Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

StartsidaInformationAktiviteterHistoriaFörsäljningAdressändring
Tidningen
Veteran info
Bli medlem
 

 

 

 

 

 

 

 

 Vidarebefordrat brev:

Från: "Arne Broberg sr" <arbrob@online.no>

Ämne: Nordisk stevne 2017 i Halmstad

Datum: 28 juni 2017 20:54:50 CEST

Till: "Anders Emanuelson" <anders.emanuelson@gmail.com>, "SMKR - Stockholm " <smkr@telia.com>

Kjære Anders.

Jeg vil på det varmeste få takke deg og din stab for et fantastisk bra gjennomført stevne i Halmstad. Tilbakemeldingene fra de norske deltakerne har bare vært udelt positive. Det som imponerte meg aller mest,
og som jeg også ga uttrykk for i min takketale, var alle de frivillige som hadde stilt opp til de enkelte arrangementene.
Vel blåst !!!! som vi sier i Norge. Hils dine nærmeste medarbeidere og GOD SOMMER.
PS. Nå er det bare for oss å forsøke å gjøre det like bra i 2019.DS
 

(Skulle vært sendt tidligere, men har hatt datatrøbbel)

Mange hilsner

Arne Broberg
Kragstadvn 26-N-3513 Hønefoss
+4732121715/+4791562950

sagesman gunnarohlsen@spray.se 

 

Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2017-07-16

 

   

 

Se fler foton i Galleriet. Klicka här!. Ytterligare foton kommer.

 

 

 

Nordiska mötet, XXXVI, i Halmstad

Av  Alf Eckerhall

På trappan vid rådhusets port stod kungarna Kristian IV och Gustav II Adolf till synes väntande på oss

närmare 200 delegater från de nordiska länderna. Kungarna hade träffats redan 1619 på det då alldeles

nybyggda slottet i Halmstad; Gustav II Adolfs ärende var att gälda den sista delbetalningen av Älvsborgs

andra lösen, som vid freden i Knäred 1613 hade bestämts till en miljon riksdaler silvermynt.


Svenska delegationen förbereder avlämning på Lv 6 kaserngård (foto SMKR)

Vi hade i vårt logi på Lv 6 på Galgberget stigit upp i ottan och intagit en stärkande frukost samt med

musikkårs hjälp hälsat våra nationsflaggor. Vi hade också genomfört en ceremoni med kransnedläggning
vid veteranstenen i Norre katts park samt med musikkår marscherat på gruppkolonner genom Norre port
till Stora torg. Vi ankom en halvtimma före utsatt tid, men kommunstyrelsens ordförande Johan Rydén var
på plats och välkomnade oss till Halmstad och till det vackra rådhuset i tegel.

 


Uppställning vid veteranstenen i Norre katts park (foto SMKR)

Rundvandringen i rådhuset blev en verklig konstrunda med Halmstadgruppens och andra framstående
konstnärers alster att beskåda.

Det blev också tillfälle till provsittning av de 71 fullmäktigestolarna och att lyssna till Johan Rydéns
redogörelse för de politiska partiernas balansakter i plenisalen.

På eftermiddagen fick vi på Garnisonsmuseet träffa 91:an Karlsson och alla mustiga befälspersoner i

Hans närhet. Där fanns också interiörer, vapen och materiel som gott räcker till ytterligare några besök

därstädes. På kaserngården fanns utställning av modern krigs materiel och raska instruktörer som lärde

oss allt vi borde veta om utrustningen. På Skedalahed visades luftvärnets utrustning som funnits efter

hästanspänningens tid. En lvakan kunde skjuta 120 skott på en minut! I regementets hörsal blev det

sedan ett pedagogiskt och intressant föredrag av Lv-skolans stf chef Johan Kämpe om Dagens svenska

luftvärn samt luftvärnets utveckling. Lv har två bataljoner och skall skydda, bekämpa, hindra, störa,

understödja och luftövervaka. Deras radar täcker samtidigt nästan hela södra Sverige.

Dag två var särskilt nyttig för alla markbundna delegater (armépersonal). I Ängelholms flygmuseum

fick vi lära oss att inte bara känna igen alla flygplan från J21 och J29 till JAS 39, utan också vilka

prestanda varje plan har. F 10s kamratförenings piloter hade gått man ur huse för att lära oss allt de

kunde. Besöket avslutades med avancerad flyguppvisning, som gjorde några besökare alldeles yra.

I Halmstads hamn fick vi en snabbutbildning på korvetten Sundsvall. Besättningens 40 officerare och

sjömän lärde oss allt om korvettens kapacitet och beväpning. En svaghet, som vi kanske inte skall

nämna, är det egna skyddet mot luftburna robotar. Men den detaljen kan nog komma att avhjälpas så

småningom.

 

Den tredje dagen började på FMTS. All teknisk utbildning inom Försvarsmakten samordnas av

Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad. Det gäller även den tekniska utbildning som sker vid

andra förband, skolor eller centrum. Skolan ansvarar för att upprätthålla och utveckla insatsförsvarets

tekniska bataljon. Stora krav ställs på tekniska officerare under en internationell insats pga

att utrustning belastas hårdare och tillgången på reservdelar och verkstäder är sämre än hemma.
Officerare, specialistofficerare och civil personal utbildas för alla försvarsgrenar i kurser som varierar i

längd mellan ett par dagar och ett helt år.

FMTS utbildar också flygtekniker, flygledare och officerare från en rad länder på t.ex.

JAS 39 Gripen, helikoptersystem och stridsvagn 122. Skolan stöder även försvarsindustrin med teknisk
utbildning i samband med exportaffärer.

Vi lärde oss mycket om materielen, men lyckades inte begripa den fullt ut.

 


Besök vid Halmstad slott (foto SMKR)

På eftermiddagen blev det mottagning och visning av slottet. Kristian IV såg till att slottet byggdes för

hans rekreation. Slottet ligger intill Nissan och utanför den gamla stadskärnan. Och tur var det, för

på hösten 1619, ett par år efter det slottet var färdigbyggt brann hela staden utom kyrkan och några

stenhus ned till grunden. Kristian lät göra en ny stadsplan med bredare gator och i ett rutnät som

påminner om Manhattans och Vancouvers.

 


Nationsvis skyttetävling på Nyårsåsens skjutfält (foto SMKR)

Samtidigt med FMTS-utbildningen genomfördes på Nyårsåsens övningsfält en landskamp i skytte

med pistol och automatkarbin. Tävlingen höll hög klass och blev mycket spännande med särskjutning

mellan hela fyra skyttar om silvermedaljen. I slutprotokollet blev det en guld - en silver - och en

bronsmedalj till Sverige. Norge  tog en guld - och en bronsmedalj och Danmark tog en silvermedalj.
I nationstävlingen tog Sverige hem segern och vandringspriset med 360 p. Norge hade 348, Danmark

316 och Finland 212 p.

Varmt tack till förbundets ordförande Anders Emanuelson och hans medarbetare för ett innehållsrikt

och ett på ett förnämligt sätt genomfört möte! Nästa nordiska möte äger rum i Elverum, Norge, den

13-16 juni 2019.

Alf Eckerhall

Ordförande i Norra Smålands Regementes Kamratförening i Stockholm

 

 

Filmen från Nordiska militära kamratföreningsmötet klar


En stor eloge för filmen, på något sätt ger den en helt annat överblick än när man stod mitt i leden och är dessutom estetiskt välformad.

Talen av Emanuelson och andra går också fram tydligare. /Stig-Arne Jacobson

 

En film om 36. nordiska militära kamratföreningsmötet i Halmstad kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller en DVD film med
hårdplastfodral med omslagsfoto enligt ovan (100 kr).

 

 

Händer i vår förening mm

26 augusti kl 09.00 – 15.00              Lv 6 regementets dag

30 augusti – 3 september                 Kamratresa till Finland

4 september kl 18.00                       Uppstartsmöte för KF styrelse

September                                      Tidningsredaktionen påbörjar sitt arbete

 

 

Tidningsredaktionen behöver Din hjälp

Har du något att berätta?

Artiklar, artikelförslag och anekdoter mottages tacksamt.

Kontakta Bo Westman: Tel: 0730-21 90 50

Epost: bossebus213@hotmail.com

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN     

Genomlys säkerhets- och försvarspolitikens misslyckande

 

av Claes Arvidsson

 

”Den 16 juni 2009 beslöt riksdagen att värnplikten i Sverige skulle vila i fredstid, vilket i praktiken innebar att
värnpliktsförsvaret avskaffades. I avsaknad av en allvarlig militär hotbild mot Sverige prioriterades försvar av
det svenska territoriet ner, till förmån för ett aktivt deltagande i internationella militära insatser med anställda
soldater i alltid tillgängliga militära förband. Försvarskostnaderna som andel av Sveriges BNP tenderade att
minska.”

 

Så inleder Joakim Berndtsson, Ulf Bjereld och Karl Ydén en presentation av SOM-institutets pejling av svenska folkets
syn på försvar och säkerhet på DN-debatt 15/6. De fortsätter artikeln med konstaterandet att ”i dag är situationen närmast
helt förändrad”. Det är sant. Det nationella försvaret står i fokus.

 

Genom att slå fast att försvarsbeslutet 2009 skedde ”i avsaknad av en allvarlig militär hotbild” ansluter de tre sig till
en verklighetsbeskrivning som man i politiken gärna tar fasta på när det blickas tillbaka på avvecklingen av det nationella
försvaret. Att det var rätt då men blev fel på grund av att verkligheten förändrades och att politiken därmed måste läggas
om. Brytpunkten blir då det ryska kriget mot Ukraina och annekteringen av Krim 2014.

 

Kort sagt, politik som rationellt handlande.

 

En mer principiell invändning mot det sättet att argumentera är att en stat alltid måste ha ett nationellt försvar – evig fred
kan aldrig tas för given.

 

En annan fråga är hur ”avsaknad av allvarlig militär hotbild” ska tolkas. Det är lätt att instämma i att en sådan saknades
under den tid då det nationella försvaret avvecklades, men därmed kan och bör man inte sätta punkt. Den intressanta
frågan när det nu görs försök att skriva den politiska historien, är om det fanns en riskbild som i sådana fall ger ett annat
perspektiv på 2009 och 2014.

 

I själva verket ringde varningsklockorna redan före 2009 och sedan alltmer ihållande under perioden fram till 2014.

 

 

I min bok ”Fritt fall: Nedslag i debatten om försvar och säkerhet i Sverige” (Penna till papper bokförlag 2017) kan man
i artikelform följa hur utvecklingen i Ryssland blir alltmer negativ under 2000-talet. Mer auktoritärt inåt, mer aggressivt utåt.
Allt kombinerat med ett militärt återtagande. Riskbilden förändrades till det sämre. Än mörkare blev den i augusti 2008
då det ryska kriget mot Georgien ägde rum.

 

Så ja, det fanns en riskbild som ett välfungerande politiskt system borde ha tagit höjd för. Ändå var det bara folkpartiet
liberalerna som efter Georgienkriget tog intryck av den förändrade lägesbilden, och började lägga om partiet kurs från
en politik som bars upp av tanken på självvald internationell insats till behov av ett nationellt försvar.

 

Via artiklarna i Fritt fall kan man följa försvars- och säkerhetspolitiken under mer än ett decennium – under statsministrarna
Persson, Reinfeldt och Löfven. En slutsats är att det rör sig om ett kollektivt politisk misslyckande. En annan är att det
vore både klädsamt och viktigt om de statsbärande partierna – socialdemokraterna och moderaterna – gjorde upp med
vad de gjorde.

 

Men det är inte allt. Framför allt behövs en genomlysning av misslyckandets anatomi för att vaska fram de faktorer
och processer som bidrog till att det politiska systemet inte reagerade. I stället följde man den gamla kartan i en ny terräng.
En sådan analys handlar om historieskrivning, förståelsen av försvarspolitiken som politikområde och inte minst viktigt
om lärande.

 

Det gäller också att se framåt. Kunskap, debatt och lärande skulle vinna på ökad offentlighet kring försvar och säkerhet.

Några förslag med fokus på debatt, vidsyn och granskning av politik och myndigheter:

 

  • I myndighets-Sverige är fristående inspektioner numera ett vanligt inslag. Försvarets myndigheter borde på samma
    sätt ha externa inspektioner.

 

  • Stärk forskningen om försvar och säkerhet vid universitet och oberoende högskolor (FHS-modellen har fortfarande
    inte lyckats övertyga). En omvandling av professuren i underrättelseanalys i Lund till ett lektorat är fel väg att gå.
  • Ge FOI:s säkerhetspolitiska analysenhet ett fast grundanslag – i stället för att som nu planera för en neddragning
    på anslaget.
  • KKrVA skulle kunna bidra mer till det offentliga samtalet genom att inrätta ett råd bestående av 3-4 akademiledamöter
    som en gång per år redovisade en granskning av aspekter på försvars- och säkerhetspolitiken. Modellen för detta
    kan hämtas från tankesmedjan SNS:s Konjunkturråd respektive Demokratiråd, som med sina årliga rapporter belyser
    politik, problem och tendenser.

 

Försvar och säkerhet skulle må bra att ses på som ett vanligt politikområde.

Det skulle också visa vad som särskiljer.

Claes Arvidsson är författare, mångårig ledarskribent i SvD och ledamot av KKrVA.
10 juli 2017

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Be aldrig om ursäkt för att vi övar

 

av David Bergman

 

Poliser och personal ur Försvarsmakten omhändertar skadade ungdomar efter ett fingerat terrorattentat mot ett skoldisco. Övningen
Meteor prövade personalen till deras yttersta gräns, både i omfattning och realism, endast ett par veckor innan attentatet på Drottninggatan.
Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten

 

Det är sent på kvällen när larmet kommer: skottlossning på skoldisco i Uppsala. Den första polisbilen som kör fram mot
skolentrén blir direkt beskjuten. Uppsalapolisens insatsstyrka är snabbt på plats men möter kraftigt motstånd av en grupp
välorganiserade och välbeväpnade terrorister. Kraftiga detonationer och höga skrik hörs inifrån byggnaden. Det är inte
förrän Stockholmspolisens insatsstyrka Piketen tillsammans med förstärkningsresurser från Försvarsmakten anländer
som de tillsammans via flera inbrytningspunkter simultant lyckas forcera in i lokalen och oskadliggöra terroristerna.

 

När det sista skottet tystnat och pannlamporna tänds möts personalen av ett blodbad. Skriken från de skadade och
panikslagna bara ökar i styrka. Flera har bortsprängda kroppsdelar, andra har öppna sår medan ännu fler är i chock.
Ungdomar drar i poliserna och soldaterna och ber i panik att de ska rädda just deras kompis när de påbörjar triagering
och omhändertagande. Det är sen natt innan helikoptern lyft för att transportera iväg den sista skadade. Först nu hittas
de tysta och chockade som gömt sig i skrymslen runt om i den enorma byggnaden.

 

Denna gång var det lyckligtvis inte på riktigt. Sent på natten återuppstår såväl skadade som avlidna på ett givet kommando
och personalens agerande utvärderas grundligt inne på garnisonsområdet i Uppsala. Det avslutande momentet var kulmen
på övningen Meteor där en och en halv veckas fördjupande utbildning växlats med praktiska moment i Uppsala, på Berga,
i Stockholms skärgård och på Gotland. För att säkerställa realismen i momenten hade professionella figuranter med amputerade
armar eller ben lejts in från det brittiska företaget Casualty Resources (tidigare Amputees in action) tillsammans med busslaster
av frivilliga skolungdomar. Sminkpersonalen hade gjort figuranternas skador så verklighetstrogna att de, trots vetskapen att
de inte var riktiga, blev obehagliga att titta på.

 

Denna gång fanns jag i övningsledningen. Något som gav mig tid och möjlighet att reflektera lite extra, varav två saker utmärker.

 

Det första rör behovet av realistiska övningar och vad de ger personalen. Den 7 april, bara några få veckor efter slutmomentet
på övningen, skedde dådet på Drottninggatan i Stockholm. Flera ur personalen som övades den natten i Uppsala fanns på plats
efter attentatet i Stockholm, bättre förberedda med slipade färdigheter. Att eftersträva en sådan realism i övningar har dock en
tendens att orsaka diskussion inom organisationen. Jag har vid mer än ett tillfälle mött de som med skeptiska röster menat att
sådana typer av övningar eller bilder från dem ”kan missförstås”. Självklart kan de missförstås! De avbildar en extrem miljö som
i alla andra kontexter än en övning skulle vara otänkbara. Men det utgör på inget sätt en anledning att avstå från att öva.

Efter att ha sett ocensurerade bilder från attentatet på Drottninggatan kan jag konstatera att realismen i övningen hamnade
väldigt nära verkligheten. Då vi förväntar oss att personal skall kunna verka och prestera i extrema miljöer har vi ett långtgående
ansvar att öva dem med moment som så nära som möjligt återspeglar de extrema krav som en skarp situation kan komma att
ställa på dem.

 

Det andra rör buller-klagarna och att vi aldrig ska be om ursäkt för att vi övar. Övningen drog till sig mycket uppmärksamhet
från närboende, kanske mest så momenten i Uppsala som genomfördes nära tätbebyggt område. Huvudsakligen var kommentarerna
som så ofta väldigt positiva. Främst skolungdomar och pappor med barn på axlarna kom glatt springande för att titta på fordon
och helikoptrar samt prata och ställa frågor. Det fanns dock självklart enskilda individer som trots omfattande information & skyltning
inte upplevde sig ha fått någon information och krävde att vi skulle sluta bullra. En skrikande man krävde en ursäkt och att vi
omedelbart upphörde med vad vi gjorde, annars skulle han ringa polisen. Vi gick honom halvvägs till mötes: då det just då inte fanns
fler poliser någonstans i Uppland än på den platsen kunde vi bespara honom att ringa.

 

Det är ett enkelt faktum att oaktat hur väl vi informerar så kommer det alltid finnas individer som upplever sig oinformerade.
Det finns också de som helt enkelt rent principiellt eller ideologiskt inte tycker om att försvaret finns, och som en följd av det reagerar
negativt på att vi övar. Det har de givetvis all rätt att tycka, det är till och med den rätten vi försvarar, men då är anledningen till
deras reaktion något helt annat än informationen från myndigheten. Ibland har klagomål på telefon eller bara orden
”Någon har reagerat” varit tillräckligt för att få även höga chefer att vackla vad gäller verksamhetens fortsättning.
Jag är den förste att beklaga om vår verksamhet orsakat någon olägenhet. Att vara vänlig och professionellt bemöta alla,
även skrikande surpuppor, är också självklart. Men jag kommer aldrig, aldrig be om ursäkt för att vi övar.

Ett fordon har kört in i människor på Drottninggatan i centrala Stockholm. Foto: Tomas Oneborg SvD

Personalen som hanterade attentatet på Drottninggatan har fått oerhört mycket beröm, av goda anledningar.
Likaså i många andra situationer där poliser och soldater ställts inför svåra och ibland livshotande situationer.
Men goda prestationer kommer sällan utan god utbildning och realistiska övningar. Så fortsätt att öva, så realistiskt
som möjligt, och be aldrig någonsin om ursäkt för det.

 

https://www.youtube.com/watch?v=UWpO8JP8s1A

 

David Bergman är major, försvarsmaktsdoktorand och ledamot av KKrVA:

12 juli 2017

 

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot

 

PROTOKOLL ÅRSMÖTET 2017

Tid
: Fredagen den 7 april kl 1800.

 

Närvarande: Ett knappt 90-tal medlemmar.

 

Föreningens ordförande, överste Johan Rydén, inträdde och efter avlämning inmarscherade
fanförare med Kamratföreningens fana och Hallands regementes fana.

Ordföranden hälsade de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till dagens

föredragshållare Finlands konsul i Halmstad Stefan Ågren med hustru Seija, inbjudna gäster
och Skånska Husarsextetten.

 

Ordföranden höll parentationen över de medlemmar som avlidit sedan föregående årsmöte.
Ordförande anbefallde även att våra tankar skulle gå till offren och deras anhöriga i händelserna
i Stockholm tidigare under dagen varefter musikkåren spelade Prästernas marsch ur Trollflöjten
av Wolfgang Amadeus Mozart.

 

Musikkåren genomförde därefter en mycket uppskattad konsert. 

 

Förhandlingar

 

§1    

Föreningens ordförande, överste Johan Rydén förklarade årsmötet 2017 öppnat.

1. Öppnande

 

 

 

§ 2

Valdes Johan Rydén till ordförande och Jan Dorf till sekreterare för mötet.

2. Ordförande

    Sekreterare

 

 

 

§ 3

Jarl Wallefors och Johan Wallefors valdes att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.

3. Justeringsmän

 

 

 

§ 4    

Årsmötet fastställdes vara stadgeenligt utlyst.  

4. Kallelse

 

 

 

§ 5

Utdelad föredragningslista för mötet fastställdes.

5. Dagordning

 

 

 

§ 6   

Styrelsens verksamhets- och förvaltningsberättelse föredrogs och lades med godkännande till handlingarna.

6. Verksamhets- och förvaltningsberättelse

 

 

 

§ 7

Revisor Rolf Eklund redovisade revisorernas revisionsberättelse.

7. Revisionsberättelse

 

 

 

§ 8   

Styrelsen och styrelseledamöter beviljades ansvarsfrihet för 2016 års förvaltning.

8. Ansvarsfrihet

 

 

 

§ 9   

Årsmötet godkände styrelsens förslag om oförändrad medlemsavgift på 100 kr för 2018.

9. Medlemsavgift

 

 

 

§10    

Styrelsens förslag till arbetsplan för verksamhetsåret 2017/18 fastställdes.

10. Arbetsplan

 

 

 

 

§ 11  

Styrelsens förslag till resultatbudget för år 2017 fastställdes.

11. Resultatbudget

 

 

 

§ 12 

Inga motioner hade inkommit.

12. Motioner

 

 

 

§ 13

Johan Rydén omvaldes till föreningsordförande, tillika styrelsens ordförande för år 2017/18.

13. Val av ordförande

 

 

 

§ 14   

Till styrelseledamöter under två år omvaldes Gunnar Ohlsén, Håkan Söderberg, Jan Dorf och Bo Westman. 

14.  Val av     
styrelseledamöter

 

 

 

§ 15

Till styrelseledamot under ett år fyllnadsval av Benny Nord. 

15. Val av ersättare

 

 

 

 

§ 16

Till ersättare under ett år omvaldes Lena Wallin, Peter Höglund och Jennie Mared.

 

 

 

 

§ 17

Till revisorer omvaldes Tommy Jacobsson och nyval av Rolf Eklund till ersättare omvaldes Bo Hervén och nyval av Claes-Göran Andersson.

17. Val av revisorer

 

 

 

§ 18

Till valberedningen omvaldes Thomas Andersson (sammankallande) och Joachim Bergqvist.

18. Val av valberedning

 

 

 

§ 19

Sten-Erik Karlsson framförde hälsningar till det församlade årsmötet från Ann och Carl-Gustaf Bergenstråhle.

19. Övriga frågor

 

 

 

§ 20

Ordföranden tackade styrelsen, revisorerna, valberedning och avgående revisor Gunnar Johansson och Tomas Andersson i valberedningen. Ett särskilt tack till alla bidragsgivare.

20. Avtackning

 

 

 

§ 21

Ordföranden tackade alla för visat intresse och förklarade årsmötet avslutat.

21. Avslutning

 

 

Vid protokollet

Jan Dorf                                                            Johan Rydén

Sekreterare                                                       Mötesordförande

 

 

 

REGEMENTETS DAG VID LV 6 DEN 26 AUGUSTI
Varmt välkomna till regementets dag 26 aug 2017.

Samlingsmusik från kl 09.00, uppställning ( frivilligt) sker med övriga veteraner och kamratföreningar kl 09.20.
För er som genomfört utlandstjänst, bär gärna basker samt eventuella  medaljer.

 

Efter ceremonin ( ca kl 10.15) startar utställningar/ förevisningar på Lv området där även fika och lunch kan köpas
(medtag kontanter). På Lv 6 hemsida samt på facebook kommer vi att lägga upp detaljerat program, prel v 32.

 

Jag önskar er alla en härlig sommar.

Du kommer väl på veteranträffen Ringenäs tors-sön v 728?
Robert Trupp /Lv 6

 

 

 

 

Skottskadad 97-åring ska återse fronten


Ställföreträdande regementschefen på Lv 6, Lars Lindén - som är veteran från nedlagda I 16 – passar på
att hälsa på 97-årige Finlandsveteranen Axel Ahlfors. Lars berättar att de sovjetiska prickskyttarna brukade
använda flygplansammunition, trots att det gick emot internationella konventioner, för att få större skadeverkan.
”Det var därför som min arm blev så söndertrasad”, säger Axel. Bild: Johan Persson

 

När Hallands regementes kamratförening åker i väg till hundraårsfirande Finland ska 97-årige Axel Ahlfors återse
frontlinjen från andra världskriget. 1941 träffades han så illa av en rysk prickskytt att han fick amputera ena armen.

 

Vi möts på Luftvärnsregementets mäss och börjar med att titta på medaljen på hans kavaj. Han fick den först förra året,
men den är ett hederstecken för de insatser han gjorde för Finland redan 75 år tidigare.

 

Fast egentligen hade han som ung finlandssvensk inte alls tänkt hålla på med något militärt. När kriget bröt ut den 30 november
1939 satt han på en fysikföreläsning på Helsingfors universitet och hörde flyglarm och explosioner.

 

– Läraren var klädd i uniform eftersom han på grund av det spända läget varit på övning, minns Axel och berättar att lektionen
avbröts eftersom läraren försvann iväg.

 

Den 20-årige Axel blev första krigsmånaden beordrad att vara övervakare i huset han bodde i. Det innebar att han med
hjälp av sand som lagrats på vinden skulle försöka släcka eventuella bränder som kunde uppstå vid flygbombningar.

 

I januari 1940 kallades han in på rekryttjänstgöring, men hann aldrig skickas till fronten innan det så kallade Vinterkriget
tog slut i mars.

 

I stället kommenderades han till reservofficersutbildning och var sommaren 1941 – när Fortsättningskriget bröt ut – plutonchef,
förlagd intill Hangöområdet.

 

När det så kallade Fortsättningskriget bröt ut 1941 var Axel chef över
en pluton som skulle hjälpa till att återerövra Karelen. Bild: Privat

– Vi fick order om att förflytta oss in i Karelen – och som infanterister gick vi till fots, säger Axel och berättar om långa marscher.

 

Den längsta, på 65 kilometer, skedde den 11 augusti – dagen innan hans finlanssvenska förband skulle anfalla ryssarna.

 

– Under marschen blev vi anfallna av sovjetiska plan. I flygattacken stupade vår regementskommendör, säger Axel och tillägger
att ersättaren, bataljonskommendören, också avled efter att han blivit träffad dagen efter.

 

– Men vi var aldrig rädda, vi var så tränade inför det här att man agerade nästan automatiskt.

 

Mitt på dagen den 12 augusti överraskades Axels enhet av ett sovjetiskt kompani.

 

– Tack vare att de framstormande soldaterna vrålade ”uraa, uraa!”, för att stärka varandra och skrämma oss, hörde vi dem
och kunde nedkämpa fienden.

 

När de några timmar senare besköts igen kröp Axel fram för att kolla läget.

 

– Plötsligt var det som att jag fick ett hårt knytnävsslag på armen. När jag tittade på den stack det ut benflisor likt ett plockepinn
och jag förstod direkt att armen inte skulle gå att rädda, säger han och berättar att en prickskytt träffat honom med flygplans-
ammunition som hade explosionsartad verkan.

 

En gruppchef lyckades sätta på ett första förband, men en stridsordonnans som kom fram för att hjälpa Axel blev dödligt träffad.

 

– Jag försökte säga till honom att han inte skulle sitta upp, men det var försent.

 

Först efter fem timmar lyckades Axels kolleger dra honom på en bår till förbandsplatsen.

 

– Jag hade förlorat så mycket blod att jag förmodligen var medvetslös. När jag vaknade upp hade de sågat av min skadade
vänsterarm, säger han och tillägger:

 

– Men det gick ju bättre för mig än för min lillebror. Han stupade på Karelska näset sommaren 1944, bara 19 år, när han träffades
av en granatskärva.

 

Resten av kriget ägnade Axel åt studier i ekonomi – och efter freden flyttade han till Sverige.

 

– 1946 hamnade jag i Torup för att jobba med ekonomi i Rydö. Jag bodde kvar i Torup tills jag 2006 flyttade till Kungsbacka.

 

När ett 90-tal personer från Hallands regementes kamratförening i månadsskiftet augusti/september reser till Finland – för att
besöka allt från fästningen Sveaborg och Mannerheimmuseet till Åbo slott och Hangö frontmuseum – ska Axel träffa den ende
från hans pluton som fortfarande är i livet, 96-årige Harry Sten.

 

– Det ska bli spännande. Direkt efter kriget var jag och återsåg frontområdet, men jag har inte varit där sedan dess.

Anders Holmer
Hallandsposten 5 juli 2017

 

 

Anders Holmer
Hallandsposten 5 juli 2017

 

 

 

DVD film från nordiska militära kamratföreningsmötet


Några foto från den kommande DVD-filmen (under produktion)

En film om 36. nordiska militära kamratföreningsmötet i Halmstad kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller en DVD film med
hårdplastfodral med omslagsfoto (100 kr).

 

 

Tylebäck Hotell & Konferens


Årets konferensanläggning 2016.  Se filmen om Tylebäck:

https://youtu.be/dKDdbAaZA1I

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

ÖB sega gubbar – svar på replik

 

av Frank Rosenius

 

Ledamoten Jonas Haggren, tillika chef för Ledningsstabens Inriktningsavdelning, har 2017-05-02 gjort
ett blogginlägg med anledning av mitt inlägg 2017-03-20 rubricerat ”ÖB sega gubbar?”.

 

Jag är tacksam att en representant för HKV ger sig in i debatten kring försvarsmaktens förmågor.
Bakgrunden till mitt inlägg var bl a att nu gällande Försvarsbeslut 2015 entydigt anger att vi är och
kommer att vara alliansfria. Detta innebär att Försvarsmakten har att planera våra försvarsoperationer
med den utgångspunkten. Ett angrepp kommer således att inledas utan att vi får hjälp.

Med denna utgångspunkt anger försvarsmakten i sin militärstrategiska doktrin att
vi ”skall undvika att förlora kriget”.

 

Min synpunkt på ÖB:s sätt att uttrycka sig, när det gäller operativ inriktning med nu befintliga resurser,
är att i det av ÖB skrivna förordet i doktrinen blandas ord/uttryck som ”tröskeleffekt, ”motståndaren
snabbt kunna mötas” och ”uthålligt motstånd” med ”undvika att förlora kriget”. Målsättningen för våra
försvarsansträngningar är således att inte förlora – vilket på normal svenska torde tolkas som att
”ta inga risker, spara på resurserna”. För en angripare kan detta ge ett intryck av att vi inte tänker
möta angreppet med kraft. Vi har trots allt förmågor som borde ge ÖB möjlighet till en mera nyanserad
skrivning.

 

Av Haggrens inlägg inledningsvis och avslutningsvis, drar jag slutsatsen att försvarsmakten delar min
uppfattning att densamma är underdimensionerad och att vi idag inte framgångsrikt kan försvara oss
mot ett väpnat angrepp.

 

Krigsvetenskapsakademien kommer i slutet av året inom ramen för projektet ”Krigsvetenskapen i 21:a
århundradet” att ge sin syn på ett modernt Totalförsvar som hanterar dagens utmaningar inklusive
att vi skall kunna försvara oss inledningsvis utan hjälp utifrån.

 

Frank Rosenius är viceamiral, tidigare stf ÖB samt hedersledamot av KKrVA och ordförande i projektet KV21.

22 juni, 2017

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

En rejäl svensk upprustning är det bästa vapnet för
fred och säkerhet

on 1 juli, 2017

av Lars Fresker

Politikerna har återupptäckt det nationella försvaret, fast valt att inte finansiera det. Den tidigare insikten, att en
globaliserad värld också kräver ett försvar med förmåga till substantiella internationella insatser verkar ha förbleknat.
Kommer något parti att våga ta ett helhetsgrepp på försvaret under årets Almedalsvecka?

 


Foto från Kvällsposten
140103

Låt oss börja med det nationella försvaret. Som flera bedömare redan konstaterat och som vi skrev redan 2015
(SvD Brännpunkt 17/6 2015) behöver ett land med Sveriges yta och läge dubbelt så stor armé och dito marin,
jämfört med dagens försvar, samt ett vidmakthållande av ett flygvapen om 100 stridsflygplan, dock med ökad
förmåga att motstå ett överraskningsangrepp.

 

Det försvar vi har idag är dimensionerat för internationella insatser, med ett lugnt svenskt närområde.
Det är numer också allom bekant att inom dagens försvar är materielbristerna markanta och finansieringsbehoven
skriande.

 

Ett uppvaknande har skett hos politikerna rörande behovet av ett nationellt försvar, efter väckarklockan Georgien 2008
och kallduschen Ukraina 2014. Idag råder ingen tvekan om att Ryssland är villigt att använda våld mot sina grannländer
för att nå utrikes- och inrikespolitiska mål.

 

Sverige agerar fortfarande internationellt. Det är helt sant att svenska officerare och soldater gör ett bra jobb i Mali,
Afghanistan och Irak. Våra soldater och officerare erhåller beröm för sin goda utbildning och för de bidrag de ger till
fred och säkerhet. Svenska soldater och officerare är bärare av en god demokratisk tradition och har en syn på sitt
uppdrag och sina medmänniskor som följer av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Därigenom höjer vi
effekten på de fredsinsatser vi deltar i. Fast faktum kvarstår. Det är små insatser vi förmår göra idag och Försvarsmakten
har svårt att personalförsörja dem på grund av en liten organisation med många vakanser.

 

Samtidigt bleknar våra nuvarande insatser i jämförelse med det uppenbara behovet av militär förmåga att bygga fred
och säkerhet. Idag kommer de största enskilda flyktinggrupperna till Europa från Syrien och Afghanistan.

I fallet Afghanistan är det ett kvitto på vårt egna misslyckande. Vårt misslyckande i betydelsen Västs misslyckande.
Vi lämnade Afghanistan innan vi var klara. USA lämnade och Europa saknar förmågan att klara av insatserna där på
egen hand. Konsekvenserna, bland annat i form av de civila som kriget hemsökt, kommer till oss nu.

 

För Sveriges del borde den tidigare målsättningen, att ha reell förmåga att ha minst en svensk bataljonsstridsgrupp
insatt internationellt, i hög konfliktnivå, över tid, vara rimlig. Därutöver borde det finnas förmåga till några mindre
internationella insatser med lägre numerär. För att lyckas med det, samtidigt som vi tryggar Sverige, krävs en ökning
av antalet militära förband. För att lyckas med insatser både nationellt och internationellt parallellt krävs att vi behåller
systemet med anställda heltids- och deltidstjänstgörande. Det systemet bygger på ett reellt behov som kommer ur
dagens konflikter. Det får nu inte kastas ut som barnet med badvattnet bara för att vi nu återtar värnplikten som åkte
ut vid det förra totalomkastet i försvarsinriktning.

 

Vi lever i en globaliserad värld. Säkerhet byggs både hemma och borta. Det är fortfarande lika sant som under 2000-talets
början. Det torde vara tydligt för alla att globaliseringen inte bara handlar om ekonomi, migration och ideologi, utan också
gett oss en globalisering av våld och krig. Konflikterna ute i världen pågår numera också här hemma i Sverige och Europa
i form av terrorism. Har vi råd att låta bli att satsa både på nationell och internationell militär förmåga?

 

Sveriges militära ambitionsnivå, nationellt och internationellt borde vara; Att på en ökad nivå verka mot de säkerhetshot
vi alla står inför. Sverige borde vara en del i en gemensam västlig vilja att motverka att krigen driver miljoner på flykt och
in i desperation. Ett starkt och upprustat försvar är det bästa verktyget för fred både hemma och borta.

 

Men finns den politiska förmågan att se det militära försvaret som det verktyg det faktiskt är? Lyft blicken under nästa
valrörelse! Och varför inte börja med det redan under årets politikervecka i Almedalen?

 

För övrig anser jag att lägstalönerna i Försvarsmakten, som stått still sedan 2012, måste höjas.

 

Lars Fresker är ordförande Officersförbundet.

1 juli 2017

 

 

------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot

Hallandspostens artikel om det nordiska militära kamratföreningsmötet den 16 juni

Kamratföreningar samlade till söndag

Luftvärnsregementet är värd när 200 representanter för militära kamratföreningar i Danmark, Finland,
Norge och Sverige under några dagar samlas i Halmstad.

 

Det nordiska militära kamratföreningsmötet är det 36:e i ordningen och pågår fram till och med söndag.

 

På torsdagsmorgonen lägger deltagarna ner en krans vid veteranstenen i Norre katts park.
Därefter marscherar de till Stora torg med musikkår för att tas emot av kommunfullmäktiges
ordförande Johan Rydén (M), som tidigare varit chef för Militärhögskolan i Halmstad.
Hallandsposten 2017-06-16

 

Välbeväpnad korvett vid Tullkammarkajen

Nordiska militära kamratföreningar får gå ombord.
Bild: Jari Välitalo, Hallandsposten

På Tullkammarkajen stod på fredagsmorgonen en beväpnad vakt framför en 57 meter
lång korvett med stora kanoner. Men det handlar inte om att stoppa de upprepade inbrottsförsöken
i HP-huset. I stället får deltagarna på det nordiska kamratföreningsmötet en inblick i den svenska marinen.

 

Fartyget som under fredagen besöker Halmstad är HMS Sundsvall, en av fyra korvetter i den så kallade
Göteborgsklassen. Regnvädret gör den gråa färgen till perfekt kamouflage.

 

– De byggdes i början av 1990-talet för att kunna strida i tre element samtidigt. De är beväpnade för att
kunna skjuta mot flygplan, ytfartyg och u-båtar, säger örlogskapten Per Lund, som är fartygschef.

 

När HP gått ombord visar han kanontornen, ett fram och ett bak, som rymmer en pjäs med kaliber
40 millimeter och en med 57 millimeter.

 

På sidorna finns hållare för åtta sjömålsrobotar. Där bak kan de även fälla sjunkbomber och skjuta iväg
ubåtsjakttorpeder.

 

– Vi tillhör fjärde sjöstridsflottiljen, så vår hemmabas är Berga utanför Stockholm. Men nu när vi var ute
på övning passade vi på att gå in i Halmstad, säger Per Lund samtidigt som en grupp äldre män går ombord.

 

Som HP tidigare skrivit är Luftvärnsregementet värd när 200 representanter för militära kamratföreningar
i Danmark, Finland, Norge och Sverige under några dagar samlas i Halmstad.

 

Just den här förmiddagen är en del av deltagarna på Ängelholms flygmuseum på gamla F 10, medan de
andra tittar på HMS Sundsvall. På eftermiddagen byter de plats.

 

– Vi ligger kvar här till klockan 17, sedan går vi vidare på nya uppdrag, säger Per Lund och berättar att två
av systerskeppen – Göteborg och Kalmar – ligger i malpåse i Karlskrona.

 

– Planen är att de två kvarvarande, Sundsvall och Gävle, ska moderniseras – men beslut är ännu inte taget.

 

Nu när det inte längre finns några jagare kvar – den sista, HMS Halland, utrangerades 1987 – är de 73 meter
långa Visby-korvetterna marinens största stridsfartyg. Därefter kommer de 57 meter långa Göteborgskorvetterna.

 

Besättningen består av 35 personer, varav 20 officerare och 15 meniga. Toppfart är 26 knop.

Anders Holmer
Hallandsposten 2017-06-16

 

 

DVD film från nordiska militära kamratföreningsmötet


Några foto från den kommande DVD-filmen (under produktion)

En film om 36. nordiska militära kamratföreningsmötet i Halmstad kan Du beställa av Lars Björk bjrk1@telia.com

Ange Din adress samt om Du önskar en DVD film i enkelt plastficka (50 kr) eller en DVD film med
hårdplastfodral med omslagsfoto (100 kr).

 

 

Kamratresan till Finland 2017- 08-30 - - 09-03

Helsingfors – ett av resmålen

Det finns cirka 10 platser lediga för de som ännu inte hunnit anmäla sig.
Om inte våra medlemmar fyller dessa 10 platser, kommer platser att erbjudas Lv 6 kamratförening mfl.

Föranmälan sker genom att sätta in 500:- på postgiro  26 27 24-8.
Skriv namn - så vår kassör vet vem som betalt.

Resterande belopp  4200 :-  insätts på samma konto
före den 30 juni. Tillägg enkelrum/hytt  1100:-

Varje resenär ansvarar för sin reseförsäkring, exempelvis återbetalning vid sjukdom mm.

Med hopp om en trevlig och minnesvärd resa/ Gunnar  tfn 0733-14 75 82
alternativt  gunnarohlsen@spray.se

 

 

Veteranmarsch i Halmstad den 15 juli

 

Det är för uppstarten för den stora Veteranmarschen som går genom Sverige

 

Veteranmarschen kommer för femte gången att gå ut till Ringenäs efter avslutad ceremoni
och parad inne i Halmstad. Bussar kommer att gå Ringenäs-Halmstad ToR, så att så många
som möjligt ska kunna delta. Ca kl 13.00 går transporten tillbaka till Ringenäs och Veteranträffen ÖS 24.

 

Program för ceremoni och Veteranmarschen i Halmstad lördagen den 15 juni

10.00          Bussarna avgår från Ringenäs.

10.30          Samling på Stora torg i Halmstad  (Stora torg-Köpmansgatan)

10.55          Uppställning på torget

11.10          Avmarsch mot Norre Katts Park och minnesstenen, via Storgatan, Norra vägen.

11.30          Ceremoni i Norre Katts Park, med hedersvakt, musikkår ur Hemvärnet, tal av
Chefen Lv6, Öv Anders Svensson, Tor Cavalli-Björkman SVF, Lars-Göran Nyholm,
Veteranmarschen, korum samt medaljutdelning och kransnedläggning,

12.35          Uppställning för avmarsch tillbaka till Stora torg 12.45.

13.00          Bussarna går åter till Ringenäs påstigning på Hamngatan där bussarna lämnade

 

Veteranmarschen avgår mot Ringenäs med de som vill följa med. Alla är varmt välkomna att gå
med, anhöriga, veteraner. Det blir en fin promenad på ca 12 km.

http://www.veteranmarschen.se/2017/06/14/sv-SE/f%C3%B6r-femte-%C3%A5ret-paraderar-vi-i-halmstad-36646170

 

 

 

I 16 film år 1969- -1970


Filmen upplagd på Youtube av Bernt Persson

Smalfilm (utan ljud) som beskriver lumparlivet vid I16 1969-70  -- Du kanske känner
igen Dig själv eller andra?
https://youtu.be/QL0Gub5hVIc

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Krig och politik, sammanfattning av den Hårda kärnan (HK)

 

av Jan Wickbom

 

Krigsvetenskap är en samordning/beräkning/vetskap av hur den tekniska/ekonomiska organiseringen och användningen
av nationens militära väpnade våld styrs av politiken. Det militära väpnade våldet skall definieras och kostnadsberäknas.
Politiken – Sveriges riksdag och regering – skall då ange den militära organisationens mål och uppgift samt kontrollera
att målet kan nås kostnadseffektivt.

 

Sverige är en demokrati – ett folkvälde. Det är folket som försvarar sig och Sverige. När det militära väpnade våldet
organiseras är det svenska folket som beväpnas och är subjektet i den försvarsmakt som organiseras.

Försvarsmaktens bottenplatta består av legala värnpliktiga soldater och sjömän, som växlar mellan eld, rörelse och skydd.

Soldaterna skall ledas och deras logistik skall säkerställas. På denna bottenplatta byggs förband och system,
som skall strida i de tre elementen mark, sjö, och luft. Ledningen utnyttjar även ett fjärde element: cybernetiken.

 

General och president i USA Dwight D. Eisenhower      General och president i Finland Gustaf Mannerheim

Sverige är en demokrati. Många militära experter tror att det inte räcker i det 21:a seklet. De önskar i stället en teknokrati
och en krigsmakt. Redan vid slutet av VK2 verkade dessa experter för en krigsmakt. De glorifierade Eisenhower och
ansåg att Mannerheim var gammalmodig. Politikerna trodde att Sverige ej mer skulle bli krigshotat – så varför då behålla
en försvarsmakt; bättre att som Eisenhower dra runt på globen och manövrera! Vi var i Sverige inte ensamma om att
efterlikna Eisenhowers politik. I Europa var det bara Finland och Schweiz som höll och håller fast vid en ren demokrati
i stället för teknokrati. Vid sekelskiftet, inför Akademiens projekt Krigsvetenskap i det 21:a århundradet (KV21), stod det
klart att Finland och Schweiz gjorde rätt, men Eisenhowers skugga hänger fortfarande över Sverige.

För att gottgöra det sena 1900-talets felsteg gör vi försök med en manöverstridsdoktrin som ger ett beklämmande intryck
av en-veckas-försvar.

 

Vi måste börja om från början och vetenskapligt studera den bottenplatta som vår demokrati vilar på. Därvid bör en
reviderad utgåva av det som skrivits avseende Hårda kärnan (HK) utnyttjas.

 

Jan Wickbom är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.

15 juni, 2017

 

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Nya kärnvapen i Korea belyser ovisshet i Europa

av Ingolf Kiesow

 

Efter det kalla krigets slut kom en period då kärnvapenfrågorna kom att tillmätas mindre betydelse.  Idag präglas världen
åter av stormaktsmotsättningar och växande osäkerhet – även om kärnvapnen – särskilt sedan USA har fått en ny president
med ett osäkert handlag.

Ny situation på den koreanska halvön

Två händelser har nu inträffat i Korea, som skapar en ny kärnvapendimension. Sydkorea har fått en ny president,
Moon Jae-in, som vill försöka föra en mjukare, men ändå bestämd politik mot Nordkorea. Det strider mot den gemensamma
hårda attityd mot Nordkorea som drivs av USA och Japan och som de vill att även Sydkorea skall upprätthålla.
Genom provskjutningar av missiler med kapacitet att bära kärnvapen har Nordkorea å sin sida visat att man har kommit
så långt i sin missilutveckling att man snart kan nå USA:s fastland med kärnvapen.

 

Sydkoreas nyligen avsatta president, Park Chung-hee, förde en kompromisslös politik och förhandlade med USA om upprättande
av ett gemensamt missilförsvar med utplacering av amerikanska Thaad-batterier på Sydkoreas territorium för att bekämpa
nordkoreanska missiler. Nordkorea antas kunna rikta angrepp med kärnvapenbärande missiler mot både Sydkorea och USA
(närmast baserna i Korea och Japan samt på den amerikanska ökedjan Guam i västra Stilla havet) samt Japan. Såväl till havs
(ombord på amerikanska och japanska fartyg) som till lands i Japan finns redan olika slag av missilbekämpningssystem,
som är samordnade med varandra. Kina och Ryssland motsätter sig denna utveckling, eftersom den anses rubba kärnvapen-
balansen till amerikansk fördel. Missilbekämpningssystemen kan nämligen användas även till upptäckt av och försvar mot
inkommande kinesiska och ryska missiler.

 

Förkortningen Thaad står för Terminal High Altitude Area Defence och avser ett radar-och missilsystem, som kan upptäcka
och bekämpa ballistiska missiler i slutfasen av sin bana. Oppositionspartierna i Sydkorea, inklusive Moon Jae-ins parti,
motsatte sig detta projekt, som inte bara skulle leda till en militär samordning med USA utan även med Japan.
Ett Thaad- batteri hann dock installeras med hjälp av den sydkoreanska armén dagarna innan Sydkorea bytte regering.

 

I december 2016 beslutade parlamentet att ställa Park Chung-hee inför riksrätt åtalad för korruption. Nyval hölls den 5 maj 2017
och ledde till en förlust för regeringspartiet och en storseger för Moon Jae-in och hans parti.

Sydkoreansk ”solskenspolitik”?

Gentemot Nordkorea vill Moon bedriva en ”solskenspolitik”, och gentemot USA vill han bedriva en betydligt mera självständig
politik än sin företrädare. Att Nordkorea under valkampanjen i Sydkorea genomförde flera provskjutningar med missiler gjorde
dock att han lade sig vinn om att bygga in brasklappar i sina uttalanden om närmanden till Pyongyang. Dessa innehöll bl a att
han är beredd att möta Nordkoreas ledare Kim Jong-un – om detta skulle kunna medföra att Nordkorea avstår från sina
kärnvapenambitioner.

 

Han vill också utveckla det ekonomiska och sociala utbytet med nordkoreanerna. Slutligen vill han verka för ett återupptagande
av de så kallade sexnationerssamtalen mellan de båda Korea, USA, Kina, Ryssland och Japan som fördes i början av 2000-talet
med syfte att få Nordkorea att avstå från kärnvapen. I det avseendet har han redan fått mothugg från både USA och Japan,
som anser att Nordkorea först måste avstå från kärnvapen innan några nya samtal kan föras.

 

Delar av det avancerade missilförsvarssystemet THAAD anländer till Sydkorea

Däremot var han under valkampanjen försiktigare än sina partikamrater ifråga om Thaad. Han har visserligen sagt att man skall
ompröva den förra regeringens tillåtelse av utplaceringen av Thaad, men han utesluter inte att omprövningen leder till att man
skall behålla systemet.

Nordkorea saknar inte vänner

Det visade sig ha varit förutseende av honom.  Redan en dryg vecka efter hans makttillträde sände nämligen Nordkorea upp
den inledningsvis nämnda nya missilen, och denna hade kapacitet att bära kärnvapen omkring 4000 kilometer och kan därmed
nå både Sydkorea och Japan samt den amerikanska ökedjan Guam. Den lyckade provskjutningen visade framför allt att Nordkorea
mycket snart kommer att kunna nå det amerikanska fastlandet. Den säkerhetspolitiska bilden förändras därmed. Visserligen har
nordkoreansk förmåga att nå det amerikanska fastlandet med kärnvapen varit ett möjligt perspektiv rätt länge. Nu framstår det
plötsligt som ett konkret och påtagligt faktum (även om det ännu återstår att se om Nordkorea har lyckats med att också montera
in någon av sina kärnladdningar i en missil på ett sätt som fungerar).

 

Även för Kina blev det för mycket. Kina har varit ovilligt att gå med på FN-sanktioner och bara motvilligt och delvis omsatt beslutade
sanktioner i praktiken. Under våren 2017 hade Kina dock skärpt tonen mot Nordkorea, minskat sina inköp av kol från Nordkorea och
nästan upphört med leveranser av olja till  landet, vilket har fått en kännbar effekt på Nordkoreas näringsliv.

 

I stället visar rapporter från amerikanska källor att Ryssland har levererat olja och även i övrigt ökat sin handel med Nordkorea
med 85 procent under det första kvartalet 2017. Dessutom öppnades i maj en ny färjförbindelse mellan den ryska hamnen i Vladivostok
och en nordkoreansk hamn. Rysslands förhållande till USA är redan dåligt och handeln med USA nästa obefintlig, medan Kina för sitt
välstånd är starkt beroende av fortsatt handel med USA och därför har funnit det nödvändigt att rätta sig efter USA:s och den övriga
världens krav på effektivt tillämpade sanktioner.

Kan Sydkorea lita på USA:s kärnvapenparaply?

En nygammal fråga väcks av Nordkoreas lyckade provskjutningar och regimskiftet i Seoul. Om nu kärnvapen verkligen kan skickas
mot storstäderna i USA, är det då troligt att USA:s president skulle våga svara med kärnvapen eller hot om användande av
kärnvapen mot nordkoreanska angrepp eller hotelser om angrepp på Sydkorea? Är USA:s avskräckningsförmåga verkligen trovärdig?

Dessa farhågor har redan lett till en debatt i Sydkorea om att skaffa sig ytterligare och kraftigare offensiva vapen, exempelvis missiler
med kraftiga konventionella stridsspetsar med förmåga att nå hela Nordkorea och med en precision som är god nog för att kunna slå
ut de nordkoreanska avskjutningsramperna. Ett sådant projekt är redan under genomförande. Det har också föreslagits att USA bör
återinföra kärnvapenbärande missiler till nordkoreanskt territorium. Moon Jae-in har å andra sidan haft på sitt program redan under
valkampanjen att befälet över de amerikanska och sydkoreanska styrkorna i Korea på sikt bör överföras till en sydkoreansk general.
Det kravet får nu en ny dimension. Befälet kan komma att gälla även över kärnvapenstyrkor.

 

Debatten går nämligen längre än vad Moon Jae-in själv talar öppet om. På 1970-talet bedrev Sydkorea ett kärnvapenprojekt,
men övertalades att avstå och att 1975 underteckna icke-spridningsavtalet NPT. År 2004 konstaterade IAEA att Sydkoreanska
forskare hade bedrivit sofistikerade experiment på vapenframställning som stred mot NPT. Sydkorea är en av världens ledande
exportörer av kärnkraftsanläggningar och har alla förutsättningar att framställa egna kärnladdningar.

Redan 2013 ledde de nordkoreanska kärnvapenambitionerna till att förslag väcktes i Sydkoreas parlament om att skaffa ett eget
kärnvapen. Det förkastades, men nu förefaller sådana tankar få aktualitet igen. Enligt amerikanska media skall en majoritet av
Sydkoreas befolkning vilja se ett eget kärnvapen. USA.s president Donald Trump har uttalat sympatier för tanken på ett eget
sydkoreanskt kärnvapen.
Inför ett möte med Kinas president Xi rapporterades att hans stab höll på att granska det policy-alternativet för den händelse att Xi
skulle visa fortsatt motvilja mot sanktioner mot Nordkorea.

Japan ställs också inför den nygamla frågan om ett eget kärnvapen

Även för Japans del aktualiseras en nygammal debatt om ett eventuellt eget kärnvapen. Sådana diskussioner förekom under 1980-talet,
när förutsättningarna för en mera självständig politik mot USA debatterades. Vid flera säkerhetspolitiska institut var man eniga om att
ifall det skulle visa sig att USA såg ut att svikta i beslutsamhet att i enlighet med det amerikansk-japanska försvarsavtalet försvara Japan
med kärnvapen borde Japan logiskt sett skaffa sig ett eget sådant. Det psykologiska motståndet mot den tanken ansågs dock vara
ett hinder. Det faktum att Japan är det enda land i världen som har varit föremål för kärnvapenangrepp har skapat en svåröverkomlig
barriär mot en kärnvapenpolitik. Å andra sidan välkomnas det egna missilförsvaret, och rädslan för de nordkoreanska provskjutningarna
är stor.

Ingenting är längre självklart. Uttalanden av Donald Trump under valkampanjen om att Japan borde skaffa sig egna avskräckningsmedel
i stället för att åka snålskjuts på det amerikanska försvaret har också haft en inverkan.

Potentiell kärnvapenspridning belyser ett europeiskt dilemma

Kärnvapendimensionen har aktualiserats i västra Stilla havet genom Nordkoreas nukleära ambitioner. Samtidigt hårdnar konkurrensen
mellan stormakterna. Både att den nye sydkoreanske presidenten vill föra en självständig politik mot USA och att Nordkorea snart kan
nå den amerikanska kontinenten med kärnvapen gör läget mera oklart. Nordkoreas provskjutningar av missiler och provsprängningar
av kärnvapen har rapporterats utförligt i europeiska media, medan Sydkoreas och Japans reaktioner nästan inte får någon publicitet alls.
Debatt om Europas motsvarande behov av egen nukleär avskräckningsförmåga skymtar bara undantagsvis och då i samband med beslut
om anslag till nya beståndsdelar av de brittiska och franska kärnvapnen, men inte i belysning av någon förändrad trovärdighet hos det
amerikanska kärnvapenparaplyet.

 

Det kan förändras. Mot bakgrund av Donald Trump´s förklenande uttalanden om NATO:s betydelse under den amerikanska president-
valskampanjen var förväntningarna stora inför hans första möte med organisationens övriga ledare; skulle han uttala att USA känner
sig fortsatt bundet av artikel 5 om att ett angrepp på en medlem av alliansen är ett angrepp på alla? Det gjorde han inte. Dagens Nyheter
sammanfattade mötet med att ”I stället läxade han upp sina NATO-allierade om att de inte betalar nog för sin säkerhet.”
Att vägra upprepa USA:s åtagande enligt artikel 5 inger oro. Denna oro förstärks av Donald Trumps valspråk ”America First”.

Tillämpat på frågan om artikel 5 kan det ju bara innebära en praktfull brasklapp inför en beslutssituation, då en allierad utsätts

för kärnvapenhot.

 

Kärnvapenmakten Storbritannien lämnar EU om två år. Den enda återstående EU-medlemmen med ett eget (litet) kärnvapen är Frankrike.
Det är också det land som aktivt förespråkar ett gemensamt EU-försvar. Motståndet är starkt mot det förslaget hos övriga medlemsländer,
trots att de saknar ett eget kärnvapen och trots att bara ett fåtal ens har ett eget missilförsvar. USA:s vilja att använda sina kärnvapen för
att avskräcka Sovjetunionen var en hörnsten för NATO under det kalla kriget. Dess betydelse minskade dramatiskt, när Sovjetunionen
upplöstes – men liksom de amerikanska och ryska kärnvapnen upphörde den inte att finnas.

Ett lösare NATO skapar en mera osäker värld

Inför säkerhetspolitiska debatter i Sydkoreas parlament i samband med beslut om att behålla eller inte behålla det amerikanska
Thaad-batteriet sänder Moon Jae-in en emissarie till EU och Tyskland (samt till Kina, Japan, Ryssland och USA). När Sydkoreas
emissarie besöker Europa kan det komma att ställas frågor om hur vi själva ser på behovet av ett skydd mot att utsättas för utpressning
med hot om kärnvapenanvändning. Den frågan har inte något givet svar. Europa har inte en lika oberäknelig granne som Sydkorea
och Japan har i Nordkorea. Å andra sidan väcker Rysslands uppträdande i Georgien, Ukraina och Syrien dock en viss oro.


Ryska kärnvapensystemet RT-2PM2 Topol-M

Vilken roll spelar idag kärnvapnens avskräckande förmåga för NATO och övriga Europa – för EU och för den mångomtalade europeiska
säkerhetspolitiska arkitekturen? Räcker det för oss att det finns ett missilförsvar i några av länderna i EU? Kan vi vara säkra på det?
Varför tror vi oss ha anledning att vara mera säkra på att få hjälp än Sydkorea och Japan? Har USA under Trump verkligen en vilja
att försvara oss med kärnvapen, om vi skulle ställas inför rysk utpressning med hot om kärnvapenanvändning? Hans oberäknelighet
och en ovilja att ta till sig råd från sina medarbetare, som visades i samband med ett beslut om utträde ur klimatöverenskommelsen
i Paris, är också viktiga element. De skapar osäkerhet om hur rationellt han resonerar den dag då han ställs inför ett beslut om att
använda kärnvapen för att försvara en allierad.

 

Frågorna är många, och i Sverige måste vi snart ha en beredskap att besvara dem, när vi ställs inför en debatt inom EU om ett
eventuellt gemensamt försvar.


Ingolf Kiesow är ambassadör och ledamot av KKrVA.
13 juni 2017

 

------------------------------------------------------------------
Glad Midsommar!
Lars Björk
Styrelseledamot

 

Påminnelse
Hittills 86 medlemmar föranmält sig till Finland

Besök på svenska ambassaden den 1 september      Färja Stockholm-Helsingfors, Åbo- Stockholm

Glädjande har rese-gruppen (Gunnar Ohlsén, Jan Dorf & Lars Björk) kunnat konstatera ett stort intresse
från medlemmarna att deltaga i resan till Finland den 30 augusti – 3 september. För att kunna erbjuda
fler deltagare plats på resan, har rese-gruppen beslutat att vi kommer att resa med två bussar.

Anmälda idag är 86 medlemmar - det finns cirka 10 platser lediga.

Föranmälan sker genom att sätta in 500:- på postgiro  26 27 24-8
Skriv namn - så vår kassör vet vem som betalt.

Resterande belopp  4200 :-  insätts på samma konto före den 30 juni. Tillägg enkelrum/hytt  1100:-

Varje resenär ansvarar för sin reseförsäkring, exempelvis återbetalning vid sjukdom mm.

 

 

Medlemsavgift för 2017 – har Du betalt?

En del medlemmar har ännu inte betalt…..
Årsavgiften för år 2017 är 100 kr som insätts på Pg 26 27 24-8)
 
Skriv namn och ev ny epost adress så vår kassör vet vem som betalt

 

Du som är ständig medlem och inte behöver betala årsavgift

- ge istället ett bidrag till främst tidningsfonden och/eller kamratfonden!

Vid frågor kontakta Håkan Söderberg haksod11@gmail.com (ny epostadress)

 

 

Styrelsemötet den 2 juni


Glada miner

Kamratförenings styrelse med revisor under styrelsemötet den 2 juni på Soldathemmet.
Vice ordförande Gunnar Ohlsén ledde mötet. Sekreteraren Jan Dorf var tillfälligt utanför
lokalen när fotot togs.

 

 

Nordiskt kamrat kamratföreningsmötet den 14-18 juni

Vid det Nordiska kamrat kamratföreningsmötet den 14-18 juni behövs hjälp med stort och smått.

Kan Du ställa upp? Kontakta Gunnar Ohlsén, epost gunnarohlsen@spray.se

 

 

STATSSEKRETERAREN SALESTRAND PÅ STADSBIBLIOTEKET

 

Cirka 70 personer kom till Stadsbiblioteket i Halmstad den 23 maj kl 18.00.

Föreläsningen inleddes av Salestrand med en omvärldsöversikt som gav en ganska dyster bild av läget.

Därefter beskrev Salestrand Försvarsmaktens utveckling från 1990-talet till idag. Försvarsbeslutet 2015 tog höjd
för ökade satsningar på nationellt militärt och civilt försvar och mer lär det bli enligt Salestrand.

Som avslutning var det gott om frågor från publiken, under moderatorn Peter Jörgens säkra ledning.

Som tack överlämnades Försvarsutbildarnas vapensköld till Salestrand.

Arrangörer: Försvarsutbildarna i Halmstad, AFF i Halland och Stadsbiblioteket i Halmstad.
Fler foto finns här

 

Veterandagen firades i Halmstad den 29 maj


Gunnar Ohlsén deltog med Kamratföreningens fana.       Foto: Elin Mattson/Försvarsmakten

Igår på Veterandagen hedrades alla veteraner med en kort men värdig ceremoni vid minnesstenen i Norre
Katts park i Halmstad. Conny Hansen från Militärhögskolan Halmstad höll ett tal där även de anhörigas insats
uppmärksammades. Veteranerna har för en tid lämnat nära och kära, ofta även barn, för att förbättra livsvillkoren
för andra familjer någonstans i världen. Alla inblandade är värda respekt.
Nästa år blir Veterandagen allmän flaggdag!
https://www.facebook.com/Milit%C3%A4rh%C3%B6gskolan-Halmstad-MHS-H-212724585405059/

 

 

Välbesökt när hjältar hyllades på veterandagen

Kung Carl XVI Gustaf medverkade vid ceremonin för att dela ut Försvarsmaktens medalj för sårade i strid i silver,
samt Försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld respektive silver utan svärd.
  Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakte

På måndagen (2017-05-29)  firades veterandagen vid Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm.
Veteraner, anhöriga och allmänhet hade samlats för att ta del av utställning, uppvisningar och en högtidlig
ceremoni med medaljering, kransnedläggning och musik. På plats fanns bland andra kung Carl XVI Gustaf,
ÖB Micael Bydén och försvarsminister Peter Hultqvist.
Källa: Försvarsmakten
Läs mer här

 

Information från Lv 6
av Robert Trupp Lv 6

Hoppas att ni har haft en bra vår och att ni deltagit i veteranfirandet den 29 maj.

Vid Lvregementet händer det mycket just nu.

Som ni kanske vet så har vi verksamhet på Gotland och just nu har vi Lv förband där. Det finns många bra
artiklar på FM hemsida samt på vår facebook sida www.facebook.com/luftvarnsregementet.lv6  som jag uppmanar
er att gå med i. Där får ni reda på det ” senaste”.

Vi har även förband i Afghanistan ( FS 33) och denna enhet leds av Lv 6. www.blogg.forsvarsmakten.se/afghanistanbloggen
Där kan ni följa förbandet

Den 29 juni startar The tall ships races i Halmstad. Naturligtvis finns vi där. Kom gärna förbi. www.tallshipsraceshalmstad,se

Norra Europas största veteranträff genomförs årligen i Halmstad. Den genomförs på Ringenäs mellan den 13-16 juli.
Anmälan och info finns på www.veterantraffen.se

Den 26 aug 0900-1500 genomför vi regementes dag. Vi ser gärna att du deltager under denna dag. Du inbjuds att vara
med på ceremonin 0930 där förbandet och veteraner deltager.

Nu övergår vi till att hantera veterankortet digitalt.
From nu går det inte att ansöka om veterankort via PDF och skicka till mig.
Ansökan kommer i fortsättningen att ske genom ”mitt försvarsmakten” Där måste du registrera ett konto och komplettera att
du redan har ett kort. Efter det så kommer all kommunikation att ske genom den databasen.

Jag återkommer med anvisningar hur det skall gå till. Om du inte registrerar ett konto kommer du tyvärr inte att få framtida
information från oss , så det är viktigt att du gör det.

 Ansökan och ev ändringar kommer att finnas efter 1 juli på. www.forsvarsmakten.se/veteran

Jag önskar dig en trevlig sommar
Robert TRUPP

 

 

Regeringsbeslut om totalförsvaret
Regeringen har beslutat att ge Försvarsmakten och MSB i uppdrag att främja och utveckla en sammanhängande
planering för totalförsvaret, bland annat att verka för krigsplacering av den personal som krävs vid höjd beredskap
inom civilt och militärt försvar.
Mer om regeringens beslut

 

 

Uppladdning i vårt närområde

Har kalla krigets dagar återvänt?

 

Av Jan Forsberg, överstelöjtnant och tidigare lärare i militärteknik på Försvarshögskola

 

Kalla krigets dagar har återvänt. Nya förband tillförs av båda sidor och en regional upprustning sker.
Under det senaste året har omfattningen av de militära övningarna slagit rekord i takt med att temperaturen
stigit ytterligare i Östersjöområdet.

 

Nyuppsatta arktiska ryska brigader

Två nya ryska arktiska brigader om vardera 6 000 man sätts upp under det ryska Arktiska kommandot.
Endast 40 kilometer från finska gränsen vid Alakurtti finns en ny brigad med en helikopterbas som har
attackhelikoptrar av typ Mi-24 och transport-helikoptrar av typ Mi-8. För att skydda Murmanskbasen finns
ett förband med luftvärnsrobotar av typ S-400 med 400 kilometers räckvidd.

För närskydd av basen finns en särskild version av luftvärnsrobotsystemet Pantsir-1 som kan användas
under extremt kalla förhållanden, ned till –65° C. Utbyggnaden av radarsystem för skyddet av Arktis pågår.

 

Nya vapensystem framgrupperas


Ryssland hävdar 500 km räckvidd för Iskander. Enligt finnarna har Iskander i själva verket 700 km räckvidd.
Sverige saknar idag helt aktiva motmedel mot ballistiska och semiballistiska robotar (Foto & text Lars Björk)

Den moderna Iskander-markroboten, som kan nå mål 500 kilometer från sin gruppering, har tillförts
Kaliningradområdet. Det är enheter från markrobotbrigaden i Luga utanför Sankt Petersburg som har förlagt
sin övningsverksamhet till Kaliningradområdet. Beslutet är lite av en politisk markering mot den ökade
Nato-verksamheten i området kring de baltiska länderna.


Ryska jaktflygplanet MiG-29SMT till Kaliningrad

Utöver dessa robotar, som tack vare en målsökarfunktion ger en precision på fem meter när,
har Kaliningradområdet även förstärkts med ett nytt flygförband med uppgraderade MiG-29 SMT-stridsflygplan.

 

Många kärnvapen

När två robotkorvetter anlände till Kaliningrad från Svartahavsflottan blev det en kraftig reaktion från svenskt håll.
En ny dimension av hot i Östersjön nämndes. Man menade att de åtta tuberna för robotar på varje fartyg kan
bestyckas med kärnvapenbärande Kalibr-kryssningsrobotar.

Ryssland förfogar över sammanlagt 7 500 kärnvapenstridsspetsar, enligt Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), och cirka hälften av dessa är riktade västerut. Antalet kärnstridsspetsar som
är direkt insatsberedda har under det senaste året ökat från 1 600 till 1 780. Mot denna bakgrund är påverkan
minimal med ett tillskott av 16 nya möjliga kärnstridsspetsar med de två nya ryska robotkorvetter i Östersjöområdet.
Snarare är det ett politiskt schackdrag i det alltmer tilltagande psykologiska kriget mellan Nato och Ryssland.

 

Nato ökar sin övningsaktivitet


Pansarfordon från amerikanska 3. infanteridivisionens 1. pansarbrigadstridsgrupp under övning i Norge.
På bilden ses pansarskyttefordon M2 Bradley och stridsvagnen M1 Abrams. Foto: US Army

Under det senaste året har Nato-övningarnas omfattning slagit rekord i takt med att temperaturen stigit ytterligare
i Östersjöområdet. Den ena övningen har avlösts av den andra i en lång serie som till viss del knutits samman.
I juni 2016 genomfördes Nato-övningen Iron Wolf i Litauen med 5 000 deltagande soldater. Denna övning gick
hand i hand med nästa stora övning i Polen.

 

Den största övningen i Polen sedan 1989 genomfördes i juni 2016 som en fortsättning av Iron Wolf. Under den
polska Nato-manövern Anaconda deltog inte mindre än 31 000 soldater från 18 Nato-länder och fem övriga
Nato-PfP-medlemmar (däribland Sverige). Sammanlagt 3 000 stridsfordon och 105 stridsflygplan deltog.
Även marina förband övades och tolv örlogsfartyg deltog. Från Sverige bidrog Södra skånska regementet (P 7),
främst med element ur 71. mekaniserade bataljonen med cirka 160 soldater. I den svenska styrkan återfanns
även andra delar av bataljonen såsom transportledning och underhållsresurser. Även militärpolis och en
stridsfordon 90-pluton från Ledningsregementet ingick i styrkan.

 

Större ryska pansarstyrkor


Rysslands nya stridsvagn, T-14 Armata, där hela besättningen sitter i chassit.
Vagnen på bilden har en 12,5 cm kanon.
Foto: Vitalij V. Kuzmin

År 2015 skapades i Ryssland en ny armé, nämligen 1. gardesstridsvagnsarmén, och med den upprättades
under 2016 ytterligare två nya stridsvagnsdivisioner. Inriktningen är mot väst med centrum kring Smolensk
och Brjansk.

Den gamla 1. gardesstridsvagnsarmén, som intog Berlin 1945, upplöstes 1998. Detta var president Putins svar
på framgrupperingen av Nato-stridskrafterna i de baltiska staterna. Den nya armén ska förfoga över 500 moderna
stridsvagnar och de första T-14 Armata ska tillföras efter att vagnen gått i serieproduktion. Innebörden är att Zapad-2017
blir en viktig hållpunkt för att kunna mäta den operativa effekten. I samband med Zapad-2017 har de nyupprättade
förbanden uppnått en sådan grad av samövning så att stridsvagnarna kan prövas fullt ut.

 

Ny svensk försvarsmaktsövning 2017

För svensk del kommer Försvarsmaktsövning 2017 (FMÖ 17), även känd som övning Aurora, att genomföras under
september 2017. Sannolikheten är hög att de båda övningarna, Zapad-2017 och Aurora, kommer att genomföras
samtidigt i tid. Detta kan komma att innebära att de båda övande parterna kommer att möta varandra ett antal gånger
såväl i luften som till sjöss.
Trots allt är emellertid inflytandet från USA den absolut största faktorn som kan påverka säkerhetsläget i vårt närområde.
En förhoppning är att stormakterna kan närma sig varandra och skapa avspänning genom samtal i stället för provokativa
storövningar intill gränserna av respektive land.

Förändringar i framtiden

Inför 2017 proklamerade Rysslands generalstabschef Valerij Gerasimov att övningen Zapad-2017 planeras att genomföras
i de västliga delarna av Ryssland i samverkan med Vitryssland. Särskild vikt ska läggas på elektronisk krigföring
under manövern.

 

Av Jan Forsberg, överstelöjtnant och tidigare lärare i militärteknik på Försvarshögskola

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Begreppet totalförsvar måste få ett nytt innehåll – fortsättning

av Bo Richard Lundgren

Jag har tidigare på denna blogg argumenterat för att begreppet totalförsvar måste få ett nytt innehåll.
Utgångspunkten var då att det s k hybridkriget måste kunna mötas med totalförsvarets resurser.
I detta inlägg för jag diskussionen ytterligare ett steg och presenterar ett förslag på en ny definition.

Vi talar idag om ett vidgat säkerhetsbegrepp och en bredare hotbild. Statsmakterna har också angivit att
totalförsvarsplaneringen skall ske utifrån hela hotskalan. Men statsmakterna har valt att använda det traditionella
begreppet totalförsvar för att beteckna även dagens och morgondagens ansträngningar att möta hot mot den
nationella säkerheten. Då uppstår ett problem som är förknippat med den nuvarande definitionen av totalförsvar.

I Lagen om totalförsvar sägs att totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig.
Denna definition knyter an till en viss situation (krig). Därmed kan begreppet inte omfattas av åtgärder som
syftar till att möta andra hot i hotskalan, d v s sådana hot som inte är krig i traditionell eller folkrättslig mening.
Den nu gällande definitionen blir alltför snäv. Frågan blir nu hur man skall lösa detta problem.
Jag lämnar nedan ett förslag på en ny formulering.

Förslag:

Med totalförsvar menas de åtgärder som syftar till att möta antagonistiska hot mot den nationella säkerheten.

Denna formulering har flera förtjänster, anser jag. Jag listar några nedan.

  • Man kan planera i hela hotskalan. Men, man måste tydligt avgränsa totalförsvarsplaneringen till att enbart
    avse antagonistiska hot mot den nationella säkerheten. Hot som i första hand skall kunna hanteras inom
    krisberedskapen är inte relevanta, t ex skogsbränder, naturolyckor, smittsamma sjukdomar, miljöhot etc.
    Gränsen mellan krisberedskap och ”krigsberedskap” går nu inte vid höjd beredskap utan blir en fråga om
    åtgärdens syfte (mål). Åtgärden skall handla om att värna nationella intressen.
  • Man kommer ifrån dikotomin fred-krig. Distinktionen mellan planering i fred å ena sidan, t ex att minska
    sårbarheten i samhället, och skarpa åtgärder i krig å andra sidan, behöver inte längre upprätthållas. Åtgärderna
    kan vidtas i hela skalan vilket bl a innebär att gråzonsproblematiken och hybridkrigföring täcks in.
  • Man kommer också ifrån uppdelningen civilt-militärt. Alla åtgärder med det formulerade syftet kan vidtas
    av olika aktörer i hela hotskalan Det spelar ingen roll om åtgärden vidtas av civila eller militära aktörer.

Statsmakterna behöver nu fatta beslut och vidta åtgärder för att ett nytt totalförsvarsbegrepp skall kunna slå igenom
i en modern vokabulär, debatt, planering m m. Jag listar här de viktigaste åtgärderna.

  • Lagstiftningen behöver revideras i syfte att ge begreppet totalförsvar ett nytt innehåll. Det innebär bl a att
    reglerna om höjd beredskap behöver bli mer flexibla.
  • Regeringen behöver precisera sin nationella säkerhetsstrategi och tydligt ange vad som skall anses vara
    totalförsvarsplanering samt peka ut vilka aktörer som skall göra vad och vilken förmåga som skall uppnås.
  • Regeringen behöver också utarbeta en tydlig planeringsinriktning som ger aktörerna vägledning om hur man
    skall prioritera mellan scenarier och åtgärder.

Om inte statsmakterna förmår revidera totalförsvarslagstiftningen kommer det att råda stor förvirring och oreda inom
totalförsvarsplaneringen. Ambitionen att skapa ett modernt totalförsvar kommer då inte heller att lyckas.

Bo Richard Lundgren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.
1 juni 2017

 

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Den lockande men illusoriska neutraliteten

 

av Bo Hugemark

 

Under det första världskriget lämnades de nordiska länderna utanför krigshandlingarna (med undantag av storfurstendömet Finland).
Kriget utkämpades i huvudsak till lands, i ställningskrig på västfronten, rörligt i öster. Därtill med örlogsblockad till havs och ubåtskrig
mot Ententens försörjningslina till USA.

 

I det andra världskriget hoppades de skandinaviska länderna på en upprepning, men tyskarna hade dragit lärdomar av det första
och angrep Norge och Danmark bland annat för att försvåra marin blockad och underlätta ubåtskriget. Krigsteknikens utveckling,
framför allt flygets ökade betydelse spelade också in. Sverige ensamt kunde bevara sin neutralitet, genom turliga omständigheter
och eftergiftspolitik.

 

I det tredje, aldrig utkämpade, världskriget hoppades Sverige att även då vara neutralt. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
i krig blev doktrinen. Det var sannolikt en chimär. Det kriget skulle säkerligen ha förts i alla element och över vidare krigsskådeplatser.
Efter hand under det kalla kriget kom Norden att i stället för en flank till Centraleuropa att betecknas som en potentiell nordlig front.

 

Idag har Sveriges statsmakter i solidaritetsförklaringen uttryckligen övergivit tron på att kunna stå utanför krig i vårt närområde:
”Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land.” Icke desto mindre finner man
i NATO-motståndarnas argumentation en föreställning om att allianslösheten ger oss ökad handlingsfrihet. 
I en lysande uppsats
publicerad
av Finlands Utrikespolitiska Institut Trapped in the Twilight Zone, Sweden between Neutrality and NATO ger Robert
Dalsjö en historisk-psykologisk förklaring
till motviljan att överge neutralitetshoppet: ”In fact, scratch the surface of almost any
Swede and you will find instincts and a sense of detachment from the European mainstream that are the results of 200
years on the sidelines of history.”

 

Anmärkningsvärt nog fortlever det hoppet på sina håll också I Finland som förvisso inte haft 200 år av fred. Det återspeglas i en
färsk debatt där en av Finlands framträdande säkerhetspolitiska journalister, Olli Ainola vid eftermiddagstidningen Iltalehti hävdar
att det råder delade meningar mellan president Sauli Niinistö och riksdagen om finskt bistånd till Baltikum i händelse av krig.
Meningsskiljaktigheterna har förnekats av Niinistö och den som av Ainola utpekas som drivande i frågan i riksdagen, f d utrikes-
minister Erkki Tuomioja, notorisk neutralist. Vare därmed hur som helst, föreställningen om att Finland, i motsats till Sverige skulle
kunna stå utanför krigshandlingar i Baltikum florerar i finsk debatt.

Det är mycket osannolikt, bygger på en felaktig uppfattning av hur ett krig i Östersjöområdet skulle kunna gestalta sig. Kanske
påverkad av den svenska satsningen på Gotland, i debatt och sent omsider i praktiska åtgärder. En klok kraftsamling av våra
minimala resurser mot det farligaste hotet. Som visas i Karlis Neretnieks scenariobeskrivning i Till bröders hjälp/Friends in Need
skulle ryssarna genom att ta Gotland närmast omöjliggöra allierade flyginsatser över Östersjön i försvaret av Baltikum.
En annan flygväg vore då över Finland, gärna med utnyttjande av finska baser. Då når man också de bakre delarna av och
förbindelselinjerna för ryska invasionsstyrkor.

 

Det är knappast troligt att Ryssland skulle lämna den infallsporten öppen inför en invasion, inte heller att det skulle ta risken att
Finska viken spärrades. En preemptiv rysk insats mot Finland skulle vara högst sannolik, i synnerhet som landet öppet proklamerar
en latent NATO-option – som det inte skulle hinna implementera i en hastigt uppblossande kris.

 

I sitt motstånd mot NATO-anslutning faller både svenska och finska neutralister tillbaka på orealistiska föreställningar om en framtida
väpnad konflikt. Det är värre än så: om Asintolas beskrivning är korrekt vill Tuomioja-falangens företrädare få till ett regelrätt förbud
mot att ge framför allt Estland militärt stöd. Det påminner om den svenska socialdemokratiska regeringens utrikesdeklaration 1995,
där det sades ” För att vi skall kunna bidra till säkerhetspolitisk stabilitet krävs emellertid att vårt handlande är förutsägbart
Vi får inte heller inge andra stater förväntningar om ett svenskt militärt engagemang i händelse av väpnad konflikt
”.
Det var avsett som en näsknäpp åt Carl Bildt, som hävdat att Sverige inte kunde vara neutralt om de baltiska staterna angreps.
”Förutsägbarhets – doktrinen” blev kortlivad, men nu ser vi kanske den leva upp i finsk tappning. Den strider mot alla sunda
strategiska principer och ger carte blanche till den presumtive angriparen.

Bo Hugemark är överste, säkerhets- och försvarspolitisk analytiker och ledamot av KKrVA.

19 maj 2017


------------------------------------------------------------------
Med Kamratliga Hälsningar
Lars Björk

 

 

Årsmöte för 97 års män den 12 maj


Kyrkan omnämndes första gången 1432 med namnet Sankt Nikolai

Påminner om vårt besök i St Nicolai Kyrka nästa fredag 05-12.

Samling utanför kyrkan kl 09.30. Efter besöket fikar vi och genomför årsmöte.

 

 

Marinstugan på Söder i Halmstad

Marinstugan är en kulturbyggnad i Halmstad som byggdes 1852 och låg då vid nuvarande Slottsbrons
västra fäste. År 1861 flyttades den till sin nuvarande plats. Den har genom åren använts som ångbåts-
expedition – tullklareringslokal – materialbod – personalrum – omklädnings & tvättrum för personal på
mudderverk och bogserbåtar samt fotogen & drivmedelsförråd.

Hamnförvaltningen beslutade att föreningen Flottans Män skulle få disponera det f.d. fotogenmagasinet
som sin föreningslokal. Yrkesmän av olika kategorier i föreningen gjorde lokalen ändamålsriktig – Flottans
Mäns nya hem invigdes den 16 juni 1956
.

Byggnaden renoverades och utanför huset sattes s.k. ljugarbänkar upp och som blev välbesökta av

söderpojkarna som andäktigt fick lyssna till skepparhistorier med varierande sanningshalt.

När söder i Halmstad under senare år bebyggts med nya hus har Marinstugan bevarats för eftervärlden.

Se filmen om Marinstugan

 

 

Årsmöte hos Flottans Män i Göteborg



 

 

Årsmöte hos Flottans Män i Göteborg i mars 2017. Bertil Andreasson erhöll SMKR Guldmedalj
för hedervärda insatser inom kamratföreningen och Sveriges Militära Kamratföreningars
Riksförbund.


 

Resa till krigsmuseet i Stevnsfort Danmark


F
örsvarsutbildarna i Halmstad erbjuder Kamratföreningens medlemmar att gratis
deltaga på nedanstående resa dock krävs medlemskap i föreningen – årsavgift 100:-
som insätts på Plusgiro 356 68-3. Skriv namn & epostadress så kassören vet vem
som betalt.
siw.mehilainen@forsvarsutbildarna.se

Vi är 30 anmälda till föreningsresan till Stevnsfort i Danmark men det finns plats för några
fler i bussen. Välkommen!


 

Fyra filmer om hemberedskap
Nu finns fyra instruerande YouTube filmer där armbryterskan Heidi Andersson visar hemberedskap
med enkla grepp. Filmerna är textade på lättare svenska och handlar om hur man kan tillgodose
de fyra grundläggande behoven av vatten, mat, värme och kommunikation vid samhällsstörningar.
Filmerna är fria att användas
. Se filmerna på MSB:s Youtubekanal

 

Malmö får mönstringskontor till nya värnplikten
När värnplikten återinförs öppnar mönstringskontor i Malmö. Hundratals mönstrande i veckan
kommer att testas på Norra Vallgatan.

http://www.sydsvenskan.se/2017-05-08/malmo-far-monstringskontor-till-nya-varnplikten

 

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

En rysk ljusglimt?

 

av Jan Leijonhielm

 

 

Ryska demonstrationer den 26 mars 2017.   EPA/Maxim Shipenkov                    (foto inlagt av Lars Björk)

Den 26 mars skedde omfattande demonstrationer över hela Ryssland, de största sedan 2012, då hundratusentals protesterade
mot Putins tillträde som president för en ny period. De hade initierats av oppositionspolitikern Aleksander Navalny och riktades
mot korruptionen i allmänhet och premiärminister Dmitrij Medvedev i synnerhet. Denna gång hade demonstrationerna dock
en annan karaktär och kan i bästa fall innebära en ny faktor i rysk politik, detta av följande skäl:

 

Framför allt var sammansättningen annorlunda. Medan tidigare demonstrationer huvudsakligen bestod av medelålders ryssar
som upplevt sovjeteran, gick en oväntat stor skara tonåringar och personer under 30 ut på gatorna. De representerade en mer
orädd generation som i större utsträckning hämtar sin information från nätet, och upplever att de inte vill leva i en starkt
korrumperad stat. Detta hjälpte nu inte, polis och FSB arresterade tusentals. Av detta märktes naturligtvis mycket lite
i statskontrollerade media.

 

En annan faktor bestod i spridningen över landet. Även i mindre och mellanstora städer förekom stora protester.
Dessutom deltog uppenbarligen en relativt stor andel arbetare i dessa städer, något som gör det besvärligt för regimen
att skylla på förvillade och västinfluerade storstadsbor. Här gällde det kärnväljare.

 

En förklaring till storlek och sammansättning beror sannolikt på måltavlorna för demonstrationerna. Korruptionen är märkbar
för alla samhällsklasser och i alla delar av landet. Dessutom är Medvedev genuint impopulär, ca 60 procent av befolkningen
hyser inget förtroende för honom. Navalnys roll var däremot inte avgörande, endast en mindre del av befolkningen känner
över huvud till honom och endast 5-7 procent skulle i dagsläget rösta på honom i ett presidentval, något Navalny dessutom
inte formellt kan deltaga i, eftersom han fällts i domstol för uppenbart påhittade brott.

 

Att en yngre generation på ett för regimen mycket oväntat sätt visade intresse för politiken tyder på att ett paradigmskifte
kan vara på väg. Yngre generationer har hittills varit påtagligt frånvarande i politiken, studenter inte minst. Då räknar jag inte
in den s k Putinjugend (ry Nasji), Förenade Rysslands ungdomsförbund, som används som förebild på idoldyrkan och som
instrument vid t ex ambassaddemonstrationer, aktioner mot ”landsförrädare” eller bokbål.

 

Förklaringen till den synbara apati som studenter och andra uppvisat beror i hög grad på att all form av opposition noteras
av myndigheterna och ofta leder till stäckade tänkta karriärer inom statsförvaltning och risk för utestängning från universitet.
Ett av de mest liberala universiteten, Europeiska Universitet i S:t Petersburgs hotas f n av stängning, regimen har funnit det
alltför västvänligt och frispråkigt.

 

Vad är då utsikterna för fortsatta protestyttringar, eller någon effekt av dem? Dessvärre måste åtminstone de senare betraktas
som ytterst begränsade. Putin et consortes hyser en närmast panisk skräck för Majdan-liknande protester som skulle bli
svårhanterliga och har under åren byggt upp ett stort antal skyddsmurar. Under demonstrationerna 2012 gick hundratusentals
ut på gatorna mot det manipulerade presidentvalet. Resultatet blev magert: de som kunde identifieras har successivt åtalats,
medan marschen mot en totalitär stat obekymrat fortsatte. Ja, lagstiftningen skärptes naturligtvis också på ett antal områden.

 

Om demonstrationerna skulle bli svårhanterliga, d v s om säkerhetsorganen inte hinner gripa alla eller tappar kontrollen,
har de nu laglig rätt att använda vapen mot folkhopar, d v s skjuta skarpt mot obeväpnade (säkerligen skulle dock skjutvapen
i efterhand upptäckas bland demonstranterna).

 

Det finns synbarligen små kryphål i lagen. Således kan man utan tillstånd utföra enmansdemonstration, men den som så gör
kommer snabbt att finna att han/hon omgärdas av andra demonstranter som framstampats av myndigheterna och vips så grips
personen av polis för olaglig demonstration. En variant består i att motdemonstranter plötsligt dyker upp och då måste den
ensamme gripas av säkerhetsskäl. Demonstrationsrätten har även på andra sätt beskurits kraftigt genom lagstiftning,
och nya lagar förbjuder kritik av myndighetspersoner eller skymfande av nationen.

 

Historiker som vågar ha kritiska synpunkter på t ex det kloka i att låta Leningrads befolkning under andra världskriget uthärda
fruktansvärda lidanden avskedas. Eftersom annekteringen av Krim skedde genom ”demokratiska” val, och som skydd för den
hotade ryska befolkningen, blir kritiker av den lagstridiga annekteringen brännmärkta som landsförrädare av lydiga media osv.

 

Vladimir Vladimirovitj Putin, född 7 oktober 1952 i Leningrad, Ryska SFSR i Sovjetunionen, är Rysslands president sedan
7 maj 2012. Det är hans tredje presidentperiod.    (foto inlagt av Lars Björk)


Mot bakgrund av att Putin nästa år sannolikt kommer att omväljas som president till 2024 - inget annat tyder i dag på det,
han ligger stadigt över 80 procent i opinions­undersökningar och tiden börjar bli för knapp för en kronprins att träda fram,
så är det svårt att se hur opinionsyttringar av nämnda slag skulle kunna åstadkomma en förändrad politik.

Det mesta talar dessvärre för en fortsättning av nuvarande trender i alltmer repressiv riktning, instrumenten för att bryta denna
utveckling finns helt enkelt inte. Putins oväntade frånfälle, en palatskupp eller mycket stora, ihållande och landsomfattande
demonstrationer kanske kan få denna profetia på skam. Det är dock föga troligt att vi i hans ställe skulle få se en liberal politiker
med målet att skapa en modern stat på demokratisk grund. Någon valbar sådan finns ännu inte i sikte.
Den ryska befolkningens intresse för en sådan stat ligger enligt opinionsundersökningar också tyvärr på en bottenplats sedan länge.

 

Demokrati blev under Jeltsin synonymt med kaos och fattigdom, sedan hjälper det inte att nästan halva befolkningen anser
att landet är på fel väg, förkärleken för en stark ledare väger under alla omständigheter tyngre.

 

Jan Leijonhielm är f d byråchef och ledamot av KKrVA:

8 maj 2017

 

 

Debatt

"Hotbild saknas"

Av Per Sjöswärd

 

Känns mantrat igen? Det som användes stup i ett, till och med av högre militärer samt politiker och professionella tyckare så fort
upprustning av Sveriges försvar kom på tal. Ett av resultaten blev 2009 års riksdagsbeslut, då den allmänna värnplikten i praktiken
avskaffades. Sveriges värnkraft kan därefter liknas vid ett konkursbo; vi har försummat att hålla jämna steg med utvecklingen då
det gäller  såväl moderna vapensystem som kritiska analyser av Rysslands planer och åtgärder.

Vi ligger med andra ord ohjälpligt efter.

 

Hur många tidningsläsare, radiolyssnare och televisionstittare vet vad de ryska robotsystemen Iskander-M och Kalibr är för något
och vad som kan åstadkommas med dessa? Kanske dags med en kort konsumentupplysning?

Jag börjar med markroboten 9K720 Iskander-M, vars namn torde ha ursprung i det ryska verbet för "söka", iskath.
Alltså en målsökande robot. (Natos rapporteringsnamn är SS-26 Stone).


Medeldistansroboten Iskander-M med trolig räckvidd 70 mil                             (foto inlagt av Lars Björk)

 

Iskander-M väger 3,8 ton och har ersatt den äldre Scud-roboten. Iskander-M är bärare av olika stridsspetsar, exempelvis klusterbomber,
bränsle för luftsprängning, en med förstärkt sprängverkan, en för markpenetrerande bunkersprängning och en med elektromagnetisk
puls (EMP) för förstöring av radarutrustning och annan halvledarelektronik. (Samtliga batteridrivna armbandsur slås ut inom robotens
verkansområde, dock inte mitt klassiska självuppdragande urverk). Iskander-M började serietillverkas 2005 och i slutet av det året var
de första robotarna operativa. Den ballistiskt styrda enstegsroboten är utrustad med två fasta drivmedelssystem. Den kan omriktas
mot ett mål på några få sekunder. Rörligheten med de mobila robotenheterna (två stycken på ett dumperliknande lastfordon) gör att
de är svåra både att lokalisera och stoppa. Naturligvis kan Iskander-M också förses med kärnstridsspetsar.

 

Iskander-M är mycket svåra att slå ut med flyganfall, och en enhet kan vara operativ på 20 minuter. Målsökande och takslående
sub-stridsmedel väntas bli operativa inom något år. Iskander-M kan då även bekämpa stridsfordon. Fjärrstridssystemet kan slå ut
mål på 500, troligen även upp till 700 kilometers avstånd med mycket hög precision, fem till tio meter. Våra äldre JAS Gripen-plan
kan inte bekämpa Iskander-M. Till detta behövs kvalificerade luftvärns- och radarsystem med mycket korta reaktionstider,
då Iskander-M kan ha en sluthastighet på drygt Mach 5.0 (= 6 125.22 kph, eller 1 701.45 m/sek).

 

Våra tre kvarvarande flygflottiljer plus två krigsbaser kan slås ut i ett enda svep med Iskander-M enheter landsatta på Gotland och
från den ryska garnisonen vid Alakurtti i norra ryska Karelen. Robotarnas anflygningsfart ligger på 2 100 - 2 600 m/sek (Mach 6 - 7)
och flyghöjden är 6 - 50 km. Sverige saknar i dag alla möjligheter att skydda sig mot Iskander-M, uppskjutna från Kaliningrad.
Angriper man vår flygflottilj i Kallinge kommer sannolikt marinbasen i Karlskrona att samtidigt slås ut. En småstat som Sverige
kommer aldrig att ha råd med de vapensystem som krävs för att effektivt bekämpa fjärrstridsvapen som Iskander-M.

3M-54 Kalibr med en räckvidd på 260 mil                                          (foto + text inlagt av Lars Björk)

 

En annan robottyp är 3M-54 Kalibr (Natos rapporteringsnamn är SS-N-30) som finns ombord på de senaste ryska ytstridsfartygen,
bland annat de korvetter av Buljan-klass som i höstas ombaserats från Svarta Havet till Östersjön. Kalibr har avfyrats från fartyg
i Kaspiska Havet och Medelhavet och träffat markmål i Syrien med mycket god precision. Från baser i Kaliningrad når markmål-
versionen av Kalibr hela Europa. Skulle det uppstå en väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato i Östersjöregionen kan vi vänta
oss att USA och Nato är på plats, vare sig Sverige vill eller ej. Svenskt territorium (främst Gotland och Blekinge samt delar av
Norrbotten) behövs om Baltikum och Nordeuropa ska kunna försvaras.

 

Tvärsäkra militärer och politiker har i åratal hymlat om att krigshandlingar gentemot Sverige inte kan förväntas "inom överskådlig tid".
(Vad är överskådlig tid???). Vet våra besserwissrar verkligen vad som rör sig inne i diktatorers huvuden? I dag? Om en vecka?
Om en månad? Ett par år?

 

Saknas hotbild? Bedöm själv.

 

Per Sjöswärd

Journalist och författare
17 april 2017

 

------------------------------------------------------------------
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelsemedlem Försvarsutbildarna Halmstad & Förbundsstyrelsen i Halland

https://www.facebook.com/ForsvarsutbildarnaHalland/

 

http://www.forsvarsutbildarna.se/halland/forbundets_foreningar_6/halmstad