Kristian lät göra en ny stadsplan med bredare gator och i ett rutnät som

påminner om Manhattans och Vancouvers.

 


Nationsvis skyttetävling på Nyårsåsens skjutfält (foto SMKR)

Samtidigt med FMTS-utbildningen genomfördes på Nyårsåsens övningsfält en landskamp i skytte

med pistol och automatkarbin. Tävlingen höll hög klass och blev mycket spännande med särskjutning

mellan hela fyra skyttar om silvermedaljen. I slutprotokollet blev det en guld - en silver - och en

bronsmedalj till Sverige. Norge  tog en guld - och en bronsmedalj och Danmark tog en silvermedalj.
I nationstävlingen tog Sverige hem segern och vandringspriset med 360 p. Norge hade 348, Danmark

316 och Finland 212 p.

Varmt tack till förbundets ordförande Anders Emanuelson och hans medarbetare för ett innehållsrikt

och ett på ett förnämligt sätt genomfört möte! Nästa nordiska möte äger rum i Elverum, Norge, den

13-16 juni 2019.

Alf Eckerhall

Ordförande i Norra Smålands Regementes Kamratförening i Stockholm

 

 

Filmen från Nordiska militära kamratföreningsmötet klar


En stor eloge för filmen, på något sätt ger den en helt annat överblick än när man stod mitt i leden och är dessutom estetiskt välformad.

Talen av Emanuelson och andra går också fram tydligare. /Stig-Arne Jacobson

 

En film om 36. nordiska militära kamratföreningsmötet i Halmstad kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller en DVD film med
hårdplastfodral med omslagsfoto enligt ovan (100 kr).

 

 

Händer i vår förening mm

26 augusti kl 09.00 – 15.00              Lv 6 regementets dag

30 augusti – 3 september                 Kamratresa till Finland

4 september kl 18.00                       Uppstartsmöte för KF styrelse

September                                      Tidningsredaktionen påbörjar sitt arbete

 

 

Tidningsredaktionen behöver Din hjälp

Har du något att berätta?

Artiklar, artikelförslag och anekdoter mottages tacksamt.

Kontakta Bo Westman: Tel: 0730-21 90 50

Epost: bossebus213@hotmail.com

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN     

Genomlys säkerhets- och försvarspolitikens misslyckande

 

av Claes Arvidsson

 

”Den 16 juni 2009 beslöt riksdagen att värnplikten i Sverige skulle vila i fredstid, vilket i praktiken innebar att
värnpliktsförsvaret avskaffades. I avsaknad av en allvarlig militär hotbild mot Sverige prioriterades försvar av
det svenska territoriet ner, till förmån för ett aktivt deltagande i internationella militära insatser med anställda
soldater i alltid tillgängliga militära förband. Försvarskostnaderna som andel av Sveriges BNP tenderade att
minska.”

 

Så inleder Joakim Berndtsson, Ulf Bjereld och Karl Ydén en presentation av SOM-institutets pejling av svenska folkets
syn på försvar och säkerhet på DN-debatt 15/6. De fortsätter artikeln med konstaterandet att ”i dag är situationen närmast
helt förändrad”. Det är sant. Det nationella försvaret står i fokus.

 

Genom att slå fast att försvarsbeslutet 2009 skedde ”i avsaknad av en allvarlig militär hotbild” ansluter de tre sig till
en verklighetsbeskrivning som man i politiken gärna tar fasta på när det blickas tillbaka på avvecklingen av det nationella
försvaret. Att det var rätt då men blev fel på grund av att verkligheten förändrades och att politiken därmed måste läggas
om. Brytpunkten blir då det ryska kriget mot Ukraina och annekteringen av Krim 2014.

 

Kort sagt, politik som rationellt handlande.

 

En mer principiell invändning mot det sättet att argumentera är att en stat alltid måste ha ett nationellt försvar – evig fred
kan aldrig tas för given.

 

En annan fråga är hur ”avsaknad av allvarlig militär hotbild” ska tolkas. Det är lätt att instämma i att en sådan saknades
under den tid då det nationella försvaret avvecklades, men därmed kan och bör man inte sätta punkt. Den intressanta
frågan när det nu görs försök att skriva den politiska historien, är om det fanns en riskbild som i sådana fall ger ett annat
perspektiv på 2009 och 2014.

 

I själva verket ringde varningsklockorna redan före 2009 och sedan alltmer ihållande under perioden fram till 2014.

 

 

I min bok ”Fritt fall: Nedslag i debatten om försvar och säkerhet i Sverige” (Penna till papper bokförlag 2017) kan man
i artikelform följa hur utvecklingen i Ryssland blir alltmer negativ under 2000-talet. Mer auktoritärt inåt, mer aggressivt utåt.
Allt kombinerat med ett militärt återtagande. Riskbilden förändrades till det sämre. Än mörkare blev den i augusti 2008
då det ryska kriget mot Georgien ägde rum.

 

Så ja, det fanns en riskbild som ett välfungerande politiskt system borde ha tagit höjd för. Ändå var det bara folkpartiet
liberalerna som efter Georgienkriget tog intryck av den förändrade lägesbilden, och började lägga om partiet kurs från
en politik som bars upp av tanken på självvald internationell insats till behov av ett nationellt försvar.

 

Via artiklarna i Fritt fall kan man följa försvars- och säkerhetspolitiken under mer än ett decennium – under statsministrarna
Persson, Reinfeldt och Löfven. En slutsats är att det rör sig om ett kollektivt politisk misslyckande. En annan är att det
vore både klädsamt och viktigt om de statsbärande partierna – socialdemokraterna och moderaterna – gjorde upp med
vad de gjorde.

 

Men det är inte allt. Framför allt behövs en genomlysning av misslyckandets anatomi för att vaska fram de faktorer
och processer som bidrog till att det politiska systemet inte reagerade. I stället följde man den gamla kartan i en ny terräng.
En sådan analys handlar om historieskrivning, förståelsen av försvarspolitiken som politikområde och inte minst viktigt
om lärande.

 

Det gäller också att se framåt. Kunskap, debatt och lärande skulle vinna på ökad offentlighet kring försvar och säkerhet.

Några förslag med fokus på debatt, vidsyn och granskning av politik och myndigheter:

 

  • I myndighets-Sverige är fristående inspektioner numera ett vanligt inslag. Försvarets myndigheter borde på samma
    sätt ha externa inspektioner.

 

  • Stärk forskningen om försvar och säkerhet vid universitet och oberoende högskolor (FHS-modellen har fortfarande
    inte lyckats övertyga). En omvandling av professuren i underrättelseanalys i Lund till ett lektorat är fel väg att gå.
  • Ge FOI:s säkerhetspolitiska analysenhet ett fast grundanslag – i stället för att som nu planera för en neddragning
    på anslaget.
  • KKrVA skulle kunna bidra mer till det offentliga samtalet genom att inrätta ett råd bestående av 3-4 akademiledamöter
    som en gång per år redovisade en granskning av aspekter på försvars- och säkerhetspolitiken. Modellen för detta
    kan hämtas från tankesmedjan SNS:s Konjunkturråd respektive Demokratiråd, som med sina årliga rapporter belyser
    politik, problem och tendenser.

 

Försvar och säkerhet skulle må bra att ses på som ett vanligt politikområde.

Det skulle också visa vad som särskiljer.

Claes Arvidsson är författare, mångårig ledarskribent i SvD och ledamot av KKrVA.
10 juli 2017

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Be aldrig om ursäkt för att vi övar

 

av David Bergman

 

Poliser och personal ur Försvarsmakten omhändertar skadade ungdomar efter ett fingerat terrorattentat mot ett skoldisco. Övningen
Meteor prövade personalen till deras yttersta gräns, både i omfattning och realism, endast ett par veckor innan attentatet på Drottninggatan.
Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten

 

Det är sent på kvällen när larmet kommer: skottlossning på skoldisco i Uppsala. Den första polisbilen som kör fram mot
skolentrén blir direkt beskjuten. Uppsalapolisens insatsstyrka är snabbt på plats men möter kraftigt motstånd av en grupp
välorganiserade och välbeväpnade terrorister. Kraftiga detonationer och höga skrik hörs inifrån byggnaden. Det är inte
förrän Stockholmspolisens insatsstyrka Piketen tillsammans med förstärkningsresurser från Försvarsmakten anländer
som de tillsammans via flera inbrytningspunkter simultant lyckas forcera in i lokalen och oskadliggöra terroristerna.

 

När det sista skottet tystnat och pannlamporna tänds möts personalen av ett blodbad. Skriken från de skadade och
panikslagna bara ökar i styrka. Flera har bortsprängda kroppsdelar, andra har öppna sår medan ännu fler är i chock.
Ungdomar drar i poliserna och soldaterna och ber i panik att de ska rädda just deras kompis när de påbörjar triagering
och omhändertagande. Det är sen natt innan helikoptern lyft för att transportera iväg den sista skadade. Först nu hittas
de tysta och chockade som gömt sig i skrymslen runt om i den enorma byggnaden.

 

Denna gång var det lyckligtvis inte på riktigt. Sent på natten återuppstår såväl skadade som avlidna på ett givet kommando
och personalens agerande utvärderas grundligt inne på garnisonsområdet i Uppsala. Det avslutande momentet var kulmen
på övningen Meteor där en och en halv veckas fördjupande utbildning växlats med praktiska moment i Uppsala, på Berga,
i Stockholms skärgård och på Gotland. För att säkerställa realismen i momenten hade professionella figuranter med amputerade
armar eller ben lejts in från det brittiska företaget Casualty Resources (tidigare Amputees in action) tillsammans med busslaster
av frivilliga skolungdomar. Sminkpersonalen hade gjort figuranternas skador så verklighetstrogna att de, trots vetskapen att
de inte var riktiga, blev obehagliga att titta på.

 

Denna gång fanns jag i övningsledningen. Något som gav mig tid och möjlighet att reflektera lite extra, varav två saker utmärker.

 

Det första rör behovet av realistiska övningar och vad de ger personalen. Den 7 april, bara några få veckor efter slutmomentet
på övningen, skedde dådet på Drottninggatan i Stockholm. Flera ur personalen som övades den natten i Uppsala fanns på plats
efter attentatet i Stockholm, bättre förberedda med slipade färdigheter. Att eftersträva en sådan realism i övningar har dock en
tendens att orsaka diskussion inom organisationen. Jag har vid mer än ett tillfälle mött de som med skeptiska röster menat att
sådana typer av övningar eller bilder från dem ”kan missförstås”. Självklart kan de missförstås! De avbildar en extrem miljö som
i alla andra kontexter än en övning skulle vara otänkbara. Men det utgör på inget sätt en anledning att avstå från att öva.

Efter att ha sett ocensurerade bilder från attentatet på Drottninggatan kan jag konstatera att realismen i övningen hamnade
väldigt nära verkligheten. Då vi förväntar oss att personal skall kunna verka och prestera i extrema miljöer har vi ett långtgående
ansvar att öva dem med moment som så nära som möjligt återspeglar de extrema krav som en skarp situation kan komma att
ställa på dem.

 

Det andra rör buller-klagarna och att vi aldrig ska be om ursäkt för att vi övar. Övningen drog till sig mycket uppmärksamhet
från närboende, kanske mest så momenten i Uppsala som genomfördes nära tätbebyggt område. Huvudsakligen var kommentarerna
som så ofta väldigt positiva. Främst skolungdomar och pappor med barn på axlarna kom glatt springande för att titta på fordon
och helikoptrar samt prata och ställa frågor. Det fanns dock självklart enskilda individer som trots omfattande information & skyltning
inte upplevde sig ha fått någon information och krävde att vi skulle sluta bullra. En skrikande man krävde en ursäkt och att vi
omedelbart upphörde med vad vi gjorde, annars skulle han ringa polisen. Vi gick honom halvvägs till mötes: då det just då inte fanns
fler poliser någonstans i Uppland än på den platsen kunde vi bespara honom att ringa.

 

Det är ett enkelt faktum att oaktat hur väl vi informerar så kommer det alltid finnas individer som upplever sig oinformerade.
Det finns också de som helt enkelt rent principiellt eller ideologiskt inte tycker om att försvaret finns, och som en följd av det reagerar
negativt på att vi övar. Det har de givetvis all rätt att tycka, det är till och med den rätten vi försvarar, men då är anledningen till
deras reaktion något helt annat än informationen från myndigheten. Ibland har klagomål på telefon eller bara orden
”Någon har reagerat” varit tillräckligt för att få även höga chefer att vackla vad gäller verksamhetens fortsättning.
Jag är den förste att beklaga om vår verksamhet orsakat någon olägenhet. Att vara vänlig och professionellt bemöta alla,
även skrikande surpuppor, är också självklart. Men jag kommer aldrig, aldrig be om ursäkt för att vi övar.

Ett fordon har kört in i människor på Drottninggatan i centrala Stockholm. Foto: Tomas Oneborg SvD

Personalen som hanterade attentatet på Drottninggatan har fått oerhört mycket beröm, av goda anledningar.
Likaså i många andra situationer där poliser och soldater ställts inför svåra och ibland livshotande situationer.
Men goda prestationer kommer sällan utan god utbildning och realistiska övningar. Så fortsätt att öva, så realistiskt
som möjligt, och be aldrig någonsin om ursäkt för det.

 

https://www.youtube.com/watch?v=UWpO8JP8s1A

 

David Bergman är major, försvarsmaktsdoktorand och ledamot av KKrVA:

12 juli 2017

 

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot

 

PROTOKOLL ÅRSMÖTET 2017

Tid
: Fredagen den 7 april kl 1800.

 

Närvarande: Ett knappt 90-tal medlemmar.

 

Föreningens ordförande, överste Johan Rydén, inträdde och efter avlämning inmarscherade
fanförare med Kamratföreningens fana och Hallands regementes fana.

Ordföranden hälsade de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till dagens

föredragshållare Finlands konsul i Halmstad Stefan Ågren med hustru Seija, inbjudna gäster
och Skånska Husarsextetten.

 

Ordföranden höll parentationen över de medlemmar som avlidit sedan föregående årsmöte.
Ordförande anbefallde även att våra tankar skulle gå till offren och deras anhöriga i händelserna
i Stockholm tidigare under dagen varefter musikkåren spelade Prästernas marsch ur Trollflöjten
av Wolfgang Amadeus Mozart.

 

Musikkåren genomförde därefter en mycket uppskattad konsert. 

 

Förhandlingar

 

§1    

Föreningens ordförande, överste Johan Rydén förklarade årsmötet 2017 öppnat.

1. Öppnande

 

 

 

§ 2

Valdes Johan Rydén till ordförande och Jan Dorf till sekreterare för mötet.

2. Ordförande

    Sekreterare

 

 

 

§ 3

Jarl Wallefors och Johan Wallefors valdes att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.

3. Justeringsmän

 

 

 

§ 4    

Årsmötet fastställdes vara stadgeenligt utlyst.  

4. Kallelse

 

 

 

§ 5

Utdelad föredragningslista för mötet fastställdes.

5. Dagordning

 

 

 

§ 6   

Styrelsens verksamhets- och förvaltningsberättelse föredrogs och lades med godkännande till handlingarna.

6. Verksamhets- och förvaltningsberättelse

 

 

 

§ 7

Revisor Rolf Eklund redovisade revisorernas revisionsberättelse.

7. Revisionsberättelse

 

 

 

§ 8   

Styrelsen och styrelseledamöter beviljades ansvarsfrihet för 2016 års förvaltning.

8. Ansvarsfrihet

 

 

 

§ 9   

Årsmötet godkände styrelsens förslag om oförändrad medlemsavgift på 100 kr för 2018.

9. Medlemsavgift

 

 

 

§10    

Styrelsens förslag till arbetsplan för verksamhetsåret 2017/18 fastställdes.

10. Arbetsplan

 

 

 

 

§ 11  

Styrelsens förslag till resultatbudget för år 2017 fastställdes.

11. Resultatbudget

 

 

 

§ 12 

Inga motioner hade inkommit.

12. Motioner

 

 

 

§ 13

Johan Rydén omvaldes till föreningsordförande, tillika styrelsens ordförande för år 2017/18.

13. Val av ordförande

 

 

 

§ 14   

Till styrelseledamöter under två år omvaldes Gunnar Ohlsén, Håkan Söderberg, Jan Dorf och Bo Westman. 

14.  Val av     
styrelseledamöter

 

 

 

§ 15

Till styrelseledamot under ett år fyllnadsval av Benny Nord. 

15. Val av ersättare

 

 

 

 

§ 16

Till ersättare under ett år omvaldes Lena Wallin, Peter Höglund och Jennie Mared.

 

 

 

 

§ 17

Till revisorer omvaldes Tommy Jacobsson och nyval av Rolf Eklund till ersättare omvaldes Bo Hervén och nyval av Claes-Göran Andersson.

17. Val av revisorer

 

 

 

§ 18

Till valberedningen omvaldes Thomas Andersson (sammankallande) och Joachim Bergqvist.

18. Val av valberedning

 

 

 

§ 19

Sten-Erik Karlsson framförde hälsningar till det församlade årsmötet från Ann och Carl-Gustaf Bergenstråhle.

19. Övriga frågor

 

 

 

§ 20

Ordföranden tackade styrelsen, revisorerna, valberedning och avgående revisor Gunnar Johansson och Tomas Andersson i valberedningen. Ett särskilt tack till alla bidragsgivare.

20. Avtackning

 

 

 

§ 21

Ordföranden tackade alla för visat intresse och förklarade årsmötet avslutat.

21. Avslutning

 

 

Vid protokollet

Jan Dorf                                                            Johan Rydén

Sekreterare                                                       Mötesordförande

 

 

 

REGEMENTETS DAG VID LV 6 DEN 26 AUGUSTI
Varmt välkomna till regementets dag 26 aug 2017.

Samlingsmusik från kl 09.00, uppställning ( frivilligt) sker med övriga veteraner och kamratföreningar kl 09.20.
För er som genomfört utlandstjänst, bär gärna basker samt eventuella  medaljer.

 

Efter ceremonin ( ca kl 10.15) startar utställningar/ förevisningar på Lv området där även fika och lunch kan köpas
(medtag kontanter). På Lv 6 hemsida samt på facebook kommer vi att lägga upp detaljerat program, prel v 32.

 

Jag önskar er alla en härlig sommar.

Du kommer väl på veteranträffen Ringenäs tors-sön v 728?
Robert Trupp /Lv 6

 

 

 

 

Skottskadad 97-åring ska återse fronten


Ställföreträdande regementschefen på Lv 6, Lars Lindén - som är veteran från nedlagda I 16 – passar på
att hälsa på 97-årige Finlandsveteranen Axel Ahlfors. Lars berättar att de sovjetiska prickskyttarna brukade
använda flygplansammunition, trots att det gick emot internationella konventioner, för att få större skadeverkan.
”Det var därför som min arm blev så söndertrasad”, säger Axel. Bild: Johan Persson

 

När Hallands regementes kamratförening åker i väg till hundraårsfirande Finland ska 97-årige Axel Ahlfors återse
frontlinjen från andra världskriget. 1941 träffades han så illa av en rysk prickskytt att han fick amputera ena armen.

 

Vi möts på Luftvärnsregementets mäss och börjar med att titta på medaljen på hans kavaj. Han fick den först förra året,
men den är ett hederstecken för de insatser han gjorde för Finland redan 75 år tidigare.

 

Fast egentligen hade han som ung finlandssvensk inte alls tänkt hålla på med något militärt. När kriget bröt ut den 30 november
1939 satt han på en fysikföreläsning på Helsingfors universitet och hörde flyglarm och explosioner.

 

– Läraren var klädd i uniform eftersom han på grund av det spända läget varit på övning, minns Axel och berättar att lektionen
avbröts eftersom läraren försvann iväg.

 

Den 20-årige Axel blev första krigsmånaden beordrad att vara övervakare i huset han bodde i. Det innebar att han med
hjälp av sand som lagrats på vinden skulle försöka släcka eventuella bränder som kunde uppstå vid flygbombningar.

 

I januari 1940 kallades han in på rekryttjänstgöring, men hann aldrig skickas till fronten innan det så kallade Vinterkriget
tog slut i mars.

 

I stället kommenderades han till reservofficersutbildning och var sommaren 1941 – när Fortsättningskriget bröt ut – plutonchef,
förlagd intill Hangöområdet.

 

När det så kallade Fortsättningskriget bröt ut 1941 var Axel chef över
en pluton som skulle hjälpa till att återerövra Karelen. Bild: Privat

– Vi fick order om att förflytta oss in i Karelen – och som infanterister gick vi till fots, säger Axel och berättar om långa marscher.

 

Den längsta, på 65 kilometer, skedde den 11 augusti – dagen innan hans finlanssvenska förband skulle anfalla ryssarna.

 

– Under marschen blev vi anfallna av sovjetiska plan. I flygattacken stupade vår regementskommendör, säger Axel och tillägger
att ersättaren, bataljonskommendören, också avled efter att han blivit träffad dagen efter.

 

– Men vi var aldrig rädda, vi var så tränade inför det här att man agerade nästan automatiskt.

 

Mitt på dagen den 12 augusti överraskades Axels enhet av ett sovjetiskt kompani.

 

– Tack vare att de framstormande soldaterna vrålade ”uraa, uraa!”, för att stärka varandra och skrämma oss, hörde vi dem
och kunde nedkämpa fienden.

 

När de några timmar senare besköts igen kröp Axel fram för att kolla läget.

 

– Plötsligt var det som att jag fick ett hårt knytnävsslag på armen. När jag tittade på den stack det ut benflisor likt ett plockepinn
och jag förstod direkt att armen inte skulle gå att rädda, säger han och berättar att en prickskytt träffat honom med flygplans-
ammunition som hade explosionsartad verkan.

 

En gruppchef lyckades sätta på ett första förband, men en stridsordonnans som kom fram för att hjälpa Axel blev dödligt träffad.

 

– Jag försökte säga till honom att han inte skulle sitta upp, men det var försent.

 

Först efter fem timmar lyckades Axels kolleger dra honom på en bår till förbandsplatsen.

 

– Jag hade förlorat så mycket blod att jag förmodligen var medvetslös. När jag vaknade upp hade de sågat av min skadade
vänsterarm, säger han och tillägger:

 

– Men det gick ju bättre för mig än för min lillebror. Han stupade på Karelska näset sommaren 1944, bara 19 år, när han träffades
av en granatskärva.

 

Resten av kriget ägnade Axel åt studier i ekonomi – och efter freden flyttade han till Sverige.

 

– 1946 hamnade jag i Torup för att jobba med ekonomi i Rydö. Jag bodde kvar i Torup tills jag 2006 flyttade till Kungsbacka.

 

När ett 90-tal personer från Hallands regementes kamratförening i månadsskiftet augusti/september reser till Finland – för att
besöka allt från fästningen Sveaborg och Mannerheimmuseet till Åbo slott och Hangö frontmuseum – ska Axel träffa den ende
från hans pluton som fortfarande är i livet, 96-årige Harry Sten.

 

– Det ska bli spännande. Direkt efter kriget var jag och återsåg frontområdet, men jag har inte varit där sedan dess.

Anders Holmer
Hallandsposten 5 juli 2017

 

 

Anders Holmer
Hallandsposten 5 juli 2017

 

 

 

DVD film från nordiska militära kamratföreningsmötet


Några foto från den kommande DVD-filmen (under produktion)

En film om 36. nordiska militära kamratföreningsmötet i Halmstad kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller en DVD film med
hårdplastfodral med omslagsfoto (100 kr).

 

 

Tylebäck Hotell & Konferens


Årets konferensanläggning 2016.  Se filmen om Tylebäck:

https://youtu.be/dKDdbAaZA1I

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

ÖB sega gubbar – svar på replik

 

av Frank Rosenius

 

Ledamoten Jonas Haggren, tillika chef för Ledningsstabens Inriktningsavdelning, har 2017-05-02 gjort
ett blogginlägg med anledning av mitt inlägg 2017-03-20 rubricerat ”ÖB sega gubbar?”.

 

Jag är tacksam att en representant för HKV ger sig in i debatten kring försvarsmaktens förmågor.
Bakgrunden till mitt inlägg var bl a att nu gällande Försvarsbeslut 2015 entydigt anger att vi är och
kommer att vara alliansfria. Detta innebär att Försvarsmakten har att planera våra försvarsoperationer
med den utgångspunkten. Ett angrepp kommer således att inledas utan att vi får hjälp.

Med denna utgångspunkt anger försvarsmakten i sin militärstrategiska doktrin att
vi ”skall undvika att förlora kriget”.

 

Min synpunkt på ÖB:s sätt att uttrycka sig, när det gäller operativ inriktning med nu befintliga resurser,
är att i det av ÖB skrivna förordet i doktrinen blandas ord/uttryck som ”tröskeleffekt, ”motståndaren
snabbt kunna mötas” och ”uthålligt motstånd” med ”undvika att förlora kriget”. Målsättningen för våra
försvarsansträngningar är således att inte förlora – vilket på normal svenska torde tolkas som att
”ta inga risker, spara på resurserna”. För en angripare kan detta ge ett intryck av att vi inte tänker
möta angreppet med kraft. Vi har trots allt förmågor som borde ge ÖB möjlighet till en mera nyanserad
skrivning.

 

Av Haggrens inlägg inledningsvis och avslutningsvis, drar jag slutsatsen att försvarsmakten delar min
uppfattning att densamma är underdimensionerad och att vi idag inte framgångsrikt kan försvara oss
mot ett väpnat angrepp.

 

Krigsvetenskapsakademien kommer i slutet av året inom ramen för projektet ”Krigsvetenskapen i 21:a
århundradet” att ge sin syn på ett modernt Totalförsvar som hanterar dagens utmaningar inklusive
att vi skall kunna försvara oss inledningsvis utan hjälp utifrån.

 

Frank Rosenius är viceamiral, tidigare stf ÖB samt hedersledamot av KKrVA och ordförande i projektet KV21.

22 juni, 2017

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

En rejäl svensk upprustning är det bästa vapnet för
fred och säkerhet

on 1 juli, 2017

av Lars Fresker

Politikerna har återupptäckt det nationella försvaret, fast valt att inte finansiera det. Den tidigare insikten, att en
globaliserad värld också kräver ett försvar med förmåga till substantiella internationella insatser verkar ha förbleknat.
Kommer något parti att våga ta ett helhetsgrepp på försvaret under årets Almedalsvecka?

 


Foto från Kvällsposten
140103

Låt oss börja med det nationella försvaret. Som flera bedömare redan konstaterat och som vi skrev redan 2015
(SvD Brännpunkt 17/6 2015) behöver ett land med Sveriges yta och läge dubbelt så stor armé och dito marin,
jämfört med dagens försvar, samt ett vidmakthållande av ett flygvapen om 100 stridsflygplan, dock med ökad
förmåga att motstå ett överraskningsangrepp.

 

Det försvar vi har idag är dimensionerat för internationella insatser, med ett lugnt svenskt närområde.
Det är numer också allom bekant att inom dagens försvar är materielbristerna markanta och finansieringsbehoven
skriande.

 

Ett uppvaknande har skett hos politikerna rörande behovet av ett nationellt försvar, efter väckarklockan Georgien 2008
och kallduschen Ukraina 2014. Idag råder ingen tvekan om att Ryssland är villigt att använda våld mot sina grannländer
för att nå utrikes- och inrikespolitiska mål.

 

Sverige agerar fortfarande internationellt. Det är helt sant att svenska officerare och soldater gör ett bra jobb i Mali,
Afghanistan och Irak. Våra soldater och officerare erhåller beröm för sin goda utbildning och för de bidrag de ger till
fred och säkerhet. Svenska soldater och officerare är bärare av en god demokratisk tradition och har en syn på sitt
uppdrag och sina medmänniskor som följer av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Därigenom höjer vi
effekten på de fredsinsatser vi deltar i. Fast faktum kvarstår. Det är små insatser vi förmår göra idag och Försvarsmakten
har svårt att personalförsörja dem på grund av en liten organisation med många vakanser.

 

Samtidigt bleknar våra nuvarande insatser i jämförelse med det uppenbara behovet av militär förmåga att bygga fred
och säkerhet. Idag kommer de största enskilda flyktinggrupperna till Europa från Syrien och Afghanistan.

I fallet Afghanistan är det ett kvitto på vårt egna misslyckande. Vårt misslyckande i betydelsen Västs misslyckande.
Vi lämnade Afghanistan innan vi var klara. USA lämnade och Europa saknar förmågan att klara av insatserna där på
egen hand. Konsekvenserna, bland annat i form av de civila som kriget hemsökt, kommer till oss nu.

 

För Sveriges del borde den tidigare målsättningen, att ha reell förmåga att ha minst en svensk bataljonsstridsgrupp
insatt internationellt, i hög konfliktnivå, över tid, vara rimlig. Därutöver borde det finnas förmåga till några mindre
internationella insatser med lägre numerär. För att lyckas med det, samtidigt som vi tryggar Sverige, krävs en ökning
av antalet militära förband. För att lyckas med insatser både nationellt och internationellt parallellt krävs att vi behåller
systemet med anställda heltids- och deltidstjänstgörande. Det systemet bygger på ett reellt behov som kommer ur
dagens konflikter. Det får nu inte kastas ut som barnet med badvattnet bara för att vi nu återtar värnplikten som åkte
ut vid det förra totalomkastet i försvarsinriktning.

 

Vi lever i en globaliserad värld. Säkerhet byggs både hemma och borta. Det är fortfarande lika sant som under 2000-talets
början. Det torde vara tydligt för alla att globaliseringen inte bara handlar om ekonomi, migration och ideologi, utan också
gett oss en globalisering av våld och krig. Konflikterna ute i världen pågår numera också här hemma i Sverige och Europa
i form av terrorism. Har vi råd att låta bli att satsa både på nationell och internationell militär förmåga?

 

Sveriges militära ambitionsnivå, nationellt och internationellt borde vara; Att på en ökad nivå verka mot de säkerhetshot
vi alla står inför. Sverige borde vara en del i en gemensam västlig vilja att motverka att krigen driver miljoner på flykt och
in i desperation. Ett starkt och upprustat försvar är det bästa verktyget för fred både hemma och borta.

 

Men finns den politiska förmågan att se det militära försvaret som det verktyg det faktiskt är? Lyft blicken under nästa
valrörelse! Och varför inte börja med det redan under årets politikervecka i Almedalen?

 

För övrig anser jag att lägstalönerna i Försvarsmakten, som stått still sedan 2012, måste höjas.

 

Lars Fresker är ordförande Officersförbundet.

1 juli 2017

 

 

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot

Hallandspostens artikel om det nordiska militära kamratföreningsmötet den 16 juni

Kamratföreningar samlade till söndag

Luftvärnsregementet är värd när 200 representanter för militära kamratföreningar i Danmark, Finland,
Norge och Sverige under några dagar samlas i Halmstad.

 

Det nordiska militära kamratföreningsmötet är det 36:e i ordningen och pågår fram till och med söndag.

 

På torsdagsmorgonen lägger deltagarna ner en krans vid veteranstenen i Norre katts park.
Därefter marscherar de till Stora torg med musikkår för att tas emot av kommunfullmäktiges
ordförande Johan Rydén (M), som tidigare varit chef för Militärhögskolan i Halmstad.
Hallandsposten 2017-06-16

 

Välbeväpnad korvett vid Tullkammarkajen

Nordiska militära kamratföreningar får gå ombord.
Bild: Jari Välitalo, Hallandsposten

På Tullkammarkajen stod på fredagsmorgonen en beväpnad vakt framför en 57 meter
lång korvett med stora kanoner. Men det handlar inte om att stoppa de upprepade inbrottsförsöken
i HP-huset. I stället får deltagarna på det nordiska kamratföreningsmötet en inblick i den svenska marinen.

 

Fartyget som under fredagen besöker Halmstad är HMS Sundsvall, en av fyra korvetter i den så kallade
Göteborgsklassen. Regnvädret gör den gråa färgen till perfekt kamouflage.

 

– De byggdes i början av 1990-talet för att kunna strida i tre element samtidigt. De är beväpnade för att
kunna skjuta mot flygplan, ytfartyg och u-båtar, säger örlogskapten Per Lund, som är fartygschef.

 

När HP gått ombord visar han kanontornen, ett fram och ett bak, som rymmer en pjäs med kaliber
40 millimeter och en med 57 millimeter.

 

På sidorna finns hållare för åtta sjömålsrobotar. Där bak kan de även fälla sjunkbomber och skjuta iväg
ubåtsjakttorpeder.

 

– Vi tillhör fjärde sjöstridsflottiljen, så vår hemmabas är Berga utanför Stockholm. Men nu när vi var ute
på övning passade vi på att gå in i Halmstad, säger Per Lund samtidigt som en grupp äldre män går ombord.

 

Som HP tidigare skrivit är Luftvärnsregementet värd när 200 representanter för militära kamratföreningar
i Danmark, Finland, Norge och Sverige under några dagar samlas i Halmstad.

 

Just den här förmiddagen är en del av deltagarna på Ängelholms flygmuseum på gamla F 10, medan de
andra tittar på HMS Sundsvall. På eftermiddagen byter de plats.

 

– Vi ligger kvar här till klockan 17, sedan går vi vidare på nya uppdrag, säger Per Lund och berättar att två
av systerskeppen – Göteborg och Kalmar – ligger i malpåse i Karlskrona.

 

– Planen är att de två kvarvarande, Sundsvall och Gävle, ska moderniseras – men beslut är ännu inte taget.

 

Nu när det inte längre finns några jagare kvar – den sista, HMS Halland, utrangerades 1987 – är de 73 meter
långa Visby-korvetterna marinens största stridsfartyg. Därefter kommer de 57 meter långa Göteborgskorvetterna.

 

Besättningen består av 35 personer, varav 20 officerare och 15 meniga. Toppfart är 26 knop.

Anders Holmer
Hallandsposten 2017-06-16

 

 

DVD film från nordiska militära kamratföreningsmötet


Några foto från den kommande DVD-filmen (under produktion)

En film om 36. nordiska militära kamratföreningsmötet i Halmstad kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller en DVD film med
hårdplastfodral med omslagsfoto (100 kr).

 

 

Kamratresan till Finland 2017- 08-30 - - 09-03

Helsingfors – ett av resmålen

Det finns cirka 10 platser lediga för de som ännu inte hunnit anmäla sig.
Om inte våra medlemmar fyller dessa 10 platser, kommer platser att erbjudas Lv 6 kamratförening mfl.

Föranmälan sker genom att sätta in 500:- på postgiro  26 27 24-8.
Skriv namn - så vår kassör vet vem som betalt.

Resterande belopp  4200 :-  insätts på samma konto
före den 30 juni. Tillägg enkelrum/hytt  1100:-

Varje resenär ansvarar för sin reseförsäkring, exempelvis återbetalning vid sjukdom mm.

Med hopp om en trevlig och minnesvärd resa/ Gunnar  tfn 0733-14 75 82
alternativt  gunnarohlsen@spray.se

 

 

Veteranmarsch i Halmstad den 15 juli

 

Det är för uppstarten för den stora Veteranmarschen som går genom Sverige

 

Veteranmarschen kommer för femte gången att gå ut till Ringenäs efter avslutad ceremoni
och parad inne i Halmstad. Bussar kommer att gå Ringenäs-Halmstad ToR, så att så många
som möjligt ska kunna delta. Ca kl 13.00 går transporten tillbaka till Ringenäs och Veteranträffen ÖS 24.

 

Program för ceremoni och Veteranmarschen i Halmstad lördagen den 15 juni

10.00          Bussarna avgår från Ringenäs.

10.30          Samling på Stora torg i Halmstad  (Stora torg-Köpmansgatan)

10.55          Uppställning på torget

11.10          Avmarsch mot Norre Katts Park och minnesstenen, via Storgatan, Norra vägen.

11.30          Ceremoni i Norre Katts Park, med hedersvakt, musikkår ur Hemvärnet, tal av
Chefen Lv6, Öv Anders Svensson, Tor Cavalli-Björkman SVF, Lars-Göran Nyholm,
Veteranmarschen, korum samt medaljutdelning och kransnedläggning,

12.35          Uppställning för avmarsch tillbaka till Stora torg 12.45.

13.00          Bussarna går åter till Ringenäs påstigning på Hamngatan där bussarna lämnade

 

Veteranmarschen avgår mot Ringenäs med de som vill följa med. Alla är varmt välkomna att gå
med, anhöriga, veteraner. Det blir en fin promenad på ca 12 km.

http://www.veteranmarschen.se/2017/06/14/sv-SE/f%C3%B6r-femte-%C3%A5ret-paraderar-vi-i-halmstad-36646170

 

 

 

I 16 film år 1969- -1970


Filmen upplagd på Youtube av Bernt Persson

Smalfilm (utan ljud) som beskriver lumparlivet vid I16 1969-70  -- Du kanske känner
igen Dig själv eller andra?
https://youtu.be/QL0Gub5hVIc

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Krig och politik, sammanfattning av den Hårda kärnan (HK)

 

av Jan Wickbom

 

Krigsvetenskap är en samordning/beräkning/vetskap av hur den tekniska/ekonomiska organiseringen och användningen
av nationens militära väpnade våld styrs av politiken. Det militära väpnade våldet skall definieras och kostnadsberäknas.
Politiken – Sveriges riksdag och regering – skall då ange den militära organisationens mål och uppgift samt kontrollera
att målet kan nås kostnadseffektivt.

 

Sverige är en demokrati – ett folkvälde. Det är folket som försvarar sig och Sverige. När det militära väpnade våldet
organiseras är det svenska folket som beväpnas och är subjektet i den försvarsmakt som organiseras.

Försvarsmaktens bottenplatta består av legala värnpliktiga soldater och sjömän, som växlar mellan eld, rörelse och skydd.

Soldaterna skall ledas och deras logistik skall säkerställas. På denna bottenplatta byggs förband och system,
som skall strida i de tre elementen mark, sjö, och luft. Ledningen utnyttjar även ett fjärde element: cybernetiken.

 

General och president i USA Dwight D. Eisenhower      General och president i Finland Gustaf Mannerheim

Sverige är en demokrati. Många militära experter tror att det inte räcker i det 21:a seklet. De önskar i stället en teknokrati
och en krigsmakt. Redan vid slutet av VK2 verkade dessa experter för en krigsmakt. De glorifierade Eisenhower och
ansåg att Mannerheim var gammalmodig. Politikerna trodde att Sverige ej mer skulle bli krigshotat – så varför då behålla
en försvarsmakt; bättre att som Eisenhower dra runt på globen och manövrera! Vi var i Sverige inte ensamma om att
efterlikna Eisenhowers politik. I Europa var det bara Finland och Schweiz som höll och håller fast vid en ren demokrati
i stället för teknokrati. Vid sekelskiftet, inför Akademiens projekt Krigsvetenskap i det 21:a århundradet (KV21), stod det
klart att Finland och Schweiz gjorde rätt, men Eisenhowers skugga hänger fortfarande över Sverige.

För att gottgöra det sena 1900-talets felsteg gör vi försök med en manöverstridsdoktrin som ger ett beklämmande intryck
av en-veckas-försvar.

 

Vi måste börja om från början och vetenskapligt studera den bottenplatta som vår demokrati vilar på. Därvid bör en
reviderad utgåva av det som skrivits avseende Hårda kärnan (HK) utnyttjas.

 

Jan Wickbom är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.

15 juni, 2017

 

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Nya kärnvapen i Korea belyser ovisshet i Europa

av Ingolf Kiesow

 

Efter det kalla krigets slut kom en period då kärnvapenfrågorna kom att tillmätas mindre betydelse.  Idag präglas världen
åter av stormaktsmotsättningar och växande osäkerhet – även om kärnvapnen – särskilt sedan USA har fått en ny president
med ett osäkert handlag.

Ny situation på den koreanska halvön

Två händelser har nu inträffat i Korea, som skapar en ny kärnvapendimension. Sydkorea har fått en ny president,
Moon Jae-in, som vill försöka föra en mjukare, men ändå bestämd politik mot Nordkorea. Det strider mot den gemensamma
hårda attityd mot Nordkorea som drivs av USA och Japan och som de vill att även Sydkorea skall upprätthålla.
Genom provskjutningar av missiler med kapacitet att bära kärnvapen har Nordkorea å sin sida visat att man har kommit
så långt i sin missilutveckling att man snart kan nå USA:s fastland med kärnvapen.

 

Sydkoreas nyligen avsatta president, Park Chung-hee, förde en kompromisslös politik och förhandlade med USA om upprättande
av ett gemensamt missilförsvar med utplacering av amerikanska Thaad-batterier på Sydkoreas territorium för att bekämpa
nordkoreanska missiler. Nordkorea antas kunna rikta angrepp med kärnvapenbärande missiler mot både Sydkorea och USA
(närmast baserna i Korea och Japan samt på den amerikanska ökedjan Guam i västra Stilla havet) samt Japan. Såväl till havs
(ombord på amerikanska och japanska fartyg) som till lands i Japan finns redan olika slag av missilbekämpningssystem,
som är samordnade med varandra. Kina och Ryssland motsätter sig denna utveckling, eftersom den anses rubba kärnvapen-
balansen till amerikansk fördel. Missilbekämpningssystemen kan nämligen användas även till upptäckt av och försvar mot
inkommande kinesiska och ryska missiler.

 

Förkortningen Thaad står för Terminal High Altitude Area Defence och avser ett radar-och missilsystem, som kan upptäcka
och bekämpa ballistiska missiler i slutfasen av sin bana. Oppositionspartierna i Sydkorea, inklusive Moon Jae-ins parti,
motsatte sig detta projekt, som inte bara skulle leda till en militär samordning med USA utan även med Japan.
Ett Thaad- batteri hann dock installeras med hjälp av den sydkoreanska armén dagarna innan Sydkorea bytte regering.

 

I december 2016 beslutade parlamentet att ställa Park Chung-hee inför riksrätt åtalad för korruption. Nyval hölls den 5 maj 2017
och ledde till en förlust för regeringspartiet och en storseger för Moon Jae-in och hans parti.

Sydkoreansk ”solskenspolitik”?

Gentemot Nordkorea vill Moon bedriva en ”solskenspolitik”, och gentemot USA vill han bedriva en betydligt mera självständig
politik än sin företrädare. Att Nordkorea under valkampanjen i Sydkorea genomförde flera provskjutningar med missiler gjorde
dock att han lade sig vinn om att bygga in brasklappar i sina uttalanden om närmanden till Pyongyang. Dessa innehöll bl a att
han är beredd att möta Nordkoreas ledare Kim Jong-un – om detta skulle kunna medföra att Nordkorea avstår från sina
kärnvapenambitioner.

 

Han vill också utveckla det ekonomiska och sociala utbytet med nordkoreanerna. Slutligen vill han verka för ett återupptagande
av de så kallade sexnationerssamtalen mellan de båda Korea, USA, Kina, Ryssland och Japan som fördes i början av 2000-talet
med syfte att få Nordkorea att avstå från kärnvapen. I det avseendet har han redan fått mothugg från både USA och Japan,
som anser att Nordkorea först måste avstå från kärnvapen innan några nya samtal kan föras.

 

Delar av det avancerade missilförsvarssystemet THAAD anländer till Sydkorea

Däremot var han under valkampanjen försiktigare än sina partikamrater ifråga om Thaad. Han har visserligen sagt att man skall
ompröva den förra regeringens tillåtelse av utplaceringen av Thaad, men han utesluter inte att omprövningen leder till att man
skall behålla systemet.

Nordkorea saknar inte vänner

Det visade sig ha varit förutseende av honom.  Redan en dryg vecka efter hans makttillträde sände nämligen Nordkorea upp
den inledningsvis nämnda nya missilen, och denna hade kapacitet att bära kärnvapen omkring 4000 kilometer och kan därmed
nå både Sydkorea och Japan samt den amerikanska ökedjan Guam. Den lyckade provskjutningen visade framför allt att Nordkorea
mycket snart kommer att kunna nå det amerikanska fastlandet. Den säkerhetspolitiska bilden förändras därmed. Visserligen har
nordkoreansk förmåga att nå det amerikanska fastlandet med kärnvapen varit ett möjligt perspektiv rätt länge. Nu framstår det
plötsligt som ett konkret och påtagligt faktum (även om det ännu återstår att se om Nordkorea har lyckats med att också montera
in någon av sina kärnladdningar i en missil på ett sätt som fungerar).

 

Även för Kina blev det för mycket. Kina har varit ovilligt att gå med på FN-sanktioner och bara motvilligt och delvis omsatt beslutade
sanktioner i praktiken. Under våren 2017 hade Kina dock skärpt tonen mot Nordkorea, minskat sina inköp av kol från Nordkorea och
nästan upphört med leveranser av olja till  landet, vilket har fått en kännbar effekt på Nordkoreas näringsliv.

 

I stället visar rapporter från amerikanska källor att Ryssland har levererat olja och även i övrigt ökat sin handel med Nordkorea
med 85 procent under det första kvartalet 2017. Dessutom öppnades i maj en ny färjförbindelse mellan den ryska hamnen i Vladivostok
och en nordkoreansk hamn. Rysslands förhållande till USA är redan dåligt och handeln med USA nästa obefintlig, medan Kina för sitt
välstånd är starkt beroende av fortsatt handel med USA och därför har funnit det nödvändigt att rätta sig efter USA:s och den övriga
världens krav på effektivt tillämpade sanktioner.

Kan Sydkorea lita på USA:s kärnvapenparaply?

En nygammal fråga väcks av Nordkoreas lyckade provskjutningar och regimskiftet i Seoul. Om nu kärnvapen verkligen kan skickas
mot storstäderna i USA, är det då troligt att USA:s president skulle våga svara med kärnvapen eller hot om användande av
kärnvapen mot nordkoreanska angrepp eller hotelser om angrepp på Sydkorea? Är USA:s avskräckningsförmåga verkligen trovärdig?

Dessa farhågor har redan lett till en debatt i Sydkorea om att skaffa sig ytterligare och kraftigare offensiva vapen, exempelvis missiler
med kraftiga konventionella stridsspetsar med förmåga att nå hela Nordkorea och med en precision som är god nog för att kunna slå
ut de nordkoreanska avskjutningsramperna. Ett sådant projekt är redan under genomförande. Det har också föreslagits att USA bör
återinföra kärnvapenbärande missiler till nordkoreanskt territorium. Moon Jae-in har å andra sidan haft på sitt program redan under
valkampanjen att befälet över de amerikanska och sydkoreanska styrkorna i Korea på sikt bör överföras till en sydkoreansk general.
Det kravet får nu en ny dimension. Befälet kan komma att gälla även över kärnvapenstyrkor.

 

Debatten går nämligen längre än vad Moon Jae-in själv talar öppet om. På 1970-talet bedrev Sydkorea ett kärnvapenprojekt,
men övertalades att avstå och att 1975 underteckna icke-spridningsavtalet NPT. År 2004 konstaterade IAEA att Sydkoreanska
forskare hade bedrivit sofistikerade experiment på vapenframställning som stred mot NPT. Sydkorea är en av världens ledande
exportörer av kärnkraftsanläggningar och har alla förutsättningar att framställa egna kärnladdningar.

Redan 2013 ledde de nordkoreanska kärnvapenambitionerna till att förslag väcktes i Sydkoreas parlament om att skaffa ett eget
kärnvapen. Det förkastades, men nu förefaller sådana tankar få aktualitet igen. Enligt amerikanska media skall en majoritet av
Sydkoreas befolkning vilja se ett eget kärnvapen. USA.s president Donald Trump har uttalat sympatier för tanken på ett eget
sydkoreanskt kärnvapen.
Inför ett möte med Kinas president Xi rapporterades att hans stab höll på att granska det policy-alternativet för den händelse att Xi
skulle visa fortsatt motvilja mot sanktioner mot Nordkorea.

Japan ställs också inför den nygamla frågan om ett eget kärnvapen

Även för Japans del aktualiseras en nygammal debatt om ett eventuellt eget kärnvapen. Sådana diskussioner förekom under 1980-talet,
när förutsättningarna för en mera självständig politik mot USA debatterades. Vid flera säkerhetspolitiska institut var man eniga om att
ifall det skulle visa sig att USA såg ut att svikta i beslutsamhet att i enlighet med det amerikansk-japanska försvarsavtalet försvara Japan
med kärnvapen borde Japan logiskt sett skaffa sig ett eget sådant. Det psykologiska motståndet mot den tanken ansågs dock vara
ett hinder. Det faktum att Japan är det enda land i världen som har varit föremål för kärnvapenangrepp har skapat en svåröverkomlig
barriär mot en kärnvapenpolitik. Å andra sidan välkomnas det egna missilförsvaret, och rädslan för de nordkoreanska provskjutningarna
är stor.

Ingenting är längre självklart. Uttalanden av Donald Trump under valkampanjen om att Japan borde skaffa sig egna avskräckningsmedel
i stället för att åka snålskjuts på det amerikanska försvaret har också haft en inverkan.

Potentiell kärnvapenspridning belyser ett europeiskt dilemma

Kärnvapendimensionen har aktualiserats i västra Stilla havet genom Nordkoreas nukleära ambitioner. Samtidigt hårdnar konkurrensen
mellan stormakterna. Både att den nye sydkoreanske presidenten vill föra en självständig politik mot USA och att Nordkorea snart kan
nå den amerikanska kontinenten med kärnvapen gör läget mera oklart. Nordkoreas provskjutningar av missiler och provsprängningar
av kärnvapen har rapporterats utförligt i europeiska media, medan Sydkoreas och Japans reaktioner nästan inte får någon publicitet alls.
Debatt om Europas motsvarande behov av egen nukleär avskräckningsförmåga skymtar bara undantagsvis och då i samband med beslut
om anslag till nya beståndsdelar av de brittiska och franska kärnvapnen, men inte i belysning av någon förändrad trovärdighet hos det
amerikanska kärnvapenparaplyet.

 

Det kan förändras. Mot bakgrund av Donald Trump´s förklenande uttalanden om NATO:s betydelse under den amerikanska president-
valskampanjen var förväntningarna stora inför hans första möte med organisationens övriga ledare; skulle han uttala att USA känner
sig fortsatt bundet av artikel 5 om att ett angrepp på en medlem av alliansen är ett angrepp på alla? Det gjorde han inte. Dagens Nyheter
sammanfattade mötet med att ”I stället läxade han upp sina NATO-allierade om att de inte betalar nog för sin säkerhet.”
Att vägra upprepa USA:s åtagande enligt artikel 5 inger oro. Denna oro förstärks av Donald Trumps valspråk ”America First”.

Tillämpat på frågan om artikel 5 kan det ju bara innebära en praktfull brasklapp inför en beslutssituation, då en allierad utsätts

för kärnvapenhot.

 

Kärnvapenmakten Storbritannien lämnar EU om två år. Den enda återstående EU-medlemmen med ett eget (litet) kärnvapen är Frankrike.
Det är också det land som aktivt förespråkar ett gemensamt EU-försvar. Motståndet är starkt mot det förslaget hos övriga medlemsländer,
trots att de saknar ett eget kärnvapen och trots att bara ett fåtal ens har ett eget missilförsvar. USA:s vilja att använda sina kärnvapen för
att avskräcka Sovjetunionen var en hörnsten för NATO under det kalla kriget. Dess betydelse minskade dramatiskt, när Sovjetunionen
upplöstes – men liksom de amerikanska och ryska kärnvapnen upphörde den inte att finnas.

Ett lösare NATO skapar en mera osäker värld

Inför säkerhetspolitiska debatter i Sydkoreas parlament i samband med beslut om att behålla eller inte behålla det amerikanska
Thaad-batteriet sänder Moon Jae-in en emissarie till EU och Tyskland (samt till Kina, Japan, Ryssland och USA). När Sydkoreas
emissarie besöker Europa kan det komma att ställas frågor om hur vi själva ser på behovet av ett skydd mot att utsättas för utpressning
med hot om kärnvapenanvändning. Den frågan har inte något givet svar. Europa har inte en lika oberäknelig granne som Sydkorea
och Japan har i Nordkorea. Å andra sidan väcker Rysslands uppträdande i Georgien, Ukraina och Syrien dock en viss oro.


Ryska kärnvapensystemet RT-2PM2 Topol-M

Vilken roll spelar idag kärnvapnens avskräckande förmåga för NATO och övriga Europa – för EU och för den mångomtalade europeiska
säkerhetspolitiska arkitekturen? Räcker det för oss att det finns ett missilförsvar i några av länderna i EU? Kan vi vara säkra på det?
Varför tror vi oss ha anledning att vara mera säkra på att få hjälp än Sydkorea och Japan? Har USA under Trump verkligen en vilja
att försvara oss med kärnvapen, om vi skulle ställas inför rysk utpressning med hot om kärnvapenanvändning? Hans oberäknelighet
och en ovilja att ta till sig råd från sina medarbetare, som visades i samband med ett beslut om utträde ur klimatöverenskommelsen
i Paris, är också viktiga element. De skapar osäkerhet om hur rationellt han resonerar den dag då han ställs inför ett beslut om att
använda kärnvapen för att försvara en allierad.

 

Frågorna är många, och i Sverige måste vi snart ha en beredskap att besvara dem, när vi ställs inför en debatt inom EU om ett
eventuellt gemensamt försvar.


Ingolf Kiesow är ambassadör och ledamot av KKrVA.
13 juni 2017

 

------------------------------------------------------------------
Glad Midsommar!
Lars Björk
Styrelseledamot

 

Påminnelse
Hittills 86 medlemmar föranmält sig till Finland

Besök på svenska ambassaden den 1 september      Färja Stockholm-Helsingfors, Åbo- Stockholm

Glädjande har rese-gruppen (Gunnar Ohlsén, Jan Dorf & Lars Björk) kunnat konstatera ett stort intresse
från medlemmarna att deltaga i resan till Finland den 30 augusti – 3 september. För att kunna erbjuda
fler deltagare plats på resan, har rese-gruppen beslutat att vi kommer att resa med två bussar.

Anmälda idag är 86 medlemmar - det finns cirka 10 platser lediga.

Föranmälan sker genom att sätta in 500:- på postgiro  26 27 24-8
Skriv namn - så vår kassör vet vem som betalt.

Resterande belopp  4200 :-  insätts på samma konto före den 30 juni. Tillägg enkelrum/hytt  1100:-

Varje resenär ansvarar för sin reseförsäkring, exempelvis återbetalning vid sjukdom mm.

 

 

Medlemsavgift för 2017 – har Du betalt?

En del medlemmar har ännu inte betalt…..
Årsavgiften för år 2017 är 100 kr som insätts på Pg 26 27 24-8)
 
Skriv namn och ev ny epost adress så vår kassör vet vem som betalt

 

Du som är ständig medlem och inte behöver betala årsavgift

- ge istället ett bidrag till främst tidningsfonden och/eller kamratfonden!

Vid frågor kontakta Håkan Söderberg haksod11@gmail.com (ny epostadress)

 

 

Styrelsemötet den 2 juni


Glada miner

Kamratförenings styrelse med revisor under styrelsemötet den 2 juni på Soldathemmet.
Vice ordförande Gunnar Ohlsén ledde mötet. Sekreteraren Jan Dorf var tillfälligt utanför
lokalen när fotot togs.

 

 

Nordiskt kamrat kamratföreningsmötet den 14-18 juni

Vid det Nordiska kamrat kamratföreningsmötet den 14-18 juni behövs hjälp med stort och smått.

Kan Du ställa upp? Kontakta Gunnar Ohlsén, epost gunnarohlsen@spray.se

 

 

STATSSEKRETERAREN SALESTRAND PÅ STADSBIBLIOTEKET

 

Cirka 70 personer kom till Stadsbiblioteket i Halmstad den 23 maj kl 18.00.

Föreläsningen inleddes av Salestrand med en omvärldsöversikt som gav en ganska dyster bild av läget.

Därefter beskrev Salestrand Försvarsmaktens utveckling från 1990-talet till idag. Försvarsbeslutet 2015 tog höjd
för ökade satsningar på nationellt militärt och civilt försvar och mer lär det bli enligt Salestrand.

Som avslutning var det gott om frågor från publiken, under moderatorn Peter Jörgens säkra ledning.

Som tack överlämnades Försvarsutbildarnas vapensköld till Salestrand.

Arrangörer: Försvarsutbildarna i Halmstad, AFF i Halland och Stadsbiblioteket i Halmstad.
Fler foto finns här

 

Veterandagen firades i Halmstad den 29 maj


Gunnar Ohlsén deltog med Kamratföreningens fana.       Foto: Elin Mattson/Försvarsmakten

Igår på Veterandagen hedrades alla veteraner med en kort men värdig ceremoni vid minnesstenen i Norre
Katts park i Halmstad. Conny Hansen från Militärhögskolan Halmstad höll ett tal där även de anhörigas insats
uppmärksammades. Veteranerna har för en tid lämnat nära och kära, ofta även barn, för att förbättra livsvillkoren
för andra familjer någonstans i världen. Alla inblandade är värda respekt.
Nästa år blir Veterandagen allmän flaggdag!
https://www.facebook.com/Milit%C3%A4rh%C3%B6gskolan-Halmstad-MHS-H-212724585405059/

 

 

Välbesökt när hjältar hyllades på veterandagen

Kung Carl XVI Gustaf medverkade vid ceremonin för att dela ut Försvarsmaktens medalj för sårade i strid i silver,
samt Försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld respektive silver utan svärd.
  Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakte

På måndagen (2017-05-29)  firades veterandagen vid Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm.
Veteraner, anhöriga och allmänhet hade samlats för att ta del av utställning, uppvisningar och en högtidlig
ceremoni med medaljering, kransnedläggning och musik. På plats fanns bland andra kung Carl XVI Gustaf,
ÖB Micael Bydén och försvarsminister Peter Hultqvist.
Källa: Försvarsmakten
Läs mer här

 

Information från Lv 6
av Robert Trupp Lv 6

Hoppas att ni har haft en bra vår och att ni deltagit i veteranfirandet den 29 maj.

Vid Lvregementet händer det mycket just nu.

Som ni kanske vet så har vi verksamhet på Gotland och just nu har vi Lv förband där. Det finns många bra
artiklar på FM hemsida samt på vår facebook sida www.facebook.com/luftvarnsregementet.lv6  som jag uppmanar
er att gå med i. Där får ni reda på det ” senaste”.

Vi har även förband i Afghanistan ( FS 33) och denna enhet leds av Lv 6. www.blogg.forsvarsmakten.se/afghanistanbloggen
Där kan ni följa förbandet

Den 29 juni startar The tall ships races i Halmstad. Naturligtvis finns vi där. Kom gärna förbi. www.tallshipsraceshalmstad,se

Norra Europas största veteranträff genomförs årligen i Halmstad. Den genomförs på Ringenäs mellan den 13-16 juli.
Anmälan och info finns på www.veterantraffen.se

Den 26 aug 0900-1500 genomför vi regementes dag. Vi ser gärna att du deltager under denna dag. Du inbjuds att vara
med på ceremonin 0930 där förbandet och veteraner deltager.

Nu övergår vi till att hantera veterankortet digitalt.
From nu går det inte att ansöka om veterankort via PDF och skicka till mig.
Ansökan kommer i fortsättningen att ske genom ”mitt försvarsmakten” Där måste du registrera ett konto och komplettera att
du redan har ett kort. Efter det så kommer all kommunikation att ske genom den databasen.

Jag återkommer med anvisningar hur det skall gå till. Om du inte registrerar ett konto kommer du tyvärr inte att få framtida
information från oss , så det är viktigt att du gör det.

 Ansökan och ev ändringar kommer att finnas efter 1 juli på. www.forsvarsmakten.se/veteran

Jag önskar dig en trevlig sommar
Robert TRUPP

 

 

Regeringsbeslut om totalförsvaret
Regeringen har beslutat att ge Försvarsmakten och MSB i uppdrag att främja och utveckla en sammanhängande
planering för totalförsvaret, bland annat att verka för krigsplacering av den personal som krävs vid höjd beredskap
inom civilt och militärt försvar.
Mer om regeringens beslut

 

 

Uppladdning i vårt närområde

Har kalla krigets dagar återvänt?

 

Av Jan Forsberg, överstelöjtnant och tidigare lärare i militärteknik på Försvarshögskola

 

Kalla krigets dagar har återvänt. Nya förband tillförs av båda sidor och en regional upprustning sker.
Under det senaste året har omfattningen av de militära övningarna slagit rekord i takt med att temperaturen
stigit ytterligare i Östersjöområdet.

 

Nyuppsatta arktiska ryska brigader

Två nya ryska arktiska brigader om vardera 6 000 man sätts upp under det ryska Arktiska kommandot.
Endast 40 kilometer från finska gränsen vid Alakurtti finns en ny brigad med en helikopterbas som har
attackhelikoptrar av typ Mi-24 och transport-helikoptrar av typ Mi-8. För att skydda Murmanskbasen finns
ett förband med luftvärnsrobotar av typ S-400 med 400 kilometers räckvidd.

För närskydd av basen finns en särskild version av luftvärnsrobotsystemet Pantsir-1 som kan användas
under extremt kalla förhållanden, ned till –65° C. Utbyggnaden av radarsystem för skyddet av Arktis pågår.

 

Nya vapensystem framgrupperas


Ryssland hävdar 500 km räckvidd för Iskander. Enligt finnarna har Iskander i själva verket 700 km räckvidd.
Sverige saknar idag helt aktiva motmedel mot ballistiska och semiballistiska robotar (Foto & text Lars Björk)

Den moderna Iskander-markroboten, som kan nå mål 500 kilometer från sin gruppering, har tillförts
Kaliningradområdet. Det är enheter från markrobotbrigaden i Luga utanför Sankt Petersburg som har förlagt
sin övningsverksamhet till Kaliningradområdet. Beslutet är lite av en politisk markering mot den ökade
Nato-verksamheten i området kring de baltiska länderna.


Ryska jaktflygplanet MiG-29SMT till Kaliningrad

Utöver dessa robotar, som tack vare en målsökarfunktion ger en precision på fem meter när,
har Kaliningradområdet även förstärkts med ett nytt flygförband med uppgraderade MiG-29 SMT-stridsflygplan.

 

Många kärnvapen

När två robotkorvetter anlände till Kaliningrad från Svartahavsflottan blev det en kraftig reaktion från svenskt håll.
En ny dimension av hot i Östersjön nämndes. Man menade att de åtta tuberna för robotar på varje fartyg kan
bestyckas med kärnvapenbärande Kalibr-kryssningsrobotar.

Ryssland förfogar över sammanlagt 7 500 kärnvapenstridsspetsar, enligt Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), och cirka hälften av dessa är riktade västerut. Antalet kärnstridsspetsar som
är direkt insatsberedda har under det senaste året ökat från 1 600 till 1 780. Mot denna bakgrund är påverkan
minimal med ett tillskott av 16 nya möjliga kärnstridsspetsar med de två nya ryska robotkorvetter i Östersjöområdet.
Snarare är det ett politiskt schackdrag i det alltmer tilltagande psykologiska kriget mellan Nato och Ryssland.

 

Nato ökar sin övningsaktivitet


Pansarfordon från amerikanska 3. infanteridivisionens 1. pansarbrigadstridsgrupp under övning i Norge.
På bilden ses pansarskyttefordon M2 Bradley och stridsvagnen M1 Abrams. Foto: US Army

Under det senaste året har Nato-övningarnas omfattning slagit rekord i takt med att temperaturen stigit ytterligare
i Östersjöområdet. Den ena övningen har avlösts av den andra i en lång serie som till viss del knutits samman.
I juni 2016 genomfördes Nato-övningen Iron Wolf i Litauen med 5 000 deltagande soldater. Denna övning gick
hand i hand med nästa stora övning i Polen.

 

Den största övningen i Polen sedan 1989 genomfördes i juni 2016 som en fortsättning av Iron Wolf. Under den
polska Nato-manövern Anaconda deltog inte mindre än 31 000 soldater från 18 Nato-länder och fem övriga
Nato-PfP-medlemmar (däribland Sverige). Sammanlagt 3 000 stridsfordon och 105 stridsflygplan deltog.
Även marina förband övades och tolv örlogsfartyg deltog. Från Sverige bidrog Södra skånska regementet (P 7),
främst med element ur 71. mekaniserade bataljonen med cirka 160 soldater. I den svenska styrkan återfanns
även andra delar av bataljonen såsom transportledning och underhållsresurser. Även militärpolis och en
stridsfordon 90-pluton från Ledningsregementet ingick i styrkan.

 

Större ryska pansarstyrkor


Rysslands nya stridsvagn, T-14 Armata, där hela besättningen sitter i chassit.
Vagnen på bilden har en 12,5 cm kanon.
Foto: Vitalij V. Kuzmin

År 2015 skapades i Ryssland en ny armé, nämligen 1. gardesstridsvagnsarmén, och med den upprättades
under 2016 ytterligare två nya stridsvagnsdivisioner. Inriktningen är mot väst med centrum kring Smolensk
och Brjansk.

Den gamla 1. gardesstridsvagnsarmén, som intog Berlin 1945, upplöstes 1998. Detta var president Putins svar
på framgrupperingen av Nato-stridskrafterna i de baltiska staterna. Den nya armén ska förfoga över 500 moderna
stridsvagnar och de första T-14 Armata ska tillföras efter att vagnen gått i serieproduktion. Innebörden är att Zapad-2017
blir en viktig hållpunkt för att kunna mäta den operativa effekten. I samband med Zapad-2017 har de nyupprättade
förbanden uppnått en sådan grad av samövning så att stridsvagnarna kan prövas fullt ut.

 

Ny svensk försvarsmaktsövning 2017

För svensk del kommer Försvarsmaktsövning 2017 (FMÖ 17), även känd som övning Aurora, att genomföras under
september 2017. Sannolikheten är hög att de båda övningarna, Zapad-2017 och Aurora, kommer att genomföras
samtidigt i tid. Detta kan komma att innebära att de båda övande parterna kommer att möta varandra ett antal gånger
såväl i luften som till sjöss.
Trots allt är emellertid inflytandet från USA den absolut största faktorn som kan påverka säkerhetsläget i vårt närområde.
En förhoppning är att stormakterna kan närma sig varandra och skapa avspänning genom samtal i stället för provokativa
storövningar intill gränserna av respektive land.

Förändringar i framtiden

Inför 2017 proklamerade Rysslands generalstabschef Valerij Gerasimov att övningen Zapad-2017 planeras att genomföras
i de västliga delarna av Ryssland i samverkan med Vitryssland. Särskild vikt ska läggas på elektronisk krigföring
under manövern.

 

Av Jan Forsberg, överstelöjtnant och tidigare lärare i militärteknik på Försvarshögskola

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Begreppet totalförsvar måste få ett nytt innehåll – fortsättning

av Bo Richard Lundgren

Jag har tidigare på denna blogg argumenterat för att begreppet totalförsvar måste få ett nytt innehåll.
Utgångspunkten var då att det s k hybridkriget måste kunna mötas med totalförsvarets resurser.
I detta inlägg för jag diskussionen ytterligare ett steg och presenterar ett förslag på en ny definition.

Vi talar idag om ett vidgat säkerhetsbegrepp och en bredare hotbild. Statsmakterna har också angivit att
totalförsvarsplaneringen skall ske utifrån hela hotskalan. Men statsmakterna har valt att använda det traditionella
begreppet totalförsvar för att beteckna även dagens och morgondagens ansträngningar att möta hot mot den
nationella säkerheten. Då uppstår ett problem som är förknippat med den nuvarande definitionen av totalförsvar.

I Lagen om totalförsvar sägs att totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig.
Denna definition knyter an till en viss situation (krig). Därmed kan begreppet inte omfattas av åtgärder som
syftar till att möta andra hot i hotskalan, d v s sådana hot som inte är krig i traditionell eller folkrättslig mening.
Den nu gällande definitionen blir alltför snäv. Frågan blir nu hur man skall lösa detta problem.
Jag lämnar nedan ett förslag på en ny formulering.

Förslag:

Med totalförsvar menas de åtgärder som syftar till att möta antagonistiska hot mot den nationella säkerheten.

Denna formulering har flera förtjänster, anser jag. Jag listar några nedan.

  • Man kan planera i hela hotskalan. Men, man måste tydligt avgränsa totalförsvarsplaneringen till att enbart
    avse antagonistiska hot mot den nationella säkerheten. Hot som i första hand skall kunna hanteras inom
    krisberedskapen är inte relevanta, t ex skogsbränder, naturolyckor, smittsamma sjukdomar, miljöhot etc.
    Gränsen mellan krisberedskap och ”krigsberedskap” går nu inte vid höjd beredskap utan blir en fråga om
    åtgärdens syfte (mål). Åtgärden skall handla om att värna nationella intressen.
  • Man kommer ifrån dikotomin fred-krig. Distinktionen mellan planering i fred å ena sidan, t ex att minska
    sårbarheten i samhället, och skarpa åtgärder i krig å andra sidan, behöver inte längre upprätthållas. Åtgärderna
    kan vidtas i hela skalan vilket bl a innebär att gråzonsproblematiken och hybridkrigföring täcks in.
  • Man kommer också ifrån uppdelningen civilt-militärt. Alla åtgärder med det formulerade syftet kan vidtas
    av olika aktörer i hela hotskalan Det spelar ingen roll om åtgärden vidtas av civila eller militära aktörer.

Statsmakterna behöver nu fatta beslut och vidta åtgärder för att ett nytt totalförsvarsbegrepp skall kunna slå igenom
i en modern vokabulär, debatt, planering m m. Jag listar här de viktigaste åtgärderna.

  • Lagstiftningen behöver revideras i syfte att ge begreppet totalförsvar ett nytt innehåll. Det innebär bl a att
    reglerna om höjd beredskap behöver bli mer flexibla.
  • Regeringen behöver precisera sin nationella säkerhetsstrategi och tydligt ange vad som skall anses vara
    totalförsvarsplanering samt peka ut vilka aktörer som skall göra vad och vilken förmåga som skall uppnås.
  • Regeringen behöver också utarbeta en tydlig planeringsinriktning som ger aktörerna vägledning om hur man
    skall prioritera mellan scenarier och åtgärder.

Om inte statsmakterna förmår revidera totalförsvarslagstiftningen kommer det att råda stor förvirring och oreda inom
totalförsvarsplaneringen. Ambitionen att skapa ett modernt totalförsvar kommer då inte heller att lyckas.

Bo Richard Lundgren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.
1 juni 2017

 

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Den lockande men illusoriska neutraliteten

 

av Bo Hugemark

 

Under det första världskriget lämnades de nordiska länderna utanför krigshandlingarna (med undantag av storfurstendömet Finland).
Kriget utkämpades i huvudsak till lands, i ställningskrig på västfronten, rörligt i öster. Därtill med örlogsblockad till havs och ubåtskrig
mot Ententens försörjningslina till USA.

 

I det andra världskriget hoppades de skandinaviska länderna på en upprepning, men tyskarna hade dragit lärdomar av det första
och angrep Norge och Danmark bland annat för att försvåra marin blockad och underlätta ubåtskriget. Krigsteknikens utveckling,
framför allt flygets ökade betydelse spelade också in. Sverige ensamt kunde bevara sin neutralitet, genom turliga omständigheter
och eftergiftspolitik.

 

I det tredje, aldrig utkämpade, världskriget hoppades Sverige att även då vara neutralt. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
i krig blev doktrinen. Det var sannolikt en chimär. Det kriget skulle säkerligen ha förts i alla element och över vidare krigsskådeplatser.
Efter hand under det kalla kriget kom Norden att i stället för en flank till Centraleuropa att betecknas som en potentiell nordlig front.

 

Idag har Sveriges statsmakter i solidaritetsförklaringen uttryckligen övergivit tron på att kunna stå utanför krig i vårt närområde:
”Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land.” Icke desto mindre finner man
i NATO-motståndarnas argumentation en föreställning om att allianslösheten ger oss ökad handlingsfrihet. 
I en lysande uppsats
publicerad
av Finlands Utrikespolitiska Institut Trapped in the Twilight Zone, Sweden between Neutrality and NATO ger Robert
Dalsjö en historisk-psykologisk förklaring
till motviljan att överge neutralitetshoppet: ”In fact, scratch the surface of almost any
Swede and you will find instincts and a sense of detachment from the European mainstream that are the results of 200
years on the sidelines of history.”

 

Anmärkningsvärt nog fortlever det hoppet på sina håll också I Finland som förvisso inte haft 200 år av fred. Det återspeglas i en
färsk debatt där en av Finlands framträdande säkerhetspolitiska journalister, Olli Ainola vid eftermiddagstidningen Iltalehti hävdar
att det råder delade meningar mellan president Sauli Niinistö och riksdagen om finskt bistånd till Baltikum i händelse av krig.
Meningsskiljaktigheterna har förnekats av Niinistö och den som av Ainola utpekas som drivande i frågan i riksdagen, f d utrikes-
minister Erkki Tuomioja, notorisk neutralist. Vare därmed hur som helst, föreställningen om att Finland, i motsats till Sverige skulle
kunna stå utanför krigshandlingar i Baltikum florerar i finsk debatt.

Det är mycket osannolikt, bygger på en felaktig uppfattning av hur ett krig i Östersjöområdet skulle kunna gestalta sig. Kanske
påverkad av den svenska satsningen på Gotland, i debatt och sent omsider i praktiska åtgärder. En klok kraftsamling av våra
minimala resurser mot det farligaste hotet. Som visas i Karlis Neretnieks scenariobeskrivning i Till bröders hjälp/Friends in Need
skulle ryssarna genom att ta Gotland närmast omöjliggöra allierade flyginsatser över Östersjön i försvaret av Baltikum.
En annan flygväg vore då över Finland, gärna med utnyttjande av finska baser. Då når man också de bakre delarna av och
förbindelselinjerna för ryska invasionsstyrkor.

 

Det är knappast troligt att Ryssland skulle lämna den infallsporten öppen inför en invasion, inte heller att det skulle ta risken att
Finska viken spärrades. En preemptiv rysk insats mot Finland skulle vara högst sannolik, i synnerhet som landet öppet proklamerar
en latent NATO-option – som det inte skulle hinna implementera i en hastigt uppblossande kris.

 

I sitt motstånd mot NATO-anslutning faller både svenska och finska neutralister tillbaka på orealistiska föreställningar om en framtida
väpnad konflikt. Det är värre än så: om Asintolas beskrivning är korrekt vill Tuomioja-falangens företrädare få till ett regelrätt förbud
mot att ge framför allt Estland militärt stöd. Det påminner om den svenska socialdemokratiska regeringens utrikesdeklaration 1995,
där det sades ” För att vi skall kunna bidra till säkerhetspolitisk stabilitet krävs emellertid att vårt handlande är förutsägbart
Vi får inte heller inge andra stater förväntningar om ett svenskt militärt engagemang i händelse av väpnad konflikt
”.
Det var avsett som en näsknäpp åt Carl Bildt, som hävdat att Sverige inte kunde vara neutralt om de baltiska staterna angreps.
”Förutsägbarhets – doktrinen” blev kortlivad, men nu ser vi kanske den leva upp i finsk tappning. Den strider mot alla sunda
strategiska principer och ger carte blanche till den presumtive angriparen.

Bo Hugemark är överste, säkerhets- och försvarspolitisk analytiker och ledamot av KKrVA.

19 maj 2017


------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk

 

 

Årsmöte för 97 års män den 12 maj


Kyrkan omnämndes första gången 1432 med namnet Sankt Nikolai

Påminner om vårt besök i St Nicolai Kyrka nästa fredag 05-12.

Samling utanför kyrkan kl 09.30. Efter besöket fikar vi och genomför årsmöte.

 

 

Marinstugan på Söder i Halmstad

Marinstugan är en kulturbyggnad i Halmstad som byggdes 1852 och låg då vid nuvarande Slottsbrons
västra fäste. År 1861 flyttades den till sin nuvarande plats. Den har genom åren använts som ångbåts-
expedition – tullklareringslokal – materialbod – personalrum – omklädnings & tvättrum för personal på
mudderverk och bogserbåtar samt fotogen & drivmedelsförråd.

Hamnförvaltningen beslutade att föreningen Flottans Män skulle få disponera det f.d. fotogenmagasinet
som sin föreningslokal. Yrkesmän av olika kategorier i föreningen gjorde lokalen ändamålsriktig – Flottans
Mäns nya hem invigdes den 16 juni 1956
.

Byggnaden renoverades och utanför huset sattes s.k. ljugarbänkar upp och som blev välbesökta av

söderpojkarna som andäktigt fick lyssna till skepparhistorier med varierande sanningshalt.

När söder i Halmstad under senare år bebyggts med nya hus har Marinstugan bevarats för eftervärlden.

Se filmen om Marinstugan

 

 

Årsmöte hos Flottans Män i Göteborg



 

 

Årsmöte hos Flottans Män i Göteborg i mars 2017. Bertil Andreasson erhöll SMKR Guldmedalj
för hedervärda insatser inom kamratföreningen och Sveriges Militära Kamratföreningars
Riksförbund.


 

Resa till krigsmuseet i Stevnsfort Danmark


F
örsvarsutbildarna i Halmstad erbjuder Kamratföreningens medlemmar att gratis
deltaga på nedanstående resa dock krävs medlemskap i föreningen – årsavgift 100:-
som insätts på Plusgiro 356 68-3. Skriv namn & epostadress så kassören vet vem
som betalt.
siw.mehilainen@forsvarsutbildarna.se

Vi är 30 anmälda till föreningsresan till Stevnsfort i Danmark men det finns plats för några
fler i bussen. Välkommen!


 

Fyra filmer om hemberedskap
Nu finns fyra instruerande YouTube filmer där armbryterskan Heidi Andersson visar hemberedskap
med enkla grepp. Filmerna är textade på lättare svenska och handlar om hur man kan tillgodose
de fyra grundläggande behoven av vatten, mat, värme och kommunikation vid samhällsstörningar.
Filmerna är fria att användas
. Se filmerna på MSB:s Youtubekanal

 

Malmö får mönstringskontor till nya värnplikten
När värnplikten återinförs öppnar mönstringskontor i Malmö. Hundratals mönstrande i veckan
kommer att testas på Norra Vallgatan.

http://www.sydsvenskan.se/2017-05-08/malmo-far-monstringskontor-till-nya-varnplikten

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

En rysk ljusglimt?

 

av Jan Leijonhielm

 

 

Ryska demonstrationer den 26 mars 2017.   EPA/Maxim Shipenkov                    (foto inlagt av Lars Björk)

Den 26 mars skedde omfattande demonstrationer över hela Ryssland, de största sedan 2012, då hundratusentals protesterade
mot Putins tillträde som president för en ny period. De hade initierats av oppositionspolitikern Aleksander Navalny och riktades
mot korruptionen i allmänhet och premiärminister Dmitrij Medvedev i synnerhet. Denna gång hade demonstrationerna dock
en annan karaktär och kan i bästa fall innebära en ny faktor i rysk politik, detta av följande skäl:

 

Framför allt var sammansättningen annorlunda. Medan tidigare demonstrationer huvudsakligen bestod av medelålders ryssar
som upplevt sovjeteran, gick en oväntat stor skara tonåringar och personer under 30 ut på gatorna. De representerade en mer
orädd generation som i större utsträckning hämtar sin information från nätet, och upplever att de inte vill leva i en starkt
korrumperad stat. Detta hjälpte nu inte, polis och FSB arresterade tusentals. Av detta märktes naturligtvis mycket lite
i statskontrollerade media.

 

En annan faktor bestod i spridningen över landet. Även i mindre och mellanstora städer förekom stora protester.
Dessutom deltog uppenbarligen en relativt stor andel arbetare i dessa städer, något som gör det besvärligt för regimen
att skylla på förvillade och västinfluerade storstadsbor. Här gällde det kärnväljare.

 

En förklaring till storlek och sammansättning beror sannolikt på måltavlorna för demonstrationerna. Korruptionen är märkbar
för alla samhällsklasser och i alla delar av landet. Dessutom är Medvedev genuint impopulär, ca 60 procent av befolkningen
hyser inget förtroende för honom. Navalnys roll var däremot inte avgörande, endast en mindre del av befolkningen känner
över huvud till honom och endast 5-7 procent skulle i dagsläget rösta på honom i ett presidentval, något Navalny dessutom
inte formellt kan deltaga i, eftersom han fällts i domstol för uppenbart påhittade brott.

 

Att en yngre generation på ett för regimen mycket oväntat sätt visade intresse för politiken tyder på att ett paradigmskifte
kan vara på väg. Yngre generationer har hittills varit påtagligt frånvarande i politiken, studenter inte minst. Då räknar jag inte
in den s k Putinjugend (ry Nasji), Förenade Rysslands ungdomsförbund, som används som förebild på idoldyrkan och som
instrument vid t ex ambassaddemonstrationer, aktioner mot ”landsförrädare” eller bokbål.

 

Förklaringen till den synbara apati som studenter och andra uppvisat beror i hög grad på att all form av opposition noteras
av myndigheterna och ofta leder till stäckade tänkta karriärer inom statsförvaltning och risk för utestängning från universitet.
Ett av de mest liberala universiteten, Europeiska Universitet i S:t Petersburgs hotas f n av stängning, regimen har funnit det
alltför västvänligt och frispråkigt.

 

Vad är då utsikterna för fortsatta protestyttringar, eller någon effekt av dem? Dessvärre måste åtminstone de senare betraktas
som ytterst begränsade. Putin et consortes hyser en närmast panisk skräck för Majdan-liknande protester som skulle bli
svårhanterliga och har under åren byggt upp ett stort antal skyddsmurar. Under demonstrationerna 2012 gick hundratusentals
ut på gatorna mot det manipulerade presidentvalet. Resultatet blev magert: de som kunde identifieras har successivt åtalats,
medan marschen mot en totalitär stat obekymrat fortsatte. Ja, lagstiftningen skärptes naturligtvis också på ett antal områden.

 

Om demonstrationerna skulle bli svårhanterliga, d v s om säkerhetsorganen inte hinner gripa alla eller tappar kontrollen,
har de nu laglig rätt att använda vapen mot folkhopar, d v s skjuta skarpt mot obeväpnade (säkerligen skulle dock skjutvapen
i efterhand upptäckas bland demonstranterna).

 

Det finns synbarligen små kryphål i lagen. Således kan man utan tillstånd utföra enmansdemonstration, men den som så gör
kommer snabbt att finna att han/hon omgärdas av andra demonstranter som framstampats av myndigheterna och vips så grips
personen av polis för olaglig demonstration. En variant består i att motdemonstranter plötsligt dyker upp och då måste den
ensamme gripas av säkerhetsskäl. Demonstrationsrätten har även på andra sätt beskurits kraftigt genom lagstiftning,
och nya lagar förbjuder kritik av myndighetspersoner eller skymfande av nationen.

 

Historiker som vågar ha kritiska synpunkter på t ex det kloka i att låta Leningrads befolkning under andra världskriget uthärda
fruktansvärda lidanden avskedas. Eftersom annekteringen av Krim skedde genom ”demokratiska” val, och som skydd för den
hotade ryska befolkningen, blir kritiker av den lagstridiga annekteringen brännmärkta som landsförrädare av lydiga media osv.

 

Vladimir Vladimirovitj Putin, född 7 oktober 1952 i Leningrad, Ryska SFSR i Sovjetunionen, är Rysslands president sedan
7 maj 2012. Det är hans tredje presidentperiod.    (foto inlagt av Lars Björk)


Mot bakgrund av att Putin nästa år sannolikt kommer att omväljas som president till 2024 - inget annat tyder i dag på det,
han ligger stadigt över 80 procent i opinions­undersökningar och tiden börjar bli för knapp för en kronprins att träda fram,
så är det svårt att se hur opinionsyttringar av nämnda slag skulle kunna åstadkomma en förändrad politik.

Det mesta talar dessvärre för en fortsättning av nuvarande trender i alltmer repressiv riktning, instrumenten för att bryta denna
utveckling finns helt enkelt inte. Putins oväntade frånfälle, en palatskupp eller mycket stora, ihållande och landsomfattande
demonstrationer kanske kan få denna profetia på skam. Det är dock föga troligt att vi i hans ställe skulle få se en liberal politiker
med målet att skapa en modern stat på demokratisk grund. Någon valbar sådan finns ännu inte i sikte.
Den ryska befolkningens intresse för en sådan stat ligger enligt opinionsundersökningar också tyvärr på en bottenplats sedan länge.

 

Demokrati blev under Jeltsin synonymt med kaos och fattigdom, sedan hjälper det inte att nästan halva befolkningen anser
att landet är på fel väg, förkärleken för en stark ledare väger under alla omständigheter tyngre.

 

Jan Leijonhielm är f d byråchef och ledamot av KKrVA:

8 maj 2017

 

 

Debatt

"Hotbild saknas"

Av Per Sjöswärd

 

Känns mantrat igen? Det som användes stup i ett, till och med av högre militärer samt politiker och professionella tyckare så fort
upprustning av Sveriges försvar kom på tal. Ett av resultaten blev 2009 års riksdagsbeslut, då den allmänna värnplikten i praktiken
avskaffades. Sveriges värnkraft kan därefter liknas vid ett konkursbo; vi har försummat att hålla jämna steg med utvecklingen då
det gäller  såväl moderna vapensystem som kritiska analyser av Rysslands planer och åtgärder.

Vi ligger med andra ord ohjälpligt efter.

 

Hur många tidningsläsare, radiolyssnare och televisionstittare vet vad de ryska robotsystemen Iskander-M och Kalibr är för något
och vad som kan åstadkommas med dessa? Kanske dags med en kort konsumentupplysning?

Jag börjar med markroboten 9K720 Iskander-M, vars namn torde ha ursprung i det ryska verbet för "söka", iskath.
Alltså en målsökande robot. (Natos rapporteringsnamn är SS-26 Stone).


Medeldistansroboten Iskander-M med trolig räckvidd 70 mil                             (foto inlagt av Lars Björk)

 

Iskander-M väger 3,8 ton och har ersatt den äldre Scud-roboten. Iskander-M är bärare av olika stridsspetsar, exempelvis klusterbomber,
bränsle för luftsprängning, en med förstärkt sprängverkan, en för markpenetrerande bunkersprängning och en med elektromagnetisk
puls (EMP) för förstöring av radarutrustning och annan halvledarelektronik. (Samtliga batteridrivna armbandsur slås ut inom robotens
verkansområde, dock inte mitt klassiska självuppdragande urverk). Iskander-M började serietillverkas 2005 och i slutet av det året var
de första robotarna operativa. Den ballistiskt styrda enstegsroboten är utrustad med två fasta drivmedelssystem. Den kan omriktas
mot ett mål på några få sekunder. Rörligheten med de mobila robotenheterna (två stycken på ett dumperliknande lastfordon) gör att
de är svåra både att lokalisera och stoppa. Naturligvis kan Iskander-M också förses med kärnstridsspetsar.

 

Iskander-M är mycket svåra att slå ut med flyganfall, och en enhet kan vara operativ på 20 minuter. Målsökande och takslående
sub-stridsmedel väntas bli operativa inom något år. Iskander-M kan då även bekämpa stridsfordon. Fjärrstridssystemet kan slå ut
mål på 500, troligen även upp till 700 kilometers avstånd med mycket hög precision, fem till tio meter. Våra äldre JAS Gripen-plan
kan inte bekämpa Iskander-M. Till detta behövs kvalificerade luftvärns- och radarsystem med mycket korta reaktionstider,
då Iskander-M kan ha en sluthastighet på drygt Mach 5.0 (= 6 125.22 kph, eller 1 701.45 m/sek).

 

Våra tre kvarvarande flygflottiljer plus två krigsbaser kan slås ut i ett enda svep med Iskander-M enheter landsatta på Gotland och
från den ryska garnisonen vid Alakurtti i norra ryska Karelen. Robotarnas anflygningsfart ligger på 2 100 - 2 600 m/sek (Mach 6 - 7)
och flyghöjden är 6 - 50 km. Sverige saknar i dag alla möjligheter att skydda sig mot Iskander-M, uppskjutna från Kaliningrad.
Angriper man vår flygflottilj i Kallinge kommer sannolikt marinbasen i Karlskrona att samtidigt slås ut. En småstat som Sverige
kommer aldrig att ha råd med de vapensystem som krävs för att effektivt bekämpa fjärrstridsvapen som Iskander-M.

3M-54 Kalibr med en räckvidd på 260 mil                                          (foto + text inlagt av Lars Björk)

 

En annan robottyp är 3M-54 Kalibr (Natos rapporteringsnamn är SS-N-30) som finns ombord på de senaste ryska ytstridsfartygen,
bland annat de korvetter av Buljan-klass som i höstas ombaserats från Svarta Havet till Östersjön. Kalibr har avfyrats från fartyg
i Kaspiska Havet och Medelhavet och träffat markmål i Syrien med mycket god precision. Från baser i Kaliningrad når markmål-
versionen av Kalibr hela Europa. Skulle det uppstå en väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato i Östersjöregionen kan vi vänta
oss att USA och Nato är på plats, vare sig Sverige vill eller ej. Svenskt territorium (främst Gotland och Blekinge samt delar av
Norrbotten) behövs om Baltikum och Nordeuropa ska kunna försvaras.

 

Tvärsäkra militärer och politiker har i åratal hymlat om att krigshandlingar gentemot Sverige inte kan förväntas "inom överskådlig tid".
(Vad är överskådlig tid???). Vet våra besserwissrar verkligen vad som rör sig inne i diktatorers huvuden? I dag? Om en vecka?
Om en månad? Ett par år?

 

Saknas hotbild? Bedöm själv.

 

Per Sjöswärd

Journalist och författare
17 april 2017

 

------------------------------------------------------------------
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelsemedlem Försvarsutbildarna Halmstad & Förbundsstyrelsen i Halland

https://www.facebook.com/ForsvarsutbildarnaHalland/

 

http://www.forsvarsutbildarna.se/halland/forbundets_foreningar_6/halmstad